Hoppa till innehåll

Etikett: Smärtor

Lördagspåsen

Sitter som ett Z i soffan
Sveper sig i offerkoftan

Vad säger arbetsterapeuter

Räta på ben och rygg
Du kan vara trygg

Och alla sjukgymnaster
Under skorna asfaltknaster

Vad menar läkarkåren
Som räknar de gråa håren

För att inte tala om dietister
Som trycker ut blister

Inga flera korta filmklipp
Sociala medier man vill slipp

Träning hit och träning dit
Bland allt annat skit

Vaknar och tror det är måndag

Nu vänder det

Hej,
Inte kan man förmå sig att ligga på botten alltför länge, då drunknar man, säger doktorn.
Fortsätt simma, som Nemo säger… eller, han skriker ju.
FORTSÄTT SIMMA, simma uppåt, alla tillsammans. Familjen viktigast – sedan vännerna.

Då undrar ni säkert: ’Började hon jobba den 19e?’ Nej.
Eller: ’Hur gick det med mina reviderade ’ta-hand-om-mig-punkter’?
1 Ber och läser Bibeln (regelbundet)
Japp det fortsätter jag med. Youversion (bibelappen) har dessutom lagt till en slags ledd bön som jag gillar där. I de här stunderna vilar jag och hämtar kraft.

2 Avinstallerat alla färgglada blinkande spel i mobilen (typ CandyCrush och Fishdom)
Jo, fast jag har kvar några boll och kortspel i plattan. Hmmm…

3 Skriver poesi m.m.
Öppnade t o m konto på Poeter.se. Kanske kan jag få lite tips och kunna utveckla det lite. Även om jag inte orkar va där så mycket. Flera veckor sen sist nu faktiskt.

4 Sjunger lovsång och spelar piano
Blir inga långa stunder eftersom kroppen inte tål det egentligen, men det ger så mycket.

5 Ser knappt TV längre (bara utvalda delar)
Orkar inte ha på så långa stunder. TV och radio är mest på OFF

6 Sitter och stirrar (gärna in i akvariet alternativt ut genom fönstret)
Inte lika mycket nu som första veckorna, men ibland kommer jag på mig att fastna i hur skogen rör sig därutanför. En sak i taget. Multitasking är farligt i längden.

7 Somnar tidigare
Försöker, och går jag inte i säng tidigare så däckar jag i soffan och det kan resultera i att jag inte somnar om i sängen. Det här får jag se upp med!

8 Umgås med vänner och går på gudstjänst
Blir inte av, jag orkar inte, fast jag skulle behöva träffa vänner nu. Får nästan en klump i halsen när jag tänker på dem. I kyrkan har jag varit några gånger. Gått på gudstjänst och på en julkonsert, men den sistnämnda blev jobbigt. Att jag är så ljudkänslig. Jag tänkte ju att Stensele Kyrka blir väl inte så höga ljud i. Nä, det blev det ju inte, men att sitta still på en krum träbänk från 1600-talet gjorde att nacken inte ville till slut. Sen vaknade jag med migrän nån gång vid fyra på morgonen. Men det var helt värt det 🥰 ! Vacker musik och mycket vacker körsång. Dessutom ett jättegulligt Luciatåg med barnkören.

9 Stannar hemma
Alltså vissa saker måste man ju ut och göra. Skaffa mat och hjälpa sin gamla mor.
Sen är det så att mitt liv ligger i händerna på den doktor som kan konsten att sjukskriva. Egentligen handlar det också om att jag ska kunna beskriva hur jag mår. Men visst är det märkligt att doktorn tvekar att sjukskriva ända tills tårarna sprutar och man är så slut på så man knappt kan gå eller prata om det.

10 Tar min medicin varje dag
Jodå, mat och sovklockan är på.

… och detta inbillar jag mig har betydelse för mig att må bra, och bli gladare:

– dusch, smink å kläder (ibland vaknar jag inte till i mysbyxorna)
Skippar det emellanåt, sminket alltså

– äta lagom och unna mig gott
Svårt när skafferiet är så nära soffan.

– frisk luft, sol och promenader helst i skogen
Målet var minst 30 minuter varje dag, men det blir inte så mycket. Men visst är det härligt att ta hunden (jo jag har en liten hund)med på långpromenad. Närmare solen.

– en tur till sommarparadiset där vi har en liten sommarstuga vid vattnet är verkligen gott för själen.
Där är det vackert även på vintern, och eldar jag i lilla kaminen fast det är -15 grader inomhus så dröjer det väl 1-1½ timme så är det plusgrader inne. Ställer jag en korvburk på kaminplattan och så en kopp varm choklad till det. Mmm…

– Att kolla till fiskarna i mitt akvarium
Det är så roligt att se att dem trivs och förökar sig. Jag har många små nya liv i karet nu. Både Platy och Ancistrus ynglar, och neontetrorna leker konstant, fast de äggen dör i mitt kar.

