Jag sökte tystnaden
över bergen
genom dalen
för ljuden bedövade mig
Jag gick på vattnet
vinden blåste friskt
jag höll en hand
och själva havet blommade
Jag sökte tystnaden
över bergen
genom dalen
för ljuden bedövade mig
Jag gick på vattnet
vinden blåste friskt
jag höll en hand
och själva havet blommade
Intar ödmjuk position
mitt huvud sänkt
räcker Dig mitt krus
väntar
Tacksägelsen upphör inte
där barnasinnen, slitet och
mödan uppehålla sig.
Den som uppehåller riken;
himmelska och jordiska,
får upphöjelsen
väntar
Tittar upp
försöker se på Dig
överflödande hjärta
översvämmade ögon
mitt krus
Du
jag väntar
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Rinn över!
mitt givmilda hjärta
i nåd och barmhärtighet
till stallbroder och skötevän
till hög och till låg
tro
hopp
kärlek
i ett överflödande liv
Jag har börjat om från början. Att läsa Bibeln. Så nu gräver jag i Gamla testamentet.
Det förekommer prat om änglar som visar sig på himlen. Folk fotar moln som liknar änglar. Lägger upp det på facebook. En ser ut så här:

Men undra hur det var för Moses och gänget. Hur såg det ut då?
Du beskyddar mig
skön befrielse
där jag går
som genom Sävhavet
Din starka hand
farorna är borta
min fot i den varma sanden
min röst till lovsång
till Dig
tamburiner och dans
jag går först
för vem?
Vem är som Du?
Du
är molnet där bakom
elden i mitt inre
Du
gör märkliga ting
förvandlar mig
Du
visar väg till Elim
till vattenkällor
Du
gjorde en väg
Du
rev förhänget
Vem är som Du?
Mäktig till att rädda
Stor är Du
Gud
O Gud,
tacksamhet för Ditt varande
djupt i mig
en livets låga
jag prisar Dig
Salig
O Gud,
varhelst dessa lysande
glittrande lågor
ger livet värme
jag prisar Dig
Salig
O sköna salighets tungomål
de levandes själar
glitter och ljus
kraft och hopp
trampar upp stigar
hand i hand över himlabron
Jag fann en blomma
systerkärlek
hur dina ögon strålar
räcker mig din hand
Jag fann en blomma
Vi går fram till korset
gudomlig kärlek
vällust i själen strömmar
räcker dig min hand
Vi går fram till korset
Det doftar underbart
av agapeblommor
Det lyser strålande klart
av glitterögon
Det värmer skönt
av koinonia
lika lätta som vårens flyende steg
din Ande kommer till mig med besked
så smäktande vacker som morgonens timma
jag längtar att ännu en gång få förnimma
underbara härlighet som nu väller fram
från den rivna förlåten tack vare ett lamm
medan andra sidan grimaserande skär tänder
står hela himmelska skaran med lyfta händer
i jublande lovsång att segern Han vunnit
och ondskan och mörkrets makt då försvunnit
nu firar de troende gudstjänst och dansar
på uppståndelsens morgon klädd i Guds pansar*
renade, helgade genom Hans blod,
som nu strömmar fram som en hälsoflod
och dånet och bruset av detta vattenfall
det var och det är genom världen all.
Tidigt gick kvinnorna till den de hade kär
men Han som kan lyfta bort stenar var inte där
de möttes av änglars himmelska strålglans
och budskapet att Han gått iväg nånstans
hon vände sig om och vem fick hon se
Jo Honom som uppstått ur mörker och ve
till ljus och till glädje med evig röst
ger kvinnor och män sin kärlek och tröst
Han viskar mitt namn och blåser på mig
sin Heliga Ande. Ja, även på dig.
Jag öppnar mitt hjärta och andas in
den ljuva förlåtelsens kraft till mitt sinn
Stiltje
lasten är tung
orden syns vid havsranden
som små svarta flugor
kompassen visar rött
kören på stranden är tyst
snart
kommer dirigenten
tappade pinnen
letar i skogen
solen silar genom molnen
den ljuvliga
omfamnar varje andetag
ger styrka
i varje årtag
fåglarna sjunger sin vårvisa
hoppet är kvar ombord
mättar lasten
med glädje och kärlek
lyssna!