lägger mobilen upp och ner
på ljudlöst
väljer ord med munnen stängd
huvudet kopplar ner
tanken stängs
TV:n på off
för att orka bära stenen
som ligger på bröstet
som tvingat mig att stanna kvar
på galoppbanan
ser mig om åt höger och vänster
ryggar två steg
går sen över till de andra
de som är på rätt plats
vid rätt tid
med rätt utrustning
skalar ner livet
delar upp det i klyftor
tar extra vitamin
väntar på att orken ska äta upp
men orken är inte hungrig
inte ens sugen
jobbskalet växer till
lager på lager
det ska ätas upp
allt på en gång
smaklöst
äckligt tungtuggat
väntar på att få betyg
men får bara bakläxa
inget blir nånsin klart
allt ska utvecklas
till vansinne
klumpen i bröstet växer
hjärtat springer maraton
huvet spränger
fotsulorna värker
mållinjen flyttas framåt hela tiden
mållöst målarbete målas upp
färglöst
paradoxernas paradox
orken äter
och äts
jagad men kan inte fly
ekorrhjulet
moment 22
24
7
trötta ögonen svider
släppte flätan till friheten
nöjd kväll
med schemalagd förväntansångest
letar ordmattor och pausmusik
men finner bara
smärtsamt fördragna nyhetsgardiner
buketter av vältalighetsblommor
uppgifter delade med skiljevägg i grått
nattnötning ekande mellan öronen
vandrar runt vattenhålet
stannar till vid tandbryggan
hoppar i och landar
hårt sammanpressad och mörad
i köttet
solvarm
med smak av fuktig
semesterlängtan
kämpar kampen
så det smärtar
som bräckligt verktyg
i hans fasta hand
stadiga
kraftiga
just nu plågande
ställer fram en skål
i tro på svar
men svag
svagare
svagast
kämpar vidare
flyger fram
med orken inslagen
i finpaket
ställer fram en skål
i tro på svar
brer ut vingar av tro
lättar upp stämningen
vänder steken
äter ordet
längtar efter mer
igen
och återigen
ställer fram
ställer om
i tro
tänker det bort
finns inte längre
bara nakenhet
och bävan
ställer fram en skål
i tro på svar
från överläkaren
och andens vind för mig
leder mig
dit Han vill
igen och igen
andens vind
som Han vill
på nytt
åter igen
ödet visar sitt missnöje
upprätthåller sin gröna linje
med liv och lust
fastän kroppen pressar sig
genom ökentorra pimpelhål
och vita bomullstäcket
ligger hopskrynklat på taket
på grund av värmen
det är våren
som spänner armarna
och vid brytningspunkten
rinner tankarna bort till sommarens slut
med en bön för den som roddar
båten full av möjligheter
eller kanske omöjligheter
beror på om alla vissna grenar repar sig
från ihåliga trädets ödeslek:
hålögd tomhet
du helga stund för mig
blicken stirrar i vinterkylan
mörkret smärtar och bränner
adventsljusens strålar sticks
långsamt och försiktigt i ögat
går inte över smärtgränsen
men lämnar spår i sanden
där gudamänskan gått
förbi alla teasers, trailers
och varuberg med röda prisras
trillar ner i mörkerseende
till döds i glittrande
hoppfull morgon, stilla
tonar värkbruset
starkt och vackert, vitt
som bara den kan falla ned
hälsar fred och frihet
med glädjeskutt
i hundratio knyck
bara sjung dig igenom
med kristallernas toner i luften
blir ljusare i mörkret
krispigt och kallt
ulligt och vackert
ingen klangbotten för småben
förvisso
bara kämpa på mot strävansmålen
över svarta och vita
klättrar de nakna kalla grenar
tills vårflödet kommer
uppifrån bergen
inifrån hjärtat
i grå vardag finns mirakler att söka
ur tystnad och stillhet kommer kraft
frost nyper apelgren och hästhovsört
borta är paradiset
solens långa vassa strålar skär genom dimman en strimma av hopp, där kung Fruktan och drottning Isebell lagt sina förgörande moln
vackra förvillande kristaller
där mitt i det grå sover musiken sin Törnrosasömn
tonerna från dansande vitt och svart
häcken växer kämpahög
dammet har lagt på locket
kyss mig, min Älskade
Din musik helar