Hoppa till innehåll

Etikett: Tacksamhet

Mitt hjärtas trädgård

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar

Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör

Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten

Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(1997)

Fågelunge

Närmare havet
blågrönt skummande hav
Ingen själ så långt ögat kan nå.
En sol så gul och stor,
som värmer stranden jag går på.
Fötterna får varm härlig sand mellan tårna.

Vinden är ljum och fläktar svalt i håret.
Vårfrisk vind i junisol
Många ljusgröna träd, nyutslagna i vårskrud.
Vajar med i den ljumma vinden. Bladen glittrar i solens sken. Här går jag ensam på den vidsträckta stranden.
Endast fåglarna ser mig. De svävar i den nattblå himlen.
Nära solen.
De talar sitt språk på fåglars vis, och jag talar mitt språk på mänskors vis.

Ibland med framgång och ibland med nederlag.<
Pinsamma sådana.
Sanden värmer under mina fotsulor.
Solen bäddar mig på sitt speciella sätt;
i en bädd av gul sol och värmande skogsgrön bomull.
Jag tror att fåglarna vill säga något, men jag kan inte tyda deras sång.

De sjunger så vackert.
De flyger runt runt i det soliga blå himlahavet till synes utan mening.
Om jag hade vingar skulle jag resa;
följa fåglarna upp i det blå havet med ljumma vindar och varma soliga dagar.

Glittrande glad. Med en vacker vårsång på stämbanden.
Sången och lyckan i själen, värmen från stranden, solen, och det blågröna havets brus.

1991

Räddad

Igår jag såg en konung
Han sa Han var
en kung

En kung med rätt recept
jag ville ha
Han gav

Jag tog det för givet
jag missade
gåvan

Han gav utan tanke
på betalning
jag grät

Äntligen jag kunde
Han löste mig
från synd

Glädjen och de tårar
som rann på kind
glöms ej

En ny själ, nytt hjärta
ny skapelse
jag är

1990

2 Kor 5:17
Alltså, om någon är i Kristus är han eller hon en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Heligt träd

Tack Fader, för en ström
den som en torr djup brunn
så törstat efter
En ökens intensiva dröm
blev uppenbar i själens rum

Tack Fader, för den gren
med sin bladrika prakt
En helighetens skrud
Frukten därav är ljuvligt ren
tillsammans har allt andlig kraft

(1989)

Rosens ballade

En ros är för lite värd
doften av den räcker ej
till att visa
till att skänka
Dig, för allt du är värd
för allt du givit mig

Den djupröda färgen
är ej tillräckligt röd
för att kunna visa
för att kunna skänka
Dig, för det du har hjälpt
för de gånger du torkat tåren

Den gröna stjälken
med dess blad, har ej rätt grön färg
till att visa
till att kunna bevisa
att siffran mellan ett och fem betyder ingenting
när en själ är vackert mörkt röd

Den djupröda rosens hållning
dess uttryck och dess ljuva doft
till att visa
till att vilja skänka
något som den känner
när solen värmer i bittra stunder

Snart faller snön över rosen
ingen vet om den åter
ska visa
ska få tillåtelse att skänka
en doft av glädje
till Dig, som vattnat med tålamod

Det härligt gröna och det vackert röda
också den ljuva doften ger vika
kan inte längre visa
inte längre skänka
där saknaden tar vid
och rosen slits bort från solen och värmen

Den ej tillräckligt röda, och den ej tillfredsställande gröna
rosen lever dock kvar
och visar
och fortsätter skänka
när minnenas film spelas upp
och tanken tillåter henne att möta Dig

(1989)