Hoppa till innehåll

Etikett: Kvällstankar

Jämmer och elände

Nytt skov. Verkar det som. Känns som jag är manglad och sen nertryckt i en myrstack. Vem är det som klöser mig? Och värktabletterna jag stoppat i mig – vart tog de vägen? Till vilken nytta? Och Varför då?
Jag tänkte mig att det skulle bli bättre av att gå sjukskriven. Där trodde jag fel. De här skoven kommer i alla fall. Såna här dar går det inte göra nånting annat än att bara hålla igång. Lunchvilan var en plåga. Så jag gick en promenad. För att bli kvitt myrorna och barren.

Nu är det lite mer än fyra månader sen jag i ren ångest drog nödbromsen. För att jag trodde att jag skulle gå i väggen alldeles för hårt. Att jobba heltid och ha ett träningstvång gick inte ihop. Sjukskrivningspapperen har gått på löpande band sen dess. Jag har tinnitus, migrän, IBS och B12 brist. Jag har symtom som liknar fibromyalgi och ME och i de senaste sjukskrivningsintygen skrev doktorn ”…Även medicinsk bedömning avs ev bindvävssjukdom” ”…kontakter skall upprättas bl a med genetiska institutionen i Umeå utifrån misstanken på Ehler-Danlos syndrom och vidare handläggning.” Men. De gör inte de där bindvävstesterna i Umeå längre så det blir att besöka flera specialister istället.

Där är jag nu. Vidare handläggning. Magen är bättre efter den FODMAPs-diet jag fått tips av från dietisten. Men jag har just nu mer ont i hela kroppen. I alla leder. Jag måste träna, fast jag egentligen inte orkar, med en slags balansgång som inte är av denna världen. Inte för mycket och inte för lite. Lagom är bäst. Men vad är lagom?

Jag ska göra ett ”noggrant status avseende din ledrörlighet” hos sjukgymnasten. Det gruvar jag för. Jag vet hur ont det gör att testa gränserna. Jag har inte fattat förrän nu att det jag upplevde redan som 10-15-åring kan vara samma sak som jag fortfarande kämpar med. Eller mot. Beror på hur jag tänker.

Jag försöker tänka att andra har det värre. Att Gud måste ta hand om dem före mig. Att jag har det bra. En underbar familj. Flera riktiga vänner. Jag har en doktor som bara läste mina journaler och ville göra en vidare utredning. Jag behövde inte predika för honom som för de tidigare läkare jag träffat som sett ut som levande frågetecken när jag frågat om allt det jag känner och alla de symtom jag har kan heta något gemensamt.

Jag kan fortfarande gå, åka skidor och sjunga. Men inte så lång tid. Och om jag inte hade tron på Jesus att luta mig mot så hade det varit värre. Gud är god men livet är inte rättvist.
Jag försöker göra roliga saker. Bara vara där jag finner ro och kraft. Och ibland lyckas jag. Ibland. Då är dagen ett mirakel och glädjen stor. Jag vet. Att det finns där. Men just idag syns det lite dåligt.

Kram på er

Kärlek vinner

Vet inte hur många gånger jag har tagit det där steget. Men så länge jag är omsluten av kärlek, vilket jag känner att jag är, så är jag inte så rädd, för där det finns kärlek gör det inte lika ont att falla.

Familjen, vännerna och Jesus i hjärtat. De betyder så mycket. Och min egen kärlek till mig själv. Vad skulle det bli om jag inte tyckte om mig själv? Om vi inte kände kärlek till varandra? Om kärlek inte fanns? Hujedamej.

Jag vore ingenting om Du inte fanns, sjungs det i sången. Kärleken är. Jag har sett det. Att Kärlek vinner. Över rädslorna. Över känslorna i misslyckandet. Över hatet.

Men det innebär också en risk. Att älska är att ge. Öppna sig. Kliva ut. Gå på vattnet. Göra det man inte trodde va möjligt. Och bara lita på att det bär. För jag vet ju inte säkert att jag kommer att orka. Men jag tror. Tror på att den här vägen är rätt.

Ibland är det upp och ibland ner. Krokigt. Och trångt. Men fyllt av liv. Och ljus. Kärlekens väg. Den bär. Den är sann. Det enda garanti-beviset jag har är Guds Ande. Och Hans fullkomliga Kärlek.
Där hämtar jag kraft. Och mod. Till nya utmaningar.

Länk till bibeln.se Första Johannes brev 4:10-21
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att Han har älskat oss och sänt sin son,
…den fullkomliga kärleken, fördriver rädslan.

