Zebrans kamp i vår Herres hage – Sida 10

Mellandag

någon har satt en kniv i tinningen
vad är vinningen
någon handlade mat för nyårshelgen
det räcker väl med snö i sälgen
någon gör så kvicksilvret sjunker
kan Han ta mig ur detta pjunker
någon har gått till kneget
vem ska ta första steget
någon sitter och surfar
var är alla smurfar
någon åkte buss till stan
barrar gör nog mången gran
någon kör en tvättmaskin
vem tog bort min glada min
någon borde få dra ut
den kniv som skär min hjärna ut

Kom glad poesi

Landa i mitt knä,
glad poesi.
Lägg dig i min soffa,
lyckliga ögonblicket.
Vänta inte för länge,
jag kanske tröttnar.

Inspiration och ork,
kom bli mina vänner.
Julefröjd,
knacka på min dörr.
Vänta inte för länge,
idag är det lördag.

Med nerver på spänn

Har just kommit hem från ännu ett besök hos sjukgymnasten. Hon är en av de bättre jag haft och idag hade hon dessutom en eminent assistent. En manlig sjukgymnast-studerande. Jag fick en ordentlig genomgång. Det känns. Sjukgymnaster måste ju provocera fram smärta för att veta vart de ska trycka så att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre efteråt. Så nu gör jag fel som sitter vid datorn och skriver. Det är också sånt som provocerar smärta. Måste bara få ut alla tankar. Sedan kan jag nog vila mina värkande armar, stickande fingrar och ömmande axlar.
För er som inte vet eller som glömt kan jag tala om att jag lider av överrörlighet vilket gör att mina muskler är på helspänn hela tiden för att skydda mina nervbanor, som har något slags kronisk inflammationstillstånd eller åtminstone är de i högriskzon för att om när som helst bli inflammerade. Frågan var idag också om jag kanske har lite av karpaltunnelsyndromet.
Jag har under åren som gått fått ett omfattande träningsprogram som jag inte följer.
En träningssituation där det är som att gå balansgång på lina. Bär jag för tungt blir det värre. Stressar jag blir det värre. Jag kan inte göra ingenting för det är heller inte bra. Lagom är bäst. Lagom stressigt. Lagom tungt arbete. Lagom träning. Men vad är lagom? Tränar jag för lite får jag för ont. Tränar jag för mycket så får jag för ont. Och ont har jag hela tiden. Mer eller mindre. Just nu är det mindre. En bättre period. Fast det känns mer nu idag precis efter ett gediget besök hos sjukgymnasten. Behöver jag nån slags medicin för att kunna höja träningsnivån? Sist jag gjorde det stannade magen. Och då kände jag inte heller var smärtgränsen låg. Man vill ju kunna se linan om man ska ut på den, tycker jag.
Ibland tål jag ingenting och ibland tål jag mer. Rätt frustrerande. Väldigt påfrestande. Livet ut.
Så, nu har jag gnällt färdigt!
Ni ska i alla fall veta att jag har ett heltidsjobb och det funkar bra, utan värktabletter. Jag är också mamma till tre barn och det funkar också. Och min man är den underbaraste i världen. Så det så!
Och nu har jag nog vilat lagom. Nu vill jag julstäda lite……

Kram på er ♥

En Tacksägelsedag

I almanackan en dag
likamed hjärtefröjd och sinnesro
jämnmod och tomtebolycka
Men min dag
är full av prövat tålamod
rastlöshet och konflikter

är jag tacksam för det?
Känns inte så.
är tacksamhet och tacksägelse synonymt?
Nja, inte riktigt.

Jag har ingen kalkon
inga dyra presenter
bara mig själv
och min lovsång

Så…..
Ett försök till vilodag
och ett lovets offer;

längst inne en djup glädje
över kärlek, vänskap, enhet och kraft
att Gud gav mig livet och möjligheterna
över förmågan att kunna läsa,
njuta av kladdkakor,
gåvan att musicera,
gå raska promenader,
andas och känna
doften av min man
och mina barns närhet

det må snöa
det må regna
eller solen skina
jag har ändå
bara denna
lovsång på mina läppar
endast detta
lovkväde på min tunga:
Mig själv till Gud

Kanske för att

Smärtan och tjutet
hjärtan på slutet
morron och vaken
solen på naken
Herren som fattas
självet som mattas
Tjutet stjäl krutet
ända till slutet

Plikten skymmer sikten

Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?

Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.

Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.

Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.

Kram ♥

Kramp, regn

Regn ute
Regn inne
Då blev det dags igen
För magen att krampa 🙁
Och alltid frågar jag mig…
Var det nåt jag åt?
Var det stressen?
Jag vet inte.
Men det gör ont.
Hur som.
Så försvann arbetslusten.
Hur får jag tillbaka den?
Och märgen i benen.
Var tappade jag den?
Den försvann efter vägen.
Måste fråga Mästaren.
Om Han sett
Mitt förlorade mod.
Nånstans.

Ords 17:22 Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.

Vardagskamp vs välsignelse

vilsen i tankens labyrint
där ingen tid finns
där ingen frid finns
vardagskampen lockar fram liknöjdhet
främlingen vid det goda samtalet
talar orden om vägen ut
portens nycklar ligger i min hand
låser upp och låser igen
väldig är den
välsignelsens kraft
som självet bönfaller

Kategori: Zebrans kamp i vår Herres hage