Hoppa till innehåll

Etikett: Bön

Ställer fram en skål

kämpar kampen
så det smärtar
som bräckligt verktyg
i hans fasta hand
stadiga
kraftiga
just nu plågande

ställer fram en skål
i tro på svar

men svag
svagare
svagast
kämpar vidare
flyger fram
med orken inslagen
i finpaket

ställer fram en skål
i tro på svar

brer ut vingar av tro
lättar upp stämningen
vänder steken
äter ordet
längtar efter mer
igen
och återigen

ställer fram
ställer om
i tro

tänker det bort
finns inte längre
bara nakenhet
och bävan

ställer fram en skål
i tro på svar
från överläkaren

och andens vind för mig
leder mig
dit Han vill

igen och igen

andens vind
som Han vill
på nytt

åter igen

Med anrop om godhet

lägger mig i skyttegraven
bland alger och tång
händerna uppåt sträck
jag ger mig
åt Dig, Du den Högste
går på knä
för människornas skull
ställer jag mig upp
i gapet
med anrop om Godhet över världen

Fröken Sockertopp

när fjärde ljuset brinner
allting blir lugnt
och granen vilar i

farstun fylld av förväntan
på gåvor och hugsvalelse
till var bedjande vän

men att vara en sockertopp
fylld av godhet
på fat är vacker kropp

för vem kan motstå
frestelsen att strö på
godhet och värme

i denna kärlekens högtid
röd av brinnande själ
och allt gott till dig

som kämpar uppströms ensamhet
mot anfallande sjuka mikrober
vi anbefaller Honom

bönfaller
hemfaller till
knäfaller inför

ett barn av ett mirakel
änglar lovsjunga
jord och himmel dansar

vi stämmer in i himlens ouvertyr
gudasonen lagd i halmen
välsignad vare Han

Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära till Gud i höjden, och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.” /Lukas 2:13‭-‬14 NUB
https://bible.com/bible/916/luk.2.13-14.NUB

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom.
/Johannes 3:16‭-‬17 NUB
https://bible.com/bible/916/jhn.3.16-17.NUB

Fars helg

Han har låtit dig veta, o människa, vad det goda är för något. Ingenting annat begär Herren av dig än att du gör det som är rätt, älskar barmhärtighet och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
/Mika 6:8 NUBibeln

 

samtal med Gud:

FAR,
mitt hjärta flödar över av sköna ord inför Dig. Jag tycker så mycket om Dig, och har så mycket att tacka Dig för. Min familj, mitt jobb, ett liv välsignat med materiella ting, och en skapelse som är helt fantastisk. Vilket underbart bord Du dukat upp för mig. Ingenting fattas. Tack för att Du finns!

Du har låtit mig veta vad som är rätt och fel. Hur ter jag mig? ibland är det så svårt att veta vad som är rätt för mig själv, för det som är rätt för mig är kanske inte rätt för andra, eller mot Din skapelse.
Du har lärt mig ha omsorg om andra och älska min nästa, men lever jag upp till det? Jag tror att jag lever ett liv i ödmjukhet inför Dig. Jag vet att du finns, att Du hör mig. Är mitt hjärtas sång okej, eller klingar den falskt inför Dig?

Du är min herde. Led mig på rätta vägar, som gör att jag orkar med allt jag fått att ta ansvar för. Ta mig till gröna ängar och lugna vatten. Ja även om jag hamnar i livets mörker så vet jag att Du är med mig, och vill ge mig tröst. Bevara mitt hjärta nära Dig. Fyll mig med Ditt ljus och hjälp mig lysa,

för Ditt Namns skull
Amen

Samtal med Gud

Nej, just nu kan jag inte se att jag har en uppgift. Det är en förlamande smärta och jag vet inte vad som är bäst för mig själv. Balansgången är snårig och mörk. Var har Du satt upp skylten som visar mig vägen framåt? Snitslarna har någon rivit bort, och kallt är det mellan stammarna. Inte nog med att jag är huvudlös, jag håller på att bli benlös också, och modlös. Bara jag inte blir hjärtlös. Eller hopplös. Gud hjälp mig!

🥀

Zebran är nog inte sjuk

men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds

zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker

stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?

jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar

kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!

tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano

Trons Väg

När jag åker med dig Herre, då är jag trygg och vet vad jag ska göra.

Liggvagn till himlen
eller inte
så är Du ändå här

Även om alla andra är någon annanstans
så finns du kvar vid min sida.

Smärtsam dag
eller inte
så är Du ändå med

Hur snabbt än tankarna kränger i kurvorna så kan jag le mitt i svängen.

Höra musiken
eller inte
huvudstämman är Din

Vad är det när volymknappen på Din helanderöst inte fungerar?

Sordinen på
eller inte
ändå Den förnämste bland klangfärger

Med strängar av guld spelar Du på mitt hjärtas innersta väsen, och målar med uppståndelsens kraft Din glädje och Ditt ljus.

Så levande för mig ❤️

Där två eller tre

det är nånting med orden som känns
kanske ljudet
eller möjligen rörelsen

de är som hovar i marken
av en hjord i flykt
envist trummande bön

med sällskap av varandras meningar
ger de en skönhet
en värme från hand till hand

hållen som det nyfödda barn det är
varsamt uppkrupen
i soffhörnet på samhällskroppen

där kan lättnaden samla ihop sig
i elfte budets anda
ta mark mjukt och vänligt

sedan lyfta koppens svarta doft
till mun och minne
njuta livets goda ord på vägen