– Här lägger jag till Bakning. Eftersom jag är kreativ så mår jag bra av att göra saker med händerna och skapa lite olika grejer. (Bland annat bröd och små pärlarmband.) Bara det att jag har inte ork nu. Alla tror väl att nu när du varit hemma i sex veckor så har du väl allt klart inför jul med kakor å sånt? Nä, en kaksort har jag bakat. Motorn är inte riktigt där.

– och den klassiska musiken, som jag återupptäckt.
Började lyssna så smått för att slippa höra mitt eget tjut i huvudet. (Jo jag har Tinnitus) sen en natt när jag inte kunde sova satte jag Bose-budsen i öronen och satte igång Calming Classical. Dröjde inte länge förrän jag ’domnade bort’.

För det var lite så att när jag inte blev kapabel att utöva musiken själv där nån gång på slutet av 1900-talet så slutade jag med all musik. Det var ju inte bra, såklart, förstod jag ganska nyss. Har försökt komma tillbaka i körsjungandet, men det funkar inte. Så jag överlever just nu iallafall. Med mig själv. Rätt så skönt, men hur jag ska orka tillbaka till förskolan det begriper jag inte. När hela kroppen skriker att det är för tungt. Rent fysiskt har det jobbet bra poäng, eftersom det är väldigt omväxlande och jag hade möjlighet att lägga upp det lite utefter hur jag mådde, men tider förändras. Och fastän jag hade beviljat från Försäkringskassan något som heter ’särskilt högriskskydd’, vilket innebär att jag slipper karensdagarna… så höll det ändå inte. Det går inte längre. Det är inte värt min hälsa längre. Jag orkar ’jussepass’ min hemmavardag, och eftersom jag fått vara sjukskriven ett tag nu så kanske jag orkar vara med på julen, som står för dörren.

Och nu vänder det. Ljuset kommer tillbaka. På flera sätt. Solen ska lysa och dagarna bli längre. Härligt! och jag har bestämt mig för att ta nya steg i tro. Äntligen, men läskigt! 🙏

Frid och Kärlek ❤️
/Maine

Veckans kvällstankar

Då sitter jag här igen. Trodde väl inte att det skulle gå riktigt så här långt. Jag försökte väl bromsa i tid, men det gick då inte så bra. Jag sjunker fortfarande. Tur jag har ett ankare i tron, så jag borde inte driva så långt från härskarornas HERRE. Åtta år sen sist jag kraschade på ett läkarbesök. Då var jag borta… eller hemma, i åtta månader. Sen kom jag långsamt tillbaka på samma jobb.

Men här jag sitter nu trampar elefanten i rummet mig på bröstkorgen så fort jag sätter mig ner och tar det lugnt. Håller till och med på att vara så att jag drar mig för att träffa folk. Jag behöver en riktig paus…och förstående människor runt mig. Mamma förstår. Och tröstar. Kära kollegor skickar kärleksfulla meddelanden och uppmuntrar mig att sköta om mig och ta den tid jag behöver. Chef ringde dan efter läkarintyget kommit och funderade på framtiden och anpassningar på jobbet, hur jag tänkt, och vad jag tror kan lösa så jag orkar komma tillbaka och jobba. Bara så där. Redan!

Jag står på rött fält
som genom väggen igen; övermäktigt
föll jag ihop i en pöl av tårar
min kropp är ett asplöv
i kravstormen

Får en chef ringa så där fort efter nån blivit långtidssjuk. Jag känner bara mer stress och press efter det samtalet. Ilningar i maggropen, och mina ben är som kolaremmar, och trycket över bröstet. Men chef har väl skyldighet att starta rehab så snart som möjligt, men det känns inte okej för mig att ta itu med det redan efter andra dan. Orkade knappt prata för gråten, och orkar inte bry mig om framtiden än. Jag är bara SÅ trött, fast vaknar jag på natten kan jag nästan inte somna utan ligger och stirrar ut i mörkret och tänker på jobbet. Som sagt, jag sjunker fortfarande.

På den solgnistrande hundpromenaden kom jag att tänka på… eehh, lika fort som jag tänkte tanken och började skriva meningen, så glömde jag lika fort vad det var jag kommit att tänka på. Så är det ofta.Jag tappar bort vad jag ska göra från en sekund till en annan.

