Det är min egen födelsedag. Den 43:e. Låter mycket. Kanske därför det känns som jag är i en dimma.
Tog det riktigt lugnt på förmiddan. Bön och frukost i sängen.
Marinerade middagsköttet. Diskade och duschade. Målade både naglar och ansikte. Tog på nya snygga glasögonen. Städade lite igår. Barnen var ovanligt lydiga och snälla. De två yngre LEKTE med varann och den äldre gjorde ett ärende på byn åt mig. Det är en present i sig.
Efterrätten
Det regnade. Annars skulle en promenad varit härlig.
Kanske ska fixa lite inför bröllopet. Borde rensa undan lite i källaren. Det ligger kläder överallt.
Min födelsedag? Nä.
Min ensamhet bröts av Lillebror. (Barnen var ute på andra upptåg och Calle på jobbet). Han kom med Gyllenbär i fröform. Tack bror!
Hur som. Lite kläder blev vikt ihop. Man kan ju inte ligga på soffan en hel dag. Jag gick upp och satte på mig högklackade bröllopssandalerna.
Dagens outfit.
Måste ju träna lite så jag pallar syrrans bröllop.
Mannen kom hem lagom till middagen. Familjen sjöng för mig och kom med ett litet paket.
Paket till middag!
Calle och jag passade på att dansa lite till Deux Melodies nr.1 av A. Rubinstein (klassisk musik). Så romantiskt! Miriam klappade i händerna. Let’s dance!
Men sen blev jag faktiskt lite sur där på kvällen av nån knasig anledning, och för att inte bli kvar i suret så gick jag med på att baka chokladbollar med Miriam.
Dem åt vi upp medan vi körde Sverige Runt tillsammans med Morgan.
Jag känner tvekan i beslutet.
Det råder obeslutsamhet i tveksamheten.
Jag är obeslutsamt tvekande.
Urvalen ger stor valmöjlighet.
Det råder selektiv selektion
angående sikten
utsikten
eller seendet
alltså synen.
Vid första anblick
fås en inblick
i utblicken
Utseende?
eller se ut?
Det är frågan.
Ibland kommer inspirationen på märkliga ställen. Man borde ha papper och penna med överallt. Annars får man lov att minnas vad man tänkte i ögonblicket.
Jag hörde denna melodin; Edelweiss, spelas av ett par flöjter bakom en stängd dörr när jag satt i korridoren på Parkskolan och väntade på att Miriam skulle komma ut från klassrummet:
Flöjten spelar sitt Edelweiss
runtomkring är ystra barn
jag försöker koncentrera mig
på Edelweiss
det rena och sköna
avskalade och vackra
kom ge mig Edelweiss
fastän kylan biter
fastän själen sliter
skänk mig Edelweiss
mitt i oron
som flöjtens ljusa ljuva ton
gör mig stark och klar
fridlyst från ondskan
vit och ren
så jag blommar för evigt
som Din Edelweiss
Det blev en lång paus – med webb-mått mätt. Facebook skickade mig mail om att jag hade brev från vänner som väntade på svar…ihärdigt, i ett par veckor. Tjurigt system det där. Fast jag var tjurigare. Och nu under påsken försökte vi ivrigt att få igång mobila bredbandet i stugan, men utan att lyckas. Därför blev pausen längre än jag tänkt mig.
Vi satt på Gardfjället en dag, och Calle körde upp på en topp och tog denna bilden.
Först tänkte jag referera vad som hänt under pausen, men sen tänkte jag att…
Eller också får allt vara som min Gud och Fader Är – i det fördolda.
Men något ska jag dela med mig av:
Den ”långa” pausen började med en fantastisk helg i Örnsköldsvik. LovsångNorr med TMU (Team Med Uppdrag) i spetsen hade dragit ihop ett stort gäng musiker och tillbedjare. Där, i Elimkyrkan, mötte jag Gud….flera ggr.
Inga syner. Inga uppenbarelser. Bara skön gemenskap med Fadern, Sonen, Den Helige Ande, och människorna. Och mycket sång. Både på svenska och på mitt andliga språk. Efter att ca 200 pers (däribland jag) hade sjungit lovsång i en timme så att taket nästan lyfte och golvet verkligen gungade så står alla alldeles tysta i total Gudsnärvaro. Den, Han, var SÅ påtaglig. Och fantastiskt skön. Herren var där med hela (tror jag) sin härlighet.
På Gippmokkhobben
Och avslutades med en HELT UNDERBAR vecka i stugan tillsammans med svärföräldrar och svåger med sin ena ½:a av familjen.
Däremellan har det hänt både fasansfulla och fantastiska saker. Mest fantastiska…
En flicka, vars mamma jag känner, höll på att falla ihjäl sig men överlevde (mirakulöst). Guds skyddsänglar finns, säger jag. Vi är ett gäng som bett till Gud för henne och vi har all anledning att tacka Jesus.
USB-minnet där min förra blogg (FIV – min digitala dagbok) ligger hände nåt med så den filen går inte öppna. Bra att man lärt sig att säkerhetskopiera :/ så jag tappade inte mer än en dryg vecka.
Musiken fick större utrymme. Poesin och tankarna också. Och bönen. Kanske hamnar något rimlikt från tystnaden här, men vi får se……
Hoh, wow. Och jag fixade att få ut dator-ljudet igenom pianohögtalarna. Vad smart! Vilket innebär att jag kan öva piano till cd utan att störa familjen. Dessutom kan jag öva utifrån youtube, spotify etc som jag inte kunnat förut (jo kanske men det har varit lite tjorvigt) Och utan att ha dubbla hörlurar själv. Så bra! 🙂
Ökade på träningen. Det gjorde ont, men kanske får jag utdelning. Jag tycker det känns så i alla fall. Eftersom jag klarat (observera ordvalet) att åka både skoter och skidor (både slalom och längd) utan att få mer än träningsvärk.
En bild från Nalovardo, och eftersom jag fotade så är mina slalomkompisar på bilden.
Jo, Gud har mig masserat
och min själ har inkasserat
informationsflödet som stört min autopilot
har i frånvaron nu gett mig lite bot
Så om jag nu klarar att behålla
kärlek varm och himmelsk glöd
Hålla mig att fejjan o bloggar kolla
och istället äta Livets Bröd
Nu vet jag att det fungerar
att alltid söka Gud
när livet känns tungt och falerar
eller bara för att Han är Gud
Av himmelsk glädje har jag fått del
stått i Hans härlighet och blivit hel
Jag säger inte att det inte behövs sen
för jag söker Honom på nytt igen
och igen och igen och igen
varje dag
och igen överflödar Han mig
med nåd och barmärtighet
och kärlek och glädje
ljuvlig och varm som en sommardag
Tit 3:4-7
Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade Han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att Han är barmhärtig – och Han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den Heliga Anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har Han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.
