Hoppa till innehåll

Etikett: Poesi

Kylskåpspoesi 5

poesiresa till modiga rummet
miljondrömmar och energistress
doftar ej av öppen själ
grubblar engagerad himmel
att ingen enda pris
vi lysande hopp älskar
vilken lagom viktig skugga
vilja förstå av kort sol
som tycker betyda viskning

Kylskåpspoesi 4

Fundera lite trevlig äventyr

njuter ljus kul minne

vanlig familj typ sanning

vacker värld verklig sak

lycklig vaknar morgonfluffig

ljuv stark kärlek vara fest

Kärlekens fjäril

dikters rytmer sköna klinga
såsom livets fjäril svinga
när som suset av dess färd
skänker kärlek till en härd

fladdrande, till tanken viskande
älskande, till toner smekande

klingande som ungdomsvår
liksom fröjdefulla vänner går
när som guldet satts på hand
med rosenskimmer över strand

fladdrande, till tanken viskande
älskande, till toner smekande

ännu klingar vårens klocka
ömhet fram den ännu locka
när som tonerna de bölja
sveper framåt viljan följa

fladdrande, till tanken viskande
älskande, till toner smekande

dansande följer kärleksvän
dallrande kärleksyra knän
flyger, fladdrar, älskar, viskar
toner smeker fjärilns vingar

fladdrande, till tanken viskande
älskande, till toner smekande

Njut, varje minut


Livets sten
len och vacker i sin enkla form
allt beror på essensen
egna tanken, goda viljan

hållen i Evighetens hand
svävande viktlös i rymderna
ut ur tyngdlagarna
lyfter själen, bär hjärtat

i nuets njutbara minut
ljudet av mjuka vågor sköljande
strör lyckans sand
om tyngden, över essensen

Vackraste höstmorgon

Likt ett guldbad skimrade morgonen
dimman speglade sig i sjön
solens strålar silades genom detta klara bad
löven singlade som bladguld ner
mot den frostigt glittriga gräsmattan
emellan kalla och friska dofter

På de frostböjda trädtopparna
flockade sig fåglarna
fångade de sista ätbara fröna
hoppade runt på den vita gräsmattan
för att finna ett kryp att sluka
innan färden mot varmare länder

Nu har mörkret sänkt sig ner
men kvar vid horisonten
en eldgul strimma vilande
förundras över universums matematik
estetik av min Herres underbara hand
som ger livet högsta kvalité

1 Mos 1:1 – 1 Mos 2:3 Världens skapelse.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen…….

Tvåsamhetens dans

min kärleks djup bringar lycka fram
själen känns lätta några tusen gram

när vingarna flyger på vindilars vågor
och tusende tankar bär upp mina frågor

då glädjen mig omfamnar i tvåsamheten
som duvor i dans under väldigheten

den välsignade leken skapar mig frid
och alltid för mig tar sig kärleken tid

att närma och värma och älska en stund
min varelses ömhet i drömlik lund

salighet att sida vid sida få stå
få leka och kämpa i livshjulets vrå

och dela nivåer denna vänskap kan ge
när som två sig förenat vid Guds altare

Alltings trygga famn

Du är molnen som bär
ljuset mjukt omslutande
hjärtats vagga i det stora blå

Du är rösten som kallar
lyktan i livets labyrint
tankens trygga ljudspråk i tystnaden

Du är solen som gläder
värmande vindar smekande
själens trygga grund i lycksaligheten

Du är vattnet som styrker
livgivande strömmar porlande
kroppens trygga kraft i svagheten

Du är elden som renar
värmekällan i den kyliga dalen
viljans trygga bränsle i helighetens motor

Du är Vägen jag går på
trons följeslagare genom skogarna
vänskap trygg i alla vindlingar

Du är Sanningen som smyckar
bältet om livet och klädnaden
hoppets trygghet i förtröstan

Du är Livet som jag lever
Andens sång om stundande frihet
kärlek trygg i evigheten

Joh 14:1-14
…Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig…

Höstväderstankar

Tanken flyr
som höstens väder
färgsprakande och dyr
som skogens kläder

Vem kan bära
dessa kreationer
en konungslig ära
för alla miljoner

Mitt i en storm
är ögat så stilla
Kärleken Enorm
kan inget förvilla

Vem kan föra
genom förvirring
ett gudomligt öra
smyckat med guldring

Hjärtat ömmar
av Kärlekens höstregn
med riddarens tömmar
i Gudfaderns hägn

Vem kan ila
som Springaren vit
ingen vill vila
för alla ska dit

Lyssna på Vinden
hör denna röst
du lätt blir som hinden
av Evighets tröst

Vem kan glädja
ge fägring och liv
som Gud själv blandar
och delar sin giv

Sången i skogen
väntar på dig
ängladans på logen
så säg inte nej

Höga Visan 2:14
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv och ditt ansikte så skönt.