I gröna gräset med bara fötter
Känns så härligt att skala nötter
Jag är ej trötter
I hemmahuset med bara jag
Verkligt tomt en sån här dag
Bra med sång ett tag
I bortahuset är hjärtevännen
Jag tittar ner i lilla skärmen
Men var är värmen
Det kommer nåt till mig
I samtalet med Gud
Den treenige
Det är nåt där till mig
I umgänget med Gud
Den treenige
Det ligger nåt magiskt
I att be till Gud
Den treenige
Nu är det sommar. Idag gjorde Calle och barnen och jag nytt i jordgubbslandet. Så fint det blev. Vi har fikat och ätit ute i trädgården. Sommar! Och inte just någe ohyra. Tvekar om jag ska skriva mera här…
Inte så ont idag. 3a på skalan. Bara lite och behövde inget värktabletter. Det ger resultat att vila 2-3 dar. Dvs att inte träna. JAg har ju jobbat lite i hushållet och trädgården iveckan iaf.
Längtar till jobbet. låter inte klokt egentligen. Jobbet är ju det som tär…om jag minns rätt. Men det ger rutiner och umgänge som slipar mig till människa. 2½ vecka kvar. Så nu ska jag bara njuta av ledigheten.
Längtar efter att vara själv med Gud också…..det är svårt när man har familj. Det blir microböner. På toan. I sängen innan man stiger upp eller innan man somnar eller om jag råkar bli ensam en stund i köket. Köket är ett bra ställe att be. Medan matlagningen. Diskningen. Och musiken ur apparaten.
Gonatt ♥
Efter en tung vinter
sjunger Fåglarna sitt ”Nu är det sommar”
halvt manglad i smärtor sitter jag här
med tankarna på denna tunga veckan
Gröna rum omsluter mig
blommor på smultron och viol
humlor och myggor flyger omkring
altanen ligger varm i kvällssolen
En dimma av sorg vilar över bygden
hjärtan skickas till varandra
och varma kramar
Gudstjänsten andades Nåd över allt förnuft:
Tänder ljus
Och ber…….
Vila i frid hos Gud <3
Idag blev det klart hur jag ska arbetsträna. Det blev som jag ville. Jag slipper semestrar med vikarier och sommarförskola. Så jag börjar vecka 32. Härligt. Hon är bra att prata med, min handläggare på försäkringskassan. Och i morgon går jag till Vickevire på besök.
Heldag m.a.o..som började med ½ migräntablett. Men jag är glad. Glad över att det går såhär bra i det att komma tillbaka till vanliga livet och glad när jag tänker på vänskaperna, och det känns så skönt. <3
Jag är introvert (detta konstiga modeord). Jag har försökt hela livet att vara motsatsen. Om jag ansträngde mig riktigt kunde jag få bättre betyg. Sen det blev tal om jobb, ja då skulle jag få högre lön. Men nu har jag ansträngt mig färdigt. Tänker inte försöka mer. Ränderna går aldrig ur, och jag mår bäst av att ha dom ränderna kvar.
andra dar
är kallelsen ett krav
riktar blicken framåt
uppåt i trappan
jaget vill slippa förtroendeuppdrag
Kämpar framåt
på väg tillbaka
vart är framåt?
tillbaka?
Vilsen och förvirrad ropar
vill inte
orkar inte
vill inte bli stor
Bara vara
liten
kallelsen
jobbigt ord
vad betyder det?
det som rör mitt hjärta
finns däri
drömmar
som strömmar i ögonvrårna
som flammar upp igen
där vinden tagit askan
borde orka
ord som inte passar ihop
ord som inte ska sägas efter varandra
men som ändå hamnar nära varann
ibland är andra dar
som svarta hål
mitt i en solig sommar
mitt i kärleksmättad gemenskap
fastän längtan finns…
Ute är regnet
Inne är solen
Och däremellan
detta livgivande centrum
Bönen