Så står det i pappas födelsedagspresent från oss barn. Fixade det idag. Något annorlunda och kul, eftersom han hade bikupa ett tag. Och honung älskar båda han och mamma. Han fyller 75.
Bestämt mig för att hälsa på jobbet imorgon. Kollade m B hur de jobbar och mina uträkningar stämde på pricken. Hon har stängningen.
Känns bättre fast ändå inte i min kropp. Migrän idag igen fast lite mindre ont i övriga kroppen. Hoppas att stretchingen jag gör nu varje dag hjälper till. Har inte kunnat träna på riktigt de senaste veckorna, men… hoppas att det ligger lagrat det jag gjort tidigare. Så att det ändå går framåt och att jag blir stabilare. EDS har ju annars inte någon positiv prognos, men jag hoppas att jag inte har det. Det finns inget annat att göra än lätt träning och att hoppas på förståelse från omgivningen. Finns inget botemedel mot den progressiva sjukdomen. Jag har ju upplevt att det gått upp och ner. Mest ner nu sista året. Inte upplyftande.
Men jag försöker tänka positivt. Smärtan är som koncentrerad till fotleder, handleder, knän och nacke. Men ibland blir det en explosion och sprider sig till övriga kroppen med migrän och värk i varje fiber.
Jag tycker inte att jag kan vänta med att börja vara på jobbet tills smärtan lagt sig för det gör den aldrig helt och hållet. Då får jag ju vänta tills vi kommit till himmelriket.
Känns iaf att det är sången, både i anden och den vanliga, och musiken som lyfter och ger energi.
Musik, poesi, vänskapliga människomöten och mitt andaktsliv är det som bär nu. Samt den här skriv-ventilen.
Kram,
Bli först att kommentera