som när solen silar sig genom nattfrostigt grenverk och ekorren samtidigt hoppar dit så att kristallerna regnar ner över lekande barn som skrattar högt av glädje
skogen är full av solbelysta kristallkronor
ingen av dem är varm
all kyla kommer utifrån
och livet bara pågår
smärtsamt och kärleksfullt
med Hjälparen
medhjälpare de luxe
Ljuset
och Sanningen
om huvudsakens brännande känsla
i tid och otid
knäpptes händer
i hopp och förtröstan
hammarslagen ekar i bröstet
fågeln sitter på röstet
sjunger sin näbbiga visa
om hälsa och lisa
sånt som skrivits i boken
är det som sitter på kroken
där hänger en dyr fela
ögat på den skela
verkligen uppåner idag
typiskt såna hammarslag
de slöar ner saxen
i vattnet leker laxen
tar modet i kragen
låter missmodet stryka på foten
och lyfta på hatten
God dag, god dag!
hur har du det idag?
tonar sången ännu inom dig?
får jag lov?
att vara tongivande instrument
i dansen
hjärtan myser i Tron på Hoppet
envist hänger Kärleken kvar
dock låter sången vila rösten
men äter det goda som står framme
luciakrona och pepparkaksdeg
strålar bort mörkret
lapar Ljuset ohämmat
bling bling säger barnet, och
tar Vägen genom fönstret
ding dong ding, klockorna ringa, för
stjärnan som säger Sanningen
glorian visar sin bästa sida, och
går till Livet med stormsteg
miraklernas tid viskar
Kom, du är välkommen!
en ängsbukett i novembermörkret
odlar sommar inuti hjärtat,
gör tanken lätt som en fjäril,
ger tecken på liv i själen,
och hopp om sång som aldrig tystnar
frost nyper apelgren och hästhovsört
borta är paradiset
solens långa vassa strålar skär genom dimman en strimma av hopp, där kung Fruktan och drottning Isebell lagt sina förgörande moln
vackra förvillande kristaller
där mitt i det grå sover musiken sin Törnrosasömn
tonerna från dansande vitt och svart
häcken växer kämpahög
dammet har lagt på locket
kyss mig, min Älskade
Din musik helar
Har ni känt så någon gång? Att det liksom tränger på att få tid att skriva. Så känns det nu för mig. Det är ett behov. Eller, det blir ett behov om jag slutar skriva en period. Och då, när behovet kommer på, så vet jag ibland inte vad jag ska skriva, utan det är bara att låta orden flyta fram ur händerna. Eller pennan, om jag använder mig av den. Till slut brukar trycket lätta. Ord-trycket.
De tryckta ordens magi. Finns många vindlingar i språk-labyrinten. Jag har oftast ingen karta men känslan vet vart den ska. Inbyggd kompass. Låt fingrarna spela ordens melodi. Språkrytm och musik gifter sig fint i både slott och koja. Kyrka eller tingshus spelar ingen roll. Bara att välja. Ta en lapp, sätt ett kryss och lägg den i lådan. Då hittas vägen fast jag inte ser målet, men jag känner det i mig. Själva resan är målet. Så har det sagts, och jag håller med.
Fast jag är inte den som vill resa. Hemmakär. Hemmagjord. Hemmafru. Hemmajobb. Alla hemmaord skulle kunna passa in på mig, för allt kan göras på nya sätt. Nya kombinationer. Nya tankar. Ny energi. Hemma. Lyssna på ordet. Ja, själva ordet andas. Det andas lugn och ro, kärlek och värme, och det är inte stopp någonstans. Går att uttala hur långsamt som helst och det stannar ändå aldrig upp. Hhheeeeeemmmmmmaaaaaa. Vilket härligt ord!
när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:
ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?
när det är så
då vet ni
att det är dags
att gå ut med hunden lite oftare!
tystnad
tagning
släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset
vila där
ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio
vila där
titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro
ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag
känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa*
vila där
hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår
mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!
(kommer robotar in i Guds himmel?)
__________________________________
*med munnen stängd