Att veckan gick så fort. Förra fredagen följde jag pappa till den sista vilan.
Nu behöver jag landa i sorgen. Strunta lite i allt fix. Gå vidare med hopp och tro. Poesi och lite musik. Och nya roller.
Landar i sorgen
Lägger händerna på nya uppgifter
Litar på Herrens goda omdöme, och
Latar mig litegrann
Igår morse hade jag en väldigt märklig dröm. Om den är från Gud så behöver jag en repris. Och en känsla av trygghet och frid.
morgonpigg som ingen annan
köksbordet var där jag fann han
med sudoku och kluriga ritningar
korsord och svåra uträkningar
inte anade jag då en faders kamp
mot smågnabb och ekonomisk kramp
en trötthet som bara den förstå
som stått solo i TV-service-skrå
men aldrig lyfte du din hand
mjuk och varm som Böda Strand
mot kvinna eller busigt barn
så kärleksfullt var ditt drivgarn
av guld var tålamodet ditt
med alla de som buset smitt
men när din långa stubin tog slut
då brände du mycket krut
Du kvittrade på ditt egna vis
med dragbasun och munter spis
att räkna fåglar det var din grej
tillsammans med din ringmärkta tjej
Det du ej uppfunnit går ej att säga
är inte heller värt att äga
vet inte vad du inte gjort
allt var möjligt och gick som smort
allt från skoterpulkor till bakredskap
och pojkens traktors hydraulikspak
oändliga mängder av fiffiga mojänger
och uthållighet som vägar spränger
hela familjen trängdes på stället
lilla Snotricen upp på fjället
lagas med gren som i en sketch
och ”Ägget” fixa du från scratch
byggde tidigt ZX81 och solpanelspaket
julgranen sköt skott som en raket
du hade lösningen på allt
och gillade bäst pären å palt
återbruk var din devis
på alla möjliga vis
såväl i stugan som hemma
byggde du till på en femma
tillsammans hade du en plan
med honom som var din kumpan
finurligt lika Mulle Meck
la ni pannan i djupa veck
Mulles slogan blev för dig lätt
”Allt går att använda på nya sätt”
små fiffiga tips i varda’n
tummen satt helt rätt i kardan
Du var en bakgrundens man
vännen trogen och alltid hjälpsam
pratade inte vitt och brett
om allt du gjort och allt du sett
Tomhet stor efter älskad far
hjärtat brister för envar
som älskat dig på detta vis
sorg sägs va kärlekens pris
nu i himlen med faster och bröder
går du vidare med glimten i öge’
hemma hos Gud du fortsätter andas
hoppas vi ses när den morgonen randas
Tack älskade saknade pappa ❤️ Vila i frid
Vad är det jag känner
vad är det som i ögat tränger
En sorg
Två arbeten
Tre kilo höst
Vad är det jag sväljer
vad är det som i munnen smälter
En kyss
Två grodor
Tre kilo godis
Vad är det som händer
Vad är det som i tanken ränner
En fest
Två resor
Tre kilo omsorg
Vad är det jag sänder
Vad är det som i hjärtat länder
En puls
Två blickar
Tre kilo kärleksmums
Vad är det jag väljer
Vad är det som i örat välver
En sång
Två böner
Tre kilo himmel
sorgebrödet står på avsvalning
ljuset tänt
med smak av kola och choklad
knäppta händer
och kärlekens vind
svävar jag fram mellan
strålarna
regnet
höstmörkret
i skydd av smörjelsen
fälls tårar i tysthet
En ’sista (på)hälsning’ 5e-6e september. Utdrag ur dagboksanteckningar:
en sista resa, sa han, och kom
valde gästrum med skön säng
ett dygn kan betyda mycket
fint stöd av kollegor
där livet levs fullt ut
finns mat till alla
goda vänner och sköna tårar
står vid livets hållplats
på orättvisans perrong
avgår tåget
med eller utan resenär
här möts liv och död
en blir vuxen
en annan tar avsked
den tredje – på älgjakt
– Jag vet inte om jag vaknar,
säger min bror i telefon
mitt på nästa veckan
Vi kommer skyndsamt till fredag
och turas om på lördag
med syskonkärlek i dödens väntrum
med gråt och skratt
palliativa teamet och lugna andningen
av och till
mat, barnens bus å regn
bara regn
livet pågår
med lätt lek och stoj
medan döden knackar på
med sin fasansfulla uppsyn
och jag fattar nog inte allt som sker
det är bara fruktansvärt
hjärtslitande
vi turas om
vid sjukbädden
sköta barn
matlagning
allt är som på film
sköterskan kommer och går
han bara ligger
i väntan på avfärd
livet är magert
kraftlöst, skört
som strån i vinden
svagt och tunt
på samma gång tungt
och segt
ingen mer szechuan-anka
inget mer legobygge
ej heller brädspel
bara systrars sång
bibelläsning
och poesi
finkostymen på
reser till himlen
alla vänners böner
och vackra ordblommor
ändrar ingenting
Söndag 18/9 2022 kl.05:50 drog min älskade bror sitt sista andetag. Efter 3,5 års kamp mot cancer. 50år och 4 månader, lika gammal som Alfons Åberg och Polarbröd, reste hans själ alldeles för tidigt hem till Gud.
Jag riktar ett speciellt tack till våra familjer, alla vännerna och våra ’hem’-kyrkor, för omtanke, stöd, förböner och fina minnen, och lever på hoppet om att vi möts i himlen ❤️🕯️❤️
musiken ljust å fint
å sola skint
emellan regnet droppa
gotårta å fikakoppa
allas minnen blandas
skratt å gråt varandras
mesta bästa släkten
dämpar värsta jäkten
allt i Salig röra
fick jag mycket höra
om många märkliga möten
å bruschlar-mannen med bröten
han sa: no’ gå hä bra!
å: vill je kaffe ha?
älgjaktsliv, alltid positiv
å vackert slöjdad kniv
vila i frid vi ses igen
i paradiset himmelen
❤️❤️❤️
avstånden är långa
riskerna är många
snuvorna snuvar oss på sinnen
vi gör ändå fina minnen
digitalt med våra kära
och känns ändå nära
❤️
