Det var en gång

nittonhundraåttioåtta
länge sen
långa ben
ringen blänkte och sken
solen också
och kärleken
ingen visste vad två skulle få i livet
inte ens de två visste
de gick ut i vattnet
trodde
och livet blev dem givet
över höga berg
genom djupa dalar
utan rim och reson
genom mörkt och ljust byggdes det
hus och hem
för alla fem
och
allt var gott
allt de sått
av njutbart och vackert
skördas nu välsignelser
i sommarparadis