Jo du läste rätt fett å ettimätt* här är min etikett i hårbotten ingen gnett äter på mitt egna sätt om regler för mat vid 50 är vett då vid 80 jag kommer bli plätt
och…
när alla partier samlats i näsan då blir nog näsduken en halad flagga från schlaraffenland titta på den och ögonen värker.
Dra ner rullgardinen, fasta från förtrollande fikon. Tänd akvariet och simma lugnt så kanske melodierna kommer åter.
därtill…
När ryggstödet åker bak så transponerar man sig den kvarten till paradiset i solen. Sedan är det bara att kliva upp och gräva ett hål i börsen.
en lugnets dag med självet en tystnad som är på väg någonting gott på min tunga hopp som består prövningen leva i tron på livet i gryningen evighet i tid och rum känslan av frihet samlade skatter i himlen kärlek deluxe edition som ger smärtan en knuff och lyfter laxen ovan ytan om elden droppar ner i mitt hjärta kanske blir jag varm kanske kär eller bara utbränd släckt till intet och aska
Idag är en vacker och kylig fredag. Runt minus tjugo. Vårt hus står i skuggan av Stenseleberget, men solen verkar lysa på trädtopparna vid Centralskolan. En sån här dag önskar jag att jag hade energi för en skidtur eller att baka något, men mitt fokus är för nära min oförmögenhet till arbete så jag försvinner in i en lek med språket. Primitiv underhållning. Jag gillar det. Behöver det. Kan ibland fastna i att försöka göra dikt av en enda bokstav, eller nån annan knasig form och fördjupa mig i det flera timmar. Sånt händer, som synes. 😅
fredag fullmåne fast förvissad funnit frälsning färdiga förebilder framsteg för frihet förstklassiga frukter fridsamt fallande flingor firmamentets fromma filt försöker forma flera fraser förvånansvärt förbluffande fel fokus får förödande följder försöker framställa förlåtandet förhoppningsvis fri från fördomar finns flera förfärande föredrag finner fridfulla förnimmelser från förgångna företeelser familjära filmer från förut flammande förälskelser farligt fika för fröknar fem friska förslag förvärvs från far fantastiskt fint flera fantasier fotografier finurligt flätat
alla kommer att få det, sa dom, ingen kommer undan, och så blev det. Det var väntat. Inte efterlängtat. Känner febern stiga uppför berget. Huvudvärk från avgrunden. En pinne i näsan och sedan är det klart. Stanna hemma. Var säker. Spåra var du varit. Viruset vandrar fort.
Men vem köper mat till våra gamla föräldrar nu? Hur löser vi det?
Kanske med on-line beställning och hemkörning. Tack för tekniken! Den fungerar än. Vilka fiffiga lösningar det finns. Men träffas får vi inte. Det är sorgligt! Men sant.
Vi äter och dricker
Mycket är bara smicker
Längtan ut till friheten
gröna ängars stillheten
gasa på i 110
tänk aldrig: gå på bio
klona personalen
spring runt i sandalen
Ta kurvan i 100 knyck
ett okristligt tryck
Stripes änd stars
änd volvocars
den och pedagogen
stolle demagogen
borta i dalen
stäng av kanalen
istället gå med hunden
lev för stunden
stilla bön, är grunden
i gröna lunden
Tänkt på sistone att jag kanske skulle skaka liv i den här bloggen. Så nu står jag här. Har installerat en ny app i telefonen och försöker få det att fungera på ett sådär modernt sätt med just nu-effekt. Behövs lite bakom-arbete först. Backup och uppdateringar och sånt… datorer :-/
Behöver jag känna mig pirrig inför det? Njae…
Detta är min scen emot världen, min lilla hörna av nördigt skrivande, en reflekterande spegel, ett hav av känslor, tro och hopp.
Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.
Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.
När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.
Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.
Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.
♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫
Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!