Skrev det här en natt i början av november…
söker blickarna
nickar med huvudet i bakgrunden
och förväntas resultat
igelkottar jagar
till mörka gryt
söker tystnaden
knäpper händerna under filten
och en hjärtats tysta bön
tårar rinner
strimmor av ljus
Sen höst
skogen klär av sig
naken
Lövens fägring
faller
till nya nivåer
Naturligtvis
Låga strålar
liksom sinnen
mellan höga stammar
frostigt vitkalkade
som döden
Stilla vatten
blänker
Igelkottar går i ide
Vanligtvis
Tomma skålar
lyfter bönerna upp
Faller med haglet
och solnedgången
Självet smakar död katt
tillsammans i liten kupa
Läser den gudomliga skatt
och begrundar länge
Snället stressar runt
Lutar sig mot magen
På riktigt sjuk?
Eller bara bit ihop?
Sjåpig och Slö
inväntar den gryende glädjen
Oduglig och Matt
längtar den stärkande kraften
Vinden driver med tanken
Villande bort Självet
Från Kärlekens glöd
Och Sanningens källa
I en flaska läsk
En nedsänkt nåldyna
Där har du mig
Bubblande sång
Glittrar runtomkring
En skön promenad upp
Genom trånga flaskhalsen
Bort från stickande bruset
Kampsången för livet
Glimmar till ibland
Längtan till tystnad
Till stilla vatten
Varma ljumma smekningar
Sången ljuder genom
Bruset av stora vatten
Kärleken obetvinglig
Lägger sitt skimmer
Sin smak på bubblet
Lyssnar på sången
Fyller ♡ med bubblor
Önskar be en bön
På Tvivelsvägen 45
Genom villande brus
Glittrande goda bubblor
Sticker tills sången dör ut
Tills nåldynan spricker
Och Kärlekens kraft
Förhoppningsvis vinner
Jag tränar inte på gym. Punkt.
Det vanligaste är att jag promenerar 30-60 minuter på asfalt eller i terräng. Fort eller sakta för att värma upp. Kanske, och helst, drar jag gummiband när jag är varm. Senaste året började jag använda stavarna mera. De fick jag i julklapp för många år sedan. Men kunde inte använda dem för jag fick för ont i nacken. I somras klarade jag till slut 25 minuter 2 ggr i veckan med dem. Mycket bra för att vara mig. Ska nog kunna bli någon tur i skidspåret i vinter också. Hoppas jag.
Och nu höjer jag ett snäpp till, med hantlar. Inspirerad av familjen på julhelgen så är jag nu ägare av en liten låda hantlar. De där är de lätta. Totalt 2.5kg/st. Det finns två tyngre skivor också men egentligen skulle det nog till att börja med räcka med bara stången för mig. Kanske. I ett par år har jag pratat om att skaffa hantlar men inte kommit längre än så. Jag fyllde tomma petflaskor med vatten men de var svåra att hålla i tyckte jag.
Och jag brukar avsluta med stretching. Glöm inte stretchingen. Hoppa inte över den. Det är mitt råd. Ingen balett-stretch. Det är nog skadligt. ”Det ska bara vara skönt”, som min sjukgymnast brukar säga. Kudden får väl symbolisera vilan. Den viktiga och sköna vilan. Även om det inte är precis den där kudden jag ligger på då. Det händer mycket när man vilar 😉
Sen är det också så att måttet av träning sammanfaller med dagsform. Ibland bara promenad. Nån gång gummiband. En annan dag blir det bara stretching. En tredje dag blir det mer. Flera övningar och moment. Eller allt, men vissa dar blir det ingenting. Och ingenting kan betyda diskmaskinen och dammsugaren som träningsredskap. Eller en tur till mataffären, som med en familj på 5 personer, innebär att få hem 10L mjölk+1 pkt socker+1pkt mjöl+ etc… flera kassar mat=Träning. Men vissa dar blir det verkligen Ingenting. Då säger kroppen Stopp! Vila!
Jag försöker att inte hetsa upp mig. Försöker ta det lugnt. Och tänka att det är bra det som blir. Men ändå är det så att jag noterar och liksom bokför träningen. Håller lite koll så att säga. För att se att det rimligen borde öka på min styrka och kondition.
Och trots oturen med en del skador under 2013 så kan jag ändå se framsteg.
Mjaa. Vem har sagt att det ska vara lätt?
Vi ses när vi ses 🙂
Skannade en vattenfärgsteckning jag gjorde när ryggen var ny-opererad. Jag brukar inte måla men då plötsligt hittade jag på att jag skulle måla lite. Jag sjöng mycket då. Och spelade. Gick korta långsamma promenader. Kunde inte göra så mycket annat eftersom jag satt fast i en korsett med benprotes och använde kryckor hoppandes på ett ben. Teckningen har nyss fyllt 15 år. Således också mina titanskruvar. Måste vara bra kvallisort för de håller än!
Det finns hopp!
God fortsättning evryhopa 🙂
Idag (läs: igår, eftersom jag skrev det igår)
tvingas till ingenting
till sofflocket
allt, är en påfrestning
igår, gick väl
Men trögt.
Idag, är en kniv i huvet
igår;
Allt, var lugnt
tyckte jag
tills tålamodet tappades
idag,
blir det inget.
går så försiktigt
balanserar
små steg i taget
vänder om
i en underbar ljuvlig piruett
svävar lätt på tå
böjer och sträcker ut
försiktigt
små steg i taget
i takt med musiken
parasollet högt
balanserar
så vackert