När pennan glödde
Skrapade mot papperet
De små ljuden
Är svunnen tid
Nu leker tummarna
Åker sin skrivardans
På skärmens is
Konstfullt och graciöst
Lämnar de sina spår
Väver de sitt mönster
Om hopp och kärlek
Du får den böljande snön att glittra
när Du reser Dig upp varje morgon
Du får landskapet att ändra färg
när Du andas Ditt liv över allt
Du får längtade hjärtan att brinna
när Du vidrör och lyfter Ditt folk
Du får mig att längta
Du får mig att vilja drömma
i förkrosselse
Du får mitt hjärta
min rikedom
Du får det jag har
Jag har ingenting
Bara mig själv
min dröm, min längtan
min fattigdom
och
mitt tvivel
Jag tränar inte på gym. Punkt.
Det vanligaste är att jag promenerar 30-60 minuter på asfalt eller i terräng. Fort eller sakta för att värma upp. Kanske, och helst, drar jag gummiband när jag är varm. Senaste året började jag använda stavarna mera. De fick jag i julklapp för många år sedan. Men kunde inte använda dem för jag fick för ont i nacken. I somras klarade jag till slut 25 minuter 2 ggr i veckan med dem. Mycket bra för att vara mig. Ska nog kunna bli någon tur i skidspåret i vinter också. Hoppas jag.
Och nu höjer jag ett snäpp till, med hantlar. Inspirerad av familjen på julhelgen så är jag nu ägare av en liten låda hantlar. De där är de lätta. Totalt 2.5kg/st. Det finns två tyngre skivor också men egentligen skulle det nog till att börja med räcka med bara stången för mig. Kanske. I ett par år har jag pratat om att skaffa hantlar men inte kommit längre än så. Jag fyllde tomma petflaskor med vatten men de var svåra att hålla i tyckte jag.
Och jag brukar avsluta med stretching. Glöm inte stretchingen. Hoppa inte över den. Det är mitt råd. Ingen balett-stretch. Det är nog skadligt. ”Det ska bara vara skönt”, som min sjukgymnast brukar säga. Kudden får väl symbolisera vilan. Den viktiga och sköna vilan. Även om det inte är precis den där kudden jag ligger på då. Det händer mycket när man vilar 😉
Sen är det också så att måttet av träning sammanfaller med dagsform. Ibland bara promenad. Nån gång gummiband. En annan dag blir det bara stretching. En tredje dag blir det mer. Flera övningar och moment. Eller allt, men vissa dar blir det ingenting. Och ingenting kan betyda diskmaskinen och dammsugaren som träningsredskap. Eller en tur till mataffären, som med en familj på 5 personer, innebär att få hem 10L mjölk+1 pkt socker+1pkt mjöl+ etc… flera kassar mat=Träning. Men vissa dar blir det verkligen Ingenting. Då säger kroppen Stopp! Vila!
Jag försöker att inte hetsa upp mig. Försöker ta det lugnt. Och tänka att det är bra det som blir. Men ändå är det så att jag noterar och liksom bokför träningen. Håller lite koll så att säga. För att se att det rimligen borde öka på min styrka och kondition.
Och trots oturen med en del skador under 2013 så kan jag ändå se framsteg.
Mjaa. Vem har sagt att det ska vara lätt?
Hur kom jag ut ur butiken? Och sen var det ca 75 mil hem till Storuman. Att jag inte kollade innan vi åkte därifrån. Ett samtal med butikschefen Anneli resulterade i detta. Tack för det H&M. Jag fortsätter vara trogen kund.
