Hoppa till innehåll

Trolikt & Rimlikt Inlägg

Födelsedag och migrän

Vaknade med en våldsam smärta. Gårdagens härliga simtur, besök på jobbet och kvällsmyset i trädgårdstäppan är väl en bov. Men det kanske va att jag satt uppe t 12 å såg film som fick huvet att ge upp.

Födelsedagen började med strålande sol. Efter lunch börja det regna. Efter middagen så hörde vi åskan med tillhörande slagregn.

Calle föreslog Lunchbuffé på Kitas. Det var gott …och starkt.
Middag beställde vi pizza från Frasses till hela familjen.

Jag gick rundan sjukan-kommunhuset-apoteket-blomstergården, men mitt ryggslut kändes som det skulle gå isär.
Har jag verkligen tappat så mkt i vinter? Eller… har den troliga eds-sjukdomen ökat i min kropp?
Att jag börjat tänka på mig själv så. Förr tyckte jag att jag var frisk men var frustrerad över att inte kunna träna som andra. Det vill säga , ta i hårt och bli starkare.

Denna evinnerliga balansgång i träningen. Och att jag upplever det som att min kropp inte vet själv hur den ska hålla sig. Att jag alltid måste tänka på kroppshållningen är SÅ tröttsamt.

Men inunder allt så känns friden och kärleken till familjen och vännerna. Jag är så glad och tacksam. Bröstkorgen fylls med ljuvlighet. Och musiken…. utan den hade jag inte överlevt denna vintern. Som jag sa till min chef… Jag tjuvspelar lite. För det är egentligen inte så bra för mig rent kroppsligt. Men själen mår bättre av det.

Vilken härlig dag

…och nu ikväll:
Efter middan försvann barna till badet och Calle till städa-ute-på-kyrkan. Och solen lyste så starkt. Så jag fick lust att gå ut och sätta fröna. 🙂 Morötter, persilja, ruccola och sallad.
Så härligt att kunna va ute (utan myggmedel) och lyssna på fåglarna och bäckens brus.

Fortfarande gult

Jo hej på er, jag bestämde mig för några dar sen att gå till jobbet idag på förmidagen. Är så tacksam att få gå dit och hälsa på emellanåt. Jag väntar på att få börja arbetsträna. Och under tiden passar jag på att njuta av livet och våren. Löven har börjat skymta. Och solen är varm. Och igår när jag hörde smattret på altanens plast-tak av regnet fick jag sommarkänsla. Det är så härligt.

Och igår tänkte jag att ”om det känns någorlunda okej på morgonen” så tar jag en träningsrunda på simhallen först. Det va SÅ skönt att långsamt sträcka ut i det ljumma vattnet. Det var nog före påsk sist jag simmade. Fick räcka med ca15 minuter idag. Det triggade ändå igång nervsystemet. Måste få värktabletter som går kombinera. De jag har nu får jag inte ta samtidigt eller överlappa. Knepigt. Har inte tänkt på det riktigt förrän nu. Det måste fixas.

Så … att det finns ett stoppdatum på min sjukskrivning är nog mer för att det teamet som jobbat i min depå ska bli påminda om att föra handlingarna framåt, eftersom jag innan dess ringer och säger en massa saker. Nu ska sjukvården få till en videokonferens med försäkringskassan och arbetsgivaren… och jag väntar.

I natt smet en hamster. Tja, förmodligen mitt fel. Burarna står i flickans rum men jag gick ut därifrån efter att flickan somnat och tittade inte efter att det var stängt ordentligt. Hennes storebror va inte glad över att behöva dammsuga skit i sitt rum tidigt på morgonen.
Om jag fick skulle jag ha gjort mig av med dom allihop. Hamstrarna. Men… de har varit bra terapi för mig i vinter. Att småprata med och nosa på. Pyssla om och jaga rymlingar.

Brownie, nattens rymling
Brownie, nattens rymling, kalasar här på pecannöt

Du har fått en bikupa

Så står det i pappas födelsedagspresent från oss barn. Fixade det idag. Något annorlunda och kul, eftersom han hade bikupa ett tag. Och honung älskar båda han och mamma. Han fyller 75.

Bestämt mig för att hälsa på jobbet imorgon. Kollade m B hur de jobbar och mina uträkningar stämde på pricken. Hon har stängningen.

Känns bättre fast ändå inte i min kropp. Migrän idag igen fast lite mindre ont i övriga kroppen. Hoppas att stretchingen jag gör nu varje dag hjälper till. Har inte kunnat träna på riktigt de senaste veckorna, men… hoppas att det ligger lagrat det jag gjort tidigare. Så att det ändå går framåt och att jag blir stabilare. EDS har ju annars inte någon positiv prognos, men jag hoppas att jag inte har det. Det finns inget annat att göra än lätt träning och att hoppas på förståelse från omgivningen. Finns inget botemedel mot den progressiva sjukdomen. Jag har ju upplevt att det gått upp och ner. Mest ner nu sista året. Inte upplyftande.

Men jag försöker tänka positivt. Smärtan är som koncentrerad till fotleder, handleder, knän och nacke. Men ibland blir det en explosion och sprider sig till övriga kroppen med migrän och värk i varje fiber.
Jag tycker inte att jag kan vänta med att börja vara på jobbet tills smärtan lagt sig för det gör den aldrig helt och hållet. Då får jag ju vänta tills vi kommit till himmelriket.

Känns iaf att det är sången, både i anden och den vanliga, och musiken som lyfter och ger energi.
Musik, poesi, vänskapliga människomöten och mitt andaktsliv är det som bär nu. Samt den här skriv-ventilen.

Kram,

Jobb o pannrum och trädgård

Ja, vad ska jag skriva? Pratade nyss med försäkringskassan så nu börjar de försöka få in mig i arbete igen. Känns bra faktiskt. Förslaget 2h/dag alla arbetsdagar. Jamen. Det tror jag på. Då blir det kontinuitet och bra känsla för vad jag verkligen klarar. Man kan tex öka en kvart sen…eller vad jag bestämmer utifrån hur det känts. Jo…

Krattade en timme igår. Som träning. Det känns då fortfarande okej. Inte smärtfri, men okej. Dvs ingen migrän. Den hade jag igår morse. Ska inte försöka förstå varför det känns si eller så. Utan bara vara i det som är. Gröna rum!

Även vår hörna i vardagsrummet som jag inrett med musikinstrument är ett grönt rum. Inte för att det är grönt utan för att där får själen sitt. En njutning. Ett ställe att tappa bort tiden på. Låta evigheten flöda. Som en grön ström.

Ha en bra dag ♥

Snart fullmåne

…är det inte typiskt dagarna före fullmåne att det ska tjorva med allt möjligt?

Men släpp egoism, självhävdelse, och svälj förtret och självfördömelse. För jag mår faktiskt bättre även om det idag är en 7.5 på ont-skalan. Och jag ska inte alltid beklaga mig. Fast det är det jag oftast gör. Inser jag. Men undra om det är förståeligt att jag blir deppig…eftersom min kropp verkar tappa det jag kämpat för att bygga upp.

Är jag bitter? Jag vill inte vara det. Jag hoppas kunna hänga av mig sånt också. På mästaren. Jag vill vara till välsignelse, göra gott, älska. Fast det blev fel idag.

Ny syn – en pilgrims kamp

Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.

I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.

FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?

BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.

DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.

ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.

TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.

LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.

ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.

Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.

Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.

Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.

Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?

Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum

Länk till Bibeln.se Ordspråksboken 3
…Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
Tänk på Honom var du än går, så ska Han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda
Det ska ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben…