Hoppa till innehåll

Kategori: Zebrans kamp i vår Herres hage

Jämmer och elände

Nytt skov. Verkar det som. Känns som jag är manglad och sen nertryckt i en myrstack. Vem är det som klöser mig? Och värktabletterna jag stoppat i mig – vart tog de vägen? Till vilken nytta? Och Varför då?
Jag tänkte mig att det skulle bli bättre av att gå sjukskriven. Där trodde jag fel. De här skoven kommer i alla fall. Såna här dar går det inte göra nånting annat än att bara hålla igång. Lunchvilan var en plåga. Så jag gick en promenad. För att bli kvitt myrorna och barren.

Nu är det lite mer än fyra månader sen jag i ren ångest drog nödbromsen. För att jag trodde att jag skulle gå i väggen alldeles för hårt. Att jobba heltid och ha ett träningstvång gick inte ihop. Sjukskrivningspapperen har gått på löpande band sen dess. Jag har tinnitus, migrän, IBS och B12 brist. Jag har symtom som liknar fibromyalgi och ME och i de senaste sjukskrivningsintygen skrev doktorn ”…Även medicinsk bedömning avs ev bindvävssjukdom” ”…kontakter skall upprättas bl a med genetiska institutionen i Umeå utifrån misstanken på Ehler-Danlos syndrom och vidare handläggning.” Men. De gör inte de där bindvävstesterna i Umeå längre så det blir att besöka flera specialister istället.

Där är jag nu. Vidare handläggning. Magen är bättre efter den FODMAPs-diet jag fått tips av från dietisten. Men jag har just nu mer ont i hela kroppen. I alla leder. Jag måste träna, fast jag egentligen inte orkar, med en slags balansgång som inte är av denna världen. Inte för mycket och inte för lite. Lagom är bäst. Men vad är lagom?

Jag ska göra ett ”noggrant status avseende din ledrörlighet” hos sjukgymnasten. Det gruvar jag för. Jag vet hur ont det gör att testa gränserna. Jag har inte fattat förrän nu att det jag upplevde redan som 10-15-åring kan vara samma sak som jag fortfarande kämpar med. Eller mot. Beror på hur jag tänker.

Jag försöker tänka att andra har det värre. Att Gud måste ta hand om dem före mig. Att jag har det bra. En underbar familj. Flera riktiga vänner. Jag har en doktor som bara läste mina journaler och ville göra en vidare utredning. Jag behövde inte predika för honom som för de tidigare läkare jag träffat som sett ut som levande frågetecken när jag frågat om allt det jag känner och alla de symtom jag har kan heta något gemensamt.

Jag kan fortfarande gå, åka skidor och sjunga. Men inte så lång tid. Och om jag inte hade tron på Jesus att luta mig mot så hade det varit värre. Gud är god men livet är inte rättvist.
Jag försöker göra roliga saker. Bara vara där jag finner ro och kraft. Och ibland lyckas jag. Ibland. Då är dagen ett mirakel och glädjen stor. Jag vet. Att det finns där. Men just idag syns det lite dåligt.

Kram på er

Grannäs, ägg och jobb

Hejsan. ☺ Nu har jag tid att skriva. Det känns bättre. Jag har bestämt mig för att börja arbetsträna i början på maj. Jag vill prova. Tycker det börjar vara tråkigt hemma. Värken har jag ju av och till hela tiden så skulle jag gå på hur den känns så blidde det inte nåt jobb. Men jag vill ha ett jobb att gå till. Att träffa. Prata med. Nu pratar jag med hamstrarna på dagarna ☺ Det funkar det också men skulle va roligt att gå till jobbet.
Hoppas det går bra.

Göra-mycket-dag

Helt slut pustar jag ut
lägger lite kylskåpspoesi
vilar kort
drömmer mig bort
ber, tänder ljus
och inväntar himmelsk magi

Folkbibeln.net kapitel 46 vers 1 till 8.
1 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót .
2 Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad .
3 Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela

5 En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela

Återerövrar mitt hjärta bit för bit

Mannen har fredagkväll nu. Eftersom han jobbade hela långhelgen, och jag…vilken kväll har jag? En kväll i mängden av kvällar.
Trött. Som på en fredag. Fast jag sovit bra och varit ”ledig” i drygt en månad.
Godis. Som på en fredag. Fast det är måndag.
Jobbat idag. Fast ändå inte. Inte med mitt vanliga jobb på förskolan. Utan på Livet. Mitt eget. Får läxor. Hittills av läkaren, dietisten och sjukgymnasten. Som i skolan. Fast hemma.

Hemma. För att det vanliga livet tog stopp. För att huvud axlar knä och tå, samt mage, själ och hjärta protesterar mot ”det vanliga”. Idag är den dag det ovanliga börjar. Fast egentligen så började det för drygt en månad sedan. Då jag bestämde mig för att hoppa av vanlig-tåget. Det skenade. Körde för fort. Som en racerbil. Som nu behöver köra in i depå. Fast jag tycktes ta det lugnt.
Eller. Var det så att jag tillät måstena och ”det vanliga” att trycka undan mitt hjärtas längtan och mina intressen?

Så idag kära vänner, idag måndag…. och samtidigt fredag. Idag är jag i depå. Där står bilen stilla och teamet pysslar om den. Blir fint omhändertagen. Mig. Jag. ”Ledig”, som skrivs s j u k. Idag gjorde jag mitt hjärtas längtan. Återerövrade en bit av mitt hjärta. Idag skrev jag en sång. <3

Ett hjärta faller

Mitt varma hjärta
faller
faller
från tåget
faller
faller mjukt i Herrens händer
och lilla lågan fladdrar
flämtar ansträngt
från mörkret runtomkring
Mitt lilla öppna hjärta
längtar
darrar
väntar
försöker bara vara
vill bara leka
bara vara
som ett barn
tills Hans hand lyfter hjärtat upp

Mitt vuxna sinne ser grått

Himlen är ljusblå
Rosa är molnen
Men mitt vuxna sinne
Ser grått

Matar mig genom
Den grå massan
Och sjunger sången
Om Hosianna

Solnedgång längs Kungavägen i Västerbottens läns inland, Sverige 2014

I överraskningarnas trädgård

Bara Mästaren vet hur mycket Kärlek som behövs för att få en veke att börja flamma…

Vän möter vän
syster och bror
där händer något oväntat

Heligheten överraskar

Öppnar min hand
Tar emot en hemlig gåva
som får själens mörker att brista
Lyfter min tårade blick
den lilla lågan lyser

Förväntan
Sjung och dansa, Mitt Hjärta
Känn glädjen
Det är Advent

En tillbedjares tankar