Jo, så här tänkte jag …. Tre cirklar – alla överlappar varandra. I första cirkeln är jag, som inte mått helt bra och inte orkat jobba riktigt full heltid på 8 år. I andra cirkeln är min familj, där jag precis förlorat min bror i cancer. I sista cirkeln är jobbet, som efter en liten omorganisation här efter sommaren faktiskt skulle funkat för mig, men det rasade ihop när det plötsligt ramlar mer ansvar och jobb på mig.
Så nu har jag bekymmer i alla tre cirklarna.

1. Med mig är det så att jag aldrig känner mig frisk. Känns hela tiden som att jag dras med en seg förkylning, som aldrig bryter ut på riktigt. Öm hud. Seg och matt i bena. Huvudvärk, småsnorig, yr, fryser och svettas om vartannat, nervpirr i ansikte armar och ben, å en envis hälsporre samt en tennisarm som gör sig smått påmind emellanåt. Åsså tinnitus på det. Och på toppen en överrörlighet som tvingar mig att behöva vara medveten om varenda rörelse jag utför för att inte förvärra värken.
Varför kan man inte som vid en vanlig förskylning bara få lägga sig ned och vara ifred och vänta på att det går över? Nej, hela livet krockar.
Det va jag-cirkeln.

2. I cirkeln med familj och fritid blev det av naturliga skäl väldigt jobbigt den här hösten. Eller egentligen, var det mycket redan under pandemin, och det fortsatte den här hösten. Föräldrasupport och sorgearbete.

3. Varför känner jag mig tvingad att prestera för att bli frisk? Är det inte tvärtom… Att man ska sänka kraven för att få balans? Jo, eftersom jag har en funktionsnedsättning, (EDS), som medför att jag inte har förmåga att jobba som andra, så tänker jag att det här arbetslivet inte överensstämmer med mig. Det va jobbcirkeln.

Medan det var bara jag-cirkeln och lite i familjen som var jobbigt så gick det någorlunda, men att ha jobbigt i alla tre cirklar… då  gick det inte längre. Kropp å knopp, hjärta och hjärna säger ifrån. Allt krockar.

Nä, nu är det dags att med adrenalinkicken lyfta bort elefanten, och låta hjärtat komma till tals.

Slut på kvällstankarna för denna gången.

Frid och kärlek ❤️
Maine

Det där med måendet del 2

”Berätta om hur du hittar glädjen” uppmanar SVT i en artikel längst bak i veckans pappersupplaga av fredagens DAGEN.

Då backar jag ca ett år i min skrivbok, tar en skärmdump och funderar på om jag ska revidera listan… (för reviderar dokument är sånt som lärare gör)

För er andra kanske pandemin var jobbig, men eftersom jag jobbar i förskolan så lunkade min vardag på i jämn takt precis som tidigare då. Det var snarare nu, när en omorganisation på jobbet skulle ske samtidigt som min bror blev allt sjukare i cancer och dog, som det triggade ångesten i mitt liv. Skönt att gå tillbaka till, och landa i det som hjälpt mig tidigare. Stanna till och fundera, revidera, och sedan gå vidare.

Under åren så har jag gått i samtalsterapi och dessutom råkat scrolla fram några tips som kan vara bra att ha i åtanke. Här är två av dem:

@psykologhenrik (instagramkonto):
* Röra på mig (så hjärtat får jobba lite extra)
* Håll koll på kaffet (koffein ökar pulsen)
* Aktivt söka stöd (professionell och bland vänner och familj)
* Sänka kraven (både på jobbet och hemma)
* Koppla ur (logga ut fr Soc medier typ Facebook)
* Skapa distans till tankarna (ex. Skriva av sig eller spela piano och sjunga)

Björn Rudman ”Läkning av själen” (också scrollat på Instagram och dykt upp i flödet):
* När jag förlåter mig själv för sakerna jag gjorde för att överleva just då.
* När jag har modet att möta mina egna behov, följa mina egna önskningar och skapa livet jag föreställt mig.
* När jag prioriterar glädje, tydliga gränser, empati, nyfikenhet och generositet…
…då läker själen.

