…och nu ikväll:
Efter middan försvann barna till badet och Calle till städa-ute-på-kyrkan. Och solen lyste så starkt. Så jag fick lust att gå ut och sätta fröna. 🙂 Morötter, persilja, ruccola och sallad.
Så härligt att kunna va ute (utan myggmedel) och lyssna på fåglarna och bäckens brus.
Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.
I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.
FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?
BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.
DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.
ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.
TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.
LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.
ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.
Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.
Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.
Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.
Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?
Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum
![2015-02-23 12.36.45[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2015/02/2015-02-23-12-36-451.jpg?ssl=1)
stolen mittemot är tom
tystnaden hägrar
lämnar ingen oberörd
häver upp en ton
ljus och klar
vänjer mig sakta
där ingenting är allt
mindre blir mer
det tysta ljuset bryts
i underbara blommande färger
sjunger bort lite floskler
låter tonerna vända fokus
rikta blicken
förbi tomma fraser
och gråmulna dagar
in i vilan
då sätter sig Fullkomligheten
Sanningen och Ljuset
Kärleken och Livet
mitt emot mig
mitt i tystnadens samtal
Och visar Vägen
Bara Mästaren vet hur mycket Kärlek som behövs för att få en veke att börja flamma…
Vän möter vän
syster och bror
där händer något oväntat
Heligheten överraskar
Öppnar min hand
Tar emot en hemlig gåva
som får själens mörker att brista
Lyfter min tårade blick
den lilla lågan lyser
Förväntan
Sjung och dansa, Mitt Hjärta
Känn glädjen
Det är Advent
Skannade en vattenfärgsteckning jag gjorde när ryggen var ny-opererad. Jag brukar inte måla men då plötsligt hittade jag på att jag skulle måla lite. Jag sjöng mycket då. Och spelade. Gick korta långsamma promenader. Kunde inte göra så mycket annat eftersom jag satt fast i en korsett med benprotes och använde kryckor hoppandes på ett ben. Teckningen har nyss fyllt 15 år. Således också mina titanskruvar. Måste vara bra kvallisort för de håller än!
Det finns hopp!
God fortsättning evryhopa 🙂
Det är nästan ett år sen jag köpte en ny julkrubba. Jag hade ju redan ställt upp den gamla då, så den här fick vänta tills nu. Den kom upp förra helgen. Nästan alla änglar får vara med. Någon ängel har andra platser i rummet som de skyddar året om. Två änglar är inte med på bilden eftersom de behövs på andra platser och passar bättre för andra uppgifter, som att glädja en syster och en vän året om. (Dvs de hänger framme i mitt vardagsrum alltjämt och är dessutom för stora att rymmas på den lilla hyllan.) Även den trasiga får plats i Guds rike. Men hon, eller han, behöver lite extra vård och omsorg. ♥
En favvo-finger-ramsa så här vid juletid som passar till bilden:
Här är Josef
Här är Maria
Båda är trötta
och behöver vila
De vandrar på vägen till Betlehem
Hoppas det finns något rum för dem
Knack, knack, knack
får vi komma in
Nej, nej, nej
här finns ingenting
De vandrar och frågar och väntar i kö
Hittar till slut ett stall fullt med hö
Där hos djuren i julnatten kall
Föddes Guds Son i ett enkelt stall
Jag önskar att mitt i all kommersialism och mitt i allt julestök få ha Jesusbarnets enkelhet. Men jag vill ändå inte låta bli att fira. Jag kan inte låta bli att fira jul. Den är ju underbar! Men man behöver väl ändå inte överdriva det. Fira Jesus, hylla Honom, alla vänner! Han är värd det. Han kom ju för att rädda oss. Till evigt liv. Lovsjung Honom som kom i Herrens namn och låt oss uppfyllas av Hans glädje.
Det här läste jag i morse: (I och för sig ryckt ur sammanhanget när Israels barn, Guds folk, bekänner sina och folkets synder. Men ändå. Det hör väl ihop på nåt sätt. Att bekänna och bli befriad. Dessutom är det dit jag kommit i min bibelläsning. Och att bönen börjar med en sådan mäktig lovsång. Jag tycker det stycket passar bra här också): Nehemja 9:
”Må ditt ärofulla namn bli prisat,
det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.
Du är Herren Gud,”
Och pastorn läste det här på gudstjänsten idag: Joh 3:16:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Igen slås jag av samma funderingar som förra gången jag läste igenom gamla testamentet…
De bibliska kungarna och regenterna som gjorde vad ont var i Herrens ögon, dem gick det sämre för eller t o m riktigt illa för. Medan de som gjorde det som var rätt i Herrens ögon fick stor framgång, rikedom och kanske t o m gudomlig vishet.
Hur applicerar jag det i modern tid?
När jag läser om hur de relaterar till Gud så upplever jag att de kanske hade samma känsla som jag har nu. Som i Hannas lovsång.
Kan det vara så att Gud som ÄR både framtid, nutid och dåtid förenar alla tiderna på detta gudomliga sätt 2 Petrus brev 3:8 att tid är en illusion.
Är jag då tvingad att följa lagen (tio Guds bud) till punkt och pricka?
Jag har lärt mig att Gud är nådefull. Han gav oss Jesus som ett tecken på Hans oerhörda nåd och kärlek. Är det då så viktigt att göra det som är rätt i Herrens ögon? När vi tror på att Jesus tagit allt med sig i graven och sen segrat över döden? Ger det mig frihet att göra vad ont är i Herrens ögon? Det vill säga: ljuga, stjäla, vänsterprassla, tala illa om folk…
Jesus och lagen Matteus 5:17-20
Nu är det snart advent och jag ska fira Jesu födelse; att Guds kärlek är gränslös.
Spelar det då någon roll hur jag beter mig? Som predikanten sa… ”Du, och jag, sitter i en båt. Den är på väg mot ett stup. Ett vattenfall. En undergång. Det spelar ingen roll hur man beter sig på den båten för den är ändå på väg att gå under. Det som är viktigt är att byta linje. Byt båt. Till den som leder till evigt liv.”
Och åter igen handlar det om att tro… och att handla… Johannes 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Dessutom kan jag fortfarande känna att det handlar om att gå Kärlekens Väg, att sätta sig i den båten liksom, om att ”klä sig” i kärlek. Sånt gör skillnad. Skillnaden mellan ont och gott. MellanGuds kärlek och vår
Gud gav oss ett nytt bud: Kärlekens bud… ”att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”, som inte upphäver de tio budorden som Mose fick på berget. Utan istället sammanfattas i detta nya bud.
Jag lever på hoppet om att jag stigit på den båten som leder till Livet, med stort L. Och att jag är på väg att fira Advent, Jesu ankomst. Och jag hoppas att jag gör skillnad. Åtminstone ibland.