Skrev det här en natt i början av november…
söker blickarna
nickar med huvudet i bakgrunden
och förväntas resultat
igelkottar jagar
till mörka gryt
söker tystnaden
knäpper händerna under filten
och en hjärtats tysta bön
tårar rinner
strimmor av ljus
Sen höst
skogen klär av sig
naken
Lövens fägring
faller
till nya nivåer
Naturligtvis
Låga strålar
liksom sinnen
mellan höga stammar
frostigt vitkalkade
som döden
Stilla vatten
blänker
Igelkottar går i ide
Vanligtvis
Och… Om jag byter ut alla utropstecken till frågetecken…
Kramar, kärlek & frid
Tills vi möts igen
ödmjukt nu jag faller ner
på mina bara knän och ber
undrar vad som gör min smärta
varför rusar så mitt hjärta
tänder lyset mitt på natten
dricker så Ditt klara vatten
tänkte först på ’tidig kväll’
men nu blev jag ju så säll
kanske har Du svar på frågan
tändas då den ljusa lågan
om var smärtan finner näring…
…därpå rimmar ordet käring
blir jag nog om något tag
då smärtan gnager dag för dag.