Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?
Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.
Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.
Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.
Kram ♥
I eftermiddag gick vi en lång promenad. Jag gick och Miriam cyklade. Det gick fort och jag blev varm fastän det blåste småspik. När vi passerade badsjön så höll vi på blåsa omkull, och öronen höll på att bli till is. När jag sen efter mellis drog omkring dammsugaren så kände jag att jag måste pigga upp mig med att göra en liten saga….
Maine blåser nästan bort
Det här är maine
det här är lilla huset där maine tittar ut
och så här ser det ut där maine går omkring och bor
bord och bibel och diskmaskin och cd-spelare uppe på frysen
Och fint rum med akvarium och tv och dator och ett piano som heter Clavinova
Här är Maines flicka som heter Miriam
Miriam, Kom så går vi bland gräs och moln en liten promenad
Men Miriam vad det blåser på den här promenaden
En väldigt stor blåst är det.
Nu blåser den på Maine så att Maine blåser bort över stora Världen
Stanna, vi vill kliva av
Stanna, vi vill hälsa på kompisarna
Men stora blåsten bara blåser
Stanna, vi vill köpa tandkräm
Stanna, vi vill titta på bilarna
Men stora blåsten bara dånar iväg
Miriam vad det blåser
Över land och stora sjö
Stanna, vi vill leka med båtarna
Stanna, vi måste tvätta fötterna
Men stora blåsten vill bara blåsa
Ända upp till stjärnorna vill den stora blåsten blåsa
men sen vill den inte blåsa längre
Och Maine och Miriam kommer
hela vägen hem
Vilken tur att dom stannar precis vid Maines hus!
Miriam nu är vi hemma i lilla huset med lilla bordet och lilla diskmaskinen och lilla goda fikat
Och lilla sängen där Maine och Miriam ska sova.
(originalsagan: Ture blåser bort. Av: Anna-Clara och Thomas Tidholm)
Skulle väl behöva göra nåt nyttigt, men det är ju söndag…så jag funderar och filosoferar lite över den här dagens sakrala input…
I ljuset av Dig
Inga sorger
Inga bekymmer
Blir vi synliga
Nära Dig
I sanningens kvarter
Inga baktankar
Inga lögner
Bara frid och glädje
Ouppnåeligt som en dröm
Eller kanske
En dag
Ett lärjungaskap
Efter knutna vänskapsband
våra livsfärgers
införlivande gemenskap
vävs tillsammans
i verkliga, sanna relationer
till hjälp och vederkvickelse
till befrielse och räddning
Då, måhända
Hakuna Matata?
Matt 4:18-22 De första lärjungarna
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Regn ute
Regn inne
Då blev det dags igen
För magen att krampa 🙁
Och alltid frågar jag mig…
Var det nåt jag åt?
Var det stressen?
Jag vet inte.
Men det gör ont.
Hur som.
Så försvann arbetslusten.
Hur får jag tillbaka den?
Och märgen i benen.
Var tappade jag den?
Den försvann efter vägen.
Måste fråga Mästaren.
Om Han sett
Mitt förlorade mod.
Nånstans.
Ords 17:22 Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
Ibland kommer inspirationen på märkliga ställen. Man borde ha papper och penna med överallt. Annars får man lov att minnas vad man tänkte i ögonblicket.
Jag hörde denna melodin; Edelweiss, spelas av ett par flöjter bakom en stängd dörr när jag satt i korridoren på Parkskolan och väntade på att Miriam skulle komma ut från klassrummet:
Flöjten spelar sitt Edelweiss
runtomkring är ystra barn
jag försöker koncentrera mig
på Edelweiss
det rena och sköna
avskalade och vackra
kom ge mig Edelweiss
fastän kylan biter
fastän själen sliter
skänk mig Edelweiss
mitt i oron
som flöjtens ljusa ljuva ton
gör mig stark och klar
fridlyst från ondskan
vit och ren
så jag blommar för evigt
som Din Edelweiss
Det blev en lång paus – med webb-mått mätt. Facebook skickade mig mail om att jag hade brev från vänner som väntade på svar…ihärdigt, i ett par veckor. Tjurigt system det där. Fast jag var tjurigare. Och nu under påsken försökte vi ivrigt att få igång mobila bredbandet i stugan, men utan att lyckas. Därför blev pausen längre än jag tänkt mig.
