det är nånting med orden som känns
kanske ljudet
eller möjligen rörelsen
de är som hovar i marken
av en hjord i flykt
envist trummande bön
med sällskap av varandras meningar
ger de en skönhet
en värme från hand till hand
hållen som det nyfödda barn det är
varsamt uppkrupen
i soffhörnet på samhällskroppen
där kan lättnaden samla ihop sig
i elfte budets anda
ta mark mjukt och vänligt
sedan lyfta koppens svarta doft
till mun och minne
njuta livets goda ord på vägen
Bli först att kommentera