Natur – Sida 10 – Trolikt & Rimlikt

Höstväderstankar

Tanken flyr
som höstens väder
färgsprakande och dyr
som skogens kläder

Vem kan bära
dessa kreationer
en konungslig ära
för alla miljoner

Mitt i en storm
är ögat så stilla
Kärleken Enorm
kan inget förvilla

Vem kan föra
genom förvirring
ett gudomligt öra
smyckat med guldring

Hjärtat ömmar
av Kärlekens höstregn
med riddarens tömmar
i Gudfaderns hägn

Vem kan ila
som Springaren vit
ingen vill vila
för alla ska dit

Lyssna på Vinden
hör denna röst
du lätt blir som hinden
av Evighets tröst

Vem kan glädja
ge fägring och liv
som Gud själv blandar
och delar sin giv

Sången i skogen
väntar på dig
ängladans på logen
så säg inte nej

Höga Visan 2:14

Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv och ditt ansikte så skönt.

Sommarlov

Glädjen går med vinden i leken
Solen omfamnar ängarnas blommor
Stressen svalkar sig i tacksamhetens hav
Fågelsången uppmuntrar bergets skog

Semesterbrev i sommarnorrland

Kära Läsare!

Nu har tiden kommit ikapp. Från och med nu så kommer dikterna med längre mellanrum. Nu har jag publicerat det som finns att lägga ut från föregånde år… av det som jag vill dela med mig av ♥

Skrivandet fortsätter så smått framöver. Några dikter har det blivit på 2010, och de kommer framöver…

Maskrosen kan växa vart som helst med dess obändliga kraft. Som om den vore en sol lyser den upp. Om jag var flugan skulle jag flyga från sol till sol och ta del av den kraften, men nu är det så att jag har en följeslagare i livet, Smärtan. Den är alltid där, och det är också min andra följeslagare, Helig Ande. Det är som om de utkämpar en kamp för tillvaron i min kropp. Jag hejjar på Helig Ande, och hoppas att Han vinner.

Kram Maine ♥

Avsked

Stare, du som kom när våren
i födslovånda stod
du som sjöng i knoppig poppel
så att jag fick mod
Flyg ej bort till främmande land
jag behöver dig ännu en gång
Våren kommer snart tillbaka
sjung för mig nu; din lovsång

Du som log och lyfte din vinge
varje gång vi såg varann
Du som önskade och drömde
fastän du egentligen inte hann
Stanna hos mig inatt
spela din kärleks harmoni

Låt ej kylan få tysta din näbb
vi får tröst och värme av din symfoni
Du som i sommarnatten kvittrade
så att min själ blev fri
Du som gav mig ditt hjärtas ädelsten
så att min ande fick liv

Vänd inte bort din blick
glöm ej våra hjärtans telepati
och när du nu måste fly
Snudda vid tanken; vi
(1987)

Ordlös tillbedjan

Vintervit morgon
Skimrande och skön
Morgonrodnad himmel
denna eldlika båge i horisonten

Jag kan ej förneka
Bara böja mig ner
Sol som lyser
På bländvit bädd

Frostbeklädda skogen
detta hav av silver över nejderna
Jag kan ej förneka
Bara böja mig ner
I ordlös tillbedjan

Själens vördnad
inför Storheten
känner ingen gräns
Hjärtats brustenhet inför Skaparens Välde
2008

Lyckan i byn

En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper

Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem

Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998

Jes 30:15

Genom stillhet och förtröstan blir ni starka

Mitt hjärtas trädgård

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar

Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör

Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten

Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(1997)

Fortsätt läsa

Fågelunge

Närmare havet
blågrönt skummande hav
Ingen själ så långt ögat kan nå.
En sol så gul och stor,
som värmer stranden jag går på.
Fötterna får varm härlig sand mellan tårna.

Vinden är ljum och fläktar svalt i håret.
Vårfrisk vind i junisol
Många ljusgröna träd, nyutslagna i vårskrud.
Vajar med i den ljumma vinden. Bladen glittrar i solens sken. Här går jag ensam på den vidsträckta stranden.
Endast fåglarna ser mig. De svävar i den nattblå himlen.
Nära solen.
De talar sitt språk på fåglars vis, och jag talar mitt språk på mänskors vis.

Ibland med framgång och ibland med nederlag.<
Pinsamma sådana.
Sanden värmer under mina fotsulor.
Solen bäddar mig på sitt speciella sätt;
i en bädd av gul sol och värmande skogsgrön bomull.
Jag tror att fåglarna vill säga något, men jag kan inte tyda deras sång.

De sjunger så vackert.
De flyger runt runt i det soliga blå himlahavet till synes utan mening.
Om jag hade vingar skulle jag resa;
följa fåglarna upp i det blå havet med ljumma vindar och varma soliga dagar.

Glittrande glad. Med en vacker vårsång på stämbanden.
Sången och lyckan i själen, värmen från stranden, solen, och det blågröna havets brus.

1991

Etikett: Natur