En sista (på)hälsning

En ’sista (på)hälsning’ 5e-6e september. Utdrag ur dagboksanteckningar:

en sista resa, sa han, och kom
valde gästrum med skön säng
ett dygn kan betyda mycket
fint stöd av kollegor
där livet levs fullt ut
finns mat till alla
goda vänner och sköna tårar

står vid livets hållplats
på orättvisans perrong
avgår tåget
med eller utan resenär
här möts liv och död
en blir vuxen
en annan tar avsked
den tredje – på älgjakt

– Jag vet inte om jag vaknar,
säger min bror i telefon
mitt på nästa veckan

Vi kommer skyndsamt till fredag
och turas om på lördag
med syskonkärlek i dödens väntrum
med gråt och skratt
palliativa teamet och lugna andningen
av och till
mat, barnens bus å regn
bara regn
livet pågår
med lätt lek och stoj
medan döden knackar på
med sin fasansfulla uppsyn

och jag fattar nog inte allt som sker
det är bara fruktansvärt
hjärtslitande

vi turas om
vid sjukbädden
sköta barn
matlagning
allt är som på film
sköterskan kommer och går
han bara ligger
i väntan på avfärd

livet är magert
kraftlöst, skört
som strån i vinden
svagt och tunt
på samma gång tungt
och segt

ingen mer szechuan-anka
inget mer legobygge
ej heller brädspel
bara systrars sång
bibelläsning
och poesi
finkostymen på
reser till himlen

alla vänners böner
och vackra ordblommor
ändrar ingenting

Söndag 18/9 2022 kl.05:50 drog min älskade bror sitt sista andetag. Efter 3,5 års kamp mot cancer. 50år och 4 månader, lika gammal som Alfons Åberg och Polarbröd, reste hans själ alldeles för tidigt hem till Gud.
Jag riktar ett speciellt tack till våra familjer, alla vännerna och våra ’hem’-kyrkor, för omtanke, stöd, förböner och fina minnen, och lever på hoppet om att vi möts i himlen ❤️🕯️❤️