Väntans gula stjärneljus

Ljuset var rött
Gick genom en liten dörr
Trångt och hopkrympt
In i en tom skog
Grå och färglös berg-och-dalbana
Allt blev svart
Då tändes stjärnorna
De glittrande diamanterna i skyn
De ville säga någonting vackert
Jag kunde inte höra
Eller ville inte

Väntans gula ljus
Medan Gud höjer portarna
Vidgar dem
Till hoppets ängar
Nya tankar som gör nya frågor
Vilar och väntar
Som att kartan är borta
Gps:en är trasig
Bränslet slut
Väntar…
På Morgonstjärnans visshet

På grönt
På att få blomma ut
Väntar spänt
Och slappnar av
Det gör ont
När knoppar brister
Lyssnar för att kunna höra Orden
Tills portarna höjts
Och Gud säger
Nu kör vi
I full blom

Länk till bibeln.se Psaltaren 118 Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.

Psaltaren 24
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Mästerkocken bjöd till fest

Idag bjöd Mästerkocken;
ett fyrverkeri av rätter
Vackraste morgonrodnad till frukost
En svart skiva sol till lunch
En kaskad av skymningsfärger vid middagstid
En stjärnspäckad supé som kvällsmat
Myriaders myriader av glitter och pärlor
färger, former, ljud och musik
från himmelens och jordens skapare
Nog är det en fantastisk värld vi lever i

Jag har haft en ljuvlig vecka i naturen. Bara jag själv i stugan i några dygn. Lapat sol, lyssnat på fåglarna och legat i utesoffan till sent på kvällen och sett stjärnorna tändas. Gått långa promenader och bara varit. Tänt en brasa i kaminen, lekt med ord och varit tyst. Jag har stigit upp när jag vill, ätit vad jag vill, sett vilket tv-program jag vill och gjort …vad jag vill.
Några kallar det att ’ladda’, andra säger ’vila upp sig’ men jag har bara njutit, umgåtts med Jesus och fyllt min själ med Herrens välsignelser. Mat för själen… Livets Bröd. Himmelskt!

Också en morgon
Också en morgon
Bara vara
Bara vara
Vintrig badbrygga
Vintrig badbrygga
Aftonskymning till middag
Under Stjärnorna
Under Stjärnorna

Under stjärnorna

Under Stjärnorna

Finns tusen skäl
Under stjärnorna
Till att visa kärlek
Och känna tacksamhet
Blickar uppåt
Mot oräkneligt antal
Lyssnar tyst
Inväntar svar
En fågel visslar i mörkret
Och mitt hjärtas samtal
Med De tusen skälens ursprung
Med Gud

Göra-mycket-dag

Helt slut pustar jag ut
lägger lite kylskåpspoesi
vilar kort
drömmer mig bort
ber, tänder ljus
och inväntar himmelsk magi

Folkbibeln.net kapitel 46 vers 1 till 8.
1 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót .
2 Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad .
3 Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela

5 En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela

Återerövrar mitt hjärta bit för bit

Mannen har fredagkväll nu. Eftersom han jobbade hela långhelgen, och jag…vilken kväll har jag? En kväll i mängden av kvällar.
Trött. Som på en fredag. Fast jag sovit bra och varit ”ledig” i drygt en månad.
Godis. Som på en fredag. Fast det är måndag.
Jobbat idag. Fast ändå inte. Inte med mitt vanliga jobb på förskolan. Utan på Livet. Mitt eget. Får läxor. Hittills av läkaren, dietisten och sjukgymnasten. Som i skolan. Fast hemma.

Hemma. För att det vanliga livet tog stopp. För att huvud axlar knä och tå, samt mage, själ och hjärta protesterar mot ”det vanliga”. Idag är den dag det ovanliga börjar. Fast egentligen så började det för drygt en månad sedan. Då jag bestämde mig för att hoppa av vanlig-tåget. Det skenade. Körde för fort. Som en racerbil. Som nu behöver köra in i depå. Fast jag tycktes ta det lugnt.
Eller. Var det så att jag tillät måstena och ”det vanliga” att trycka undan mitt hjärtas längtan och mina intressen?

Så idag kära vänner, idag måndag…. och samtidigt fredag. Idag är jag i depå. Där står bilen stilla och teamet pysslar om den. Blir fint omhändertagen. Mig. Jag. ”Ledig”, som skrivs s j u k. Idag gjorde jag mitt hjärtas längtan. Återerövrade en bit av mitt hjärta. Idag skrev jag en sång. <3

Ett hjärta faller

Mitt varma hjärta
faller
faller
från tåget
faller
faller mjukt i Herrens händer
och lilla lågan fladdrar
flämtar ansträngt
från mörkret runtomkring
Mitt lilla öppna hjärta
längtar
darrar
väntar
försöker bara vara
vill bara leka
bara vara
som ett barn
tills Hans hand lyfter hjärtat upp