Tillbaka till min egen lista, som jag gjorde för ca ett år sen när min chef kallat mig till ett möte på grund av hög frånvaro när jag under en tid haft en sämre period i mitt syndrom, EDS. Då var frågan vad jag gör för att må bättre, och således bli gladare. Med uppdateringar…

1 Ber och läser Bibeln (regelbundet)
2 Avinstallerat alla färgglada blinkande spel i mobilen (typ CandyCrush och Fishdom)
3 Skriver poesi m.m.
4 Sjunger lovsång och spelar piano
5 Ser knappt TV längre (bara utvalda delar)
6 Sitter och stirrar (gärna in i akvariet alternativt ut genom fönstret)
7 Somnar tidigare
8 Umgås med vänner och går på gudstjänst
9 Stannar hemma
10 Tar min medicin varje dag

… och detta inbillar jag mig har betydelse för mig att må bra, och bli gladare:
– dusch, smink å kläder (ibland vaknar jag inte till i mysbyxorna)
– äta lagom och unna mig gott (t ex baka nåt gott och om orken finns blir det en god middag med hela familjen)
– frisk luft, sol och promenader helst i skogen
– en tur till sommarparadiset där vi har en liten sommarstuga vid vattnet är verkligen gott för själen.
– Att kolla till fiskarna i mitt akvarium

Det var alla kvällstankarna för den här gången

❤️ Frid och kärlek
/Maine

Tystnadskultur

lägger mobilen upp och ner
på ljudlöst
väljer ord med munnen stängd
huvudet kopplar ner
tanken stängs
TV:n på off
för att orka bära stenen
som ligger på bröstet
som tvingat mig att stanna kvar
på galoppbanan

ser mig om åt höger och vänster
ryggar två steg
går sen över till de andra
de som är på rätt plats
vid rätt tid
med rätt utrustning

En sista (på)hälsning

En ’sista (på)hälsning’ 5e-6e september. Utdrag ur dagboksanteckningar:

en sista resa, sa han, och kom
valde gästrum med skön säng
ett dygn kan betyda mycket
fint stöd av kollegor
där livet levs fullt ut
finns mat till alla
goda vänner och sköna tårar

står vid livets hållplats
på orättvisans perrong
avgår tåget
med eller utan resenär
här möts liv och död
en blir vuxen
en annan tar avsked
den tredje – på älgjakt

Jag vet inte om jag vaknar,
säger min bror i telefon
mitt på nästa veckan

Vi kommer skyndsamt till fredag
och turas om på lördag
med syskonkärlek i dödens väntrum
med gråt och skratt
palliativa teamet och lugna andningen
av och till
mat, barnens bus å regn
bara regn
livet pågår
med lätt lek och stoj
medan döden knackar på
med sin fasansfulla uppsyn

och jag fattar nog inte allt som sker
det är bara fruktansvärt
hjärtslitande

vi turas om
vid sjukbädden
sköta barn
matlagning
allt är som på film
sköterskan kommer och går
han bara ligger
i väntan på avfärd

livet är magert
kraftlöst, skört
som strån i vinden
svagt och tunt
på samma gång tungt
och segt

ingen mer szechuan-anka
inget mer legobygge
ej heller brädspel
bara systrars sång
bibelläsning
och poesi
finkostymen på
reser till himlen

alla vänners böner
och vackra ordblommor
ändrar ingenting

Söndag 18/9 2022 kl.05:50 drog min älskade bror sitt sista andetag. Efter 3,5 års kamp mot cancer. 50år och 4 månader, lika gammal som Alfons Åberg och Polarbröd, reste hans själ alldeles för tidigt hem till Gud.
Jag riktar ett speciellt tack till våra familjer, alla vännerna och våra ’hem’-kyrkor, för omtanke, stöd, förböner och fina minnen, och lever på hoppet om att vi möts i himlen ❤️🕯️❤️

Med smak av semesterlängtan

trötta ögonen svider
släppte flätan till friheten
nöjd kväll
med schemalagd förväntansångest
letar ordmattor och pausmusik

men finner bara

smärtsamt fördragna nyhetsgardiner
buketter av vältalighetsblommor
uppgifter delade med skiljevägg i grått
nattnötning ekande mellan öronen

vandrar runt vattenhålet
stannar till vid tandbryggan
hoppar i och landar
hårt sammanpressad och mörad

i köttet

solvarm
med smak av fuktig
semesterlängtan

Ställer fram en skål

kämpar kampen
så det smärtar
som bräckligt verktyg
i hans fasta hand
stadiga
kraftiga
just nu plågande

ställer fram en skål
i tro på svar

men svag
svagare
svagast
kämpar vidare
flyger fram
med orken inslagen
i finpaket

ställer fram en skål
i tro på svar

brer ut vingar av tro
lättar upp stämningen
vänder steken
äter ordet
längtar efter mer
igen
och återigen

ställer fram
ställer om
i tro

tänker det bort
finns inte längre
bara nakenhet
och bävan

ställer fram en skål
i tro på svar
från överläkaren

och andens vind för mig
leder mig
dit Han vill

igen och igen

andens vind
som Han vill
på nytt

åter igen