Sjön ligger blank
Ljum vind smeker min kind
Det luktar nymålat och tjära
Den är vit
och vacker att se
Jag sätter mig i den
Årorna doftar ny polish
Jag styr ut
Små vågor sprider sig
som ringar på vattnet
Träden på stranden
speglar sig i det grunda vattnet
En svart sten närmar sig
Flyter stilla förbi
och drunknar snart i Glömskans Sjö
Vattnet blir mörkare blått
Gemenskapen allt djupare
(1987)
Modet höll dem undan
Stoltheten gömde dem
Ensamheten tog fram dem
Nederlaget gjorde dem synliga
Sorgen gav dem liv
Besvikelsen sög dem ur mig
Verkligheten gjorde att de växte
Jag förblindades av dem
Kinderna vättes av dem
Kraven vägrade erkänna dem
De slog drömmarna i spillror
De gjorde livet till en plåga
Smärtan torkade bort dem
Ångesten ville locka fram dem igen
Förargelsen stoppade deras återfödelse
Kärleken gjorde dem om intet.
(1987)
Gryning
ensam stare spelar
våren är här
Zenit
Kvinnan hämtar vatten
från Levande Källan
Skymning
Kyliga kroppar vänder hem
somnar under fallna höstlöv
Midnatt
Gråtande siluetter i horisonten
tröstlösa själar som väntar
(1987)
Jag sitter och skriver,
det kommer tankar,
jag fortsätter skriva,
det kan bli en dikt, en saga, ett brev, eller en sång,
jag skriver till Dig, om Dig, och för Dig,
en liten rad,
att tänka på,
att lära av,
att minnas