Varmt är mitt hjärta
av kärlek och vänskap
kropp så full av smärta
av mycken rörelse och frökenskap
Vilar mina tankar i det positiva
I blicken som strålar av fröjd
I famnen som ömt och kärleksfullt smeker
På gröna ängar
Som fisken i vattnet
lovsångens genombrott
jag sjunker ner i ödmjuk bön
tar min själ till Herrens slott
andens närhet är så skön
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=CoxopsRSfdU]
Jag kom att tänka på en dikt jag skrivit när jag satt och lyssnade på predikan idag. Den har ”legat i byrålådan” sedan strax före nyårsafton. Nu känner jag ännu mer att jag vill dela med mig av den. Nära, nära…det är där jag vill vara. Det är dit jag går, och ibland bara måste, för att hämta kraft, vägledning och andlig näring. Nära, nära Jesus, så att förhoppningsvis mitt ♥ fylls, växer och bär frukt. Men hur svårt ska det behöva vara? Att det ska vara så smärtsamt att våga, växa, och gå vidare.
Om vartannat
Snön föll
Landade på kind
Gjorde sig tårvägar
Värmde hjärtats dunkla
Inre samtal
Lyste ljust i mörkret
Lade av bördor
Nära nära
Den stora rösten
Gal 5:22-23
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
Läste i en tidning idag om en som filosoferade över internet och gammaldags telefoner. Hur snabbt det går att hämta information om nånting numera. Förr kunde det ta flera dagar, men nu är det bara ett par musklick bort och tar bara några sekunder…och vad ska vi prata om sedan. Det blir liksom dötid. Som man bara måste fylla ut med mera informationsteknik.
Sedan sa han liksom på skoj ungefär de här orden:
Har ni hört om den nya S24:an som man bara håller mot hjärtat och tänker på den man har kär och så ringer telefonen upp den personen.
Jag tänkte direkt på….
♫ Ring i telefonen,
alltid är den där.
Alltid kan du nåå den,
varhelst du är ♫
Kanske inte så science fiction som många tror. Jag (och många före mig sen ca 2000 år tillbaka) har praktiserat och behöver inte ens en telefon. Jag bara knäpper händerna, blundar och tänker på Honom jag har i hjärtat och vips, så har vi kontakt med varandra.
Det är underbart!
Och jag kan avslöja att det funkar utan att blunda och knäppa händer också. Du får hålla händerna hur du vill.
Här är en bild på min morfar Everts glasögon. När han läst klart Livets bok så knäppte han händerna. Han skulle blivit en bit över 100år den här veckan.
Var välsignad!
vilsen i tankens labyrint
där ingen tid finns
där ingen frid finns
vardagskampen lockar fram liknöjdhet
främlingen vid det goda samtalet
talar orden om vägen ut
portens nycklar ligger i min hand
låser upp och låser igen
väldig är den
