Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Stiltje
lasten är tung
orden syns vid havsranden
som små svarta flugor
kompassen visar rött
kören på stranden är tyst
snart
kommer dirigenten
tappade pinnen
letar i skogen
solen silar genom molnen
den ljuvliga
omfamnar varje andetag
ger styrka
i varje årtag
fåglarna sjunger sin vårvisa
hoppet är kvar ombord
mättar lasten
med glädje och kärlek
lyssna!
I almanackan en dag
likamed hjärtefröjd och sinnesro
jämnmod och tomtebolycka
Men min dag
är full av prövat tålamod
rastlöshet och konflikter
är jag tacksam för det?
Känns inte så.
är tacksamhet och tacksägelse synonymt?
Nja, inte riktigt.
Jag har ingen kalkon
inga dyra presenter
bara mig själv
och min lovsång
Så…..
Ett försök till vilodag
och ett lovets offer;
längst inne en djup glädje
över kärlek, vänskap, enhet och kraft
att Gud gav mig livet och möjligheterna
över förmågan att kunna läsa,
njuta av kladdkakor,
gåvan att musicera,
gå raska promenader,
andas och känna
doften av min man
och mina barns närhet
det må snöa
det må regna
eller solen skina
jag har ändå
bara denna
lovsång på mina läppar
endast detta
lovkväde på min tunga:
Mig själv till Gud
Kul med vinbär.
När hösten är här.
De är goda.
Saft eller gelé.
Vi får se.
En hink får jag förmoda.
Eller tre.
Det är en gammal bild men idag finns nya bär att plocka. Då var majan ny och idag ska den äntligen få komma ut ur skåpet igen.
För flera dagar sen har jag insett att nu är det läge att plocka om jag ska hinna före fåglarna. Och idag verkar vara en skön dag för bärplockning.
Kall och solig – precis som hösten ska vara.
Iin iin iin
stick
kliar, kliar
svider
kliar, kliar
knölen svider
tack gode Gud
för blåsten
Svii svii
bit
vad var det?
Kliar, kliar
svii
bettet svider
kliar, kliar
tack gode Gud
för blåsten
Eller var det egentligen så mycket mygg?
aftonsolen;
leker med vågorna
vinden;
leker med lågorna