Vi satt på Gardfjället en dag, och Calle körde upp på en topp och tog denna bilden.
Först tänkte jag referera vad som hänt under pausen, men sen tänkte jag att…
Eller också får allt vara som min Gud och Fader Är – i det fördolda.
Men något ska jag dela med mig av:
Den ”långa” pausen började med en fantastisk helg i Örnsköldsvik. LovsångNorr med TMU (Team Med Uppdrag) i spetsen hade dragit ihop ett stort gäng musiker och tillbedjare. Där, i Elimkyrkan, mötte jag Gud….flera ggr.
Inga syner. Inga uppenbarelser. Bara skön gemenskap med Fadern, Sonen, Den Helige Ande, och människorna. Och mycket sång. Både på svenska och på mitt andliga språk. Efter att ca 200 pers (däribland jag) hade sjungit lovsång i en timme så att taket nästan lyfte och golvet verkligen gungade så står alla alldeles tysta i total Gudsnärvaro. Den, Han, var SÅ påtaglig. Och fantastiskt skön. Herren var där med hela (tror jag) sin härlighet.
På Gippmokkhobben
Och avslutades med en HELT UNDERBAR vecka i stugan tillsammans med svärföräldrar och svåger med sin ena ½:a av familjen.
Däremellan har det hänt både fasansfulla och fantastiska saker. Mest fantastiska…
En flicka, vars mamma jag känner, höll på att falla ihjäl sig men överlevde (mirakulöst). Guds skyddsänglar finns, säger jag. Vi är ett gäng som bett till Gud för henne och vi har all anledning att tacka Jesus.
USB-minnet där min förra blogg (FIV – min digitala dagbok) ligger hände nåt med så den filen går inte öppna. Bra att man lärt sig att säkerhetskopiera :/ så jag tappade inte mer än en dryg vecka.
Musiken fick större utrymme. Poesin och tankarna också. Och bönen. Kanske hamnar något rimlikt från tystnaden här, men vi får se……
Hoh, wow. Och jag fixade att få ut dator-ljudet igenom pianohögtalarna. Vad smart! Vilket innebär att jag kan öva piano till cd utan att störa familjen. Dessutom kan jag öva utifrån youtube, spotify etc som jag inte kunnat förut (jo kanske men det har varit lite tjorvigt) Och utan att ha dubbla hörlurar själv. Så bra! 🙂
Ökade på träningen. Det gjorde ont, men kanske får jag utdelning. Jag tycker det känns så i alla fall. Eftersom jag klarat (observera ordvalet) att åka både skoter och skidor (både slalom och längd) utan att få mer än träningsvärk.
En bild från Nalovardo, och eftersom jag fotade så är mina slalomkompisar på bilden.
Jo, Gud har mig masserat
och min själ har inkasserat
informationsflödet som stört min autopilot
har i frånvaron nu gett mig lite bot
Så om jag nu klarar att behålla
kärlek varm och himmelsk glöd
Hålla mig att fejjan o bloggar kolla
och istället äta Livets Bröd
Nu vet jag att det fungerar
att alltid söka Gud
när livet känns tungt och falerar
eller bara för att Han är Gud
Av himmelsk glädje har jag fått del
stått i Hans härlighet och blivit hel
Jag säger inte att det inte behövs sen
för jag söker Honom på nytt igen
och igen och igen och igen
varje dag
och igen överflödar Han mig
med nåd och barmärtighet
och kärlek och glädje
ljuvlig och varm som en sommardag
Tit 3:4-7
Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade Han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att Han är barmhärtig – och Han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den Heliga Anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har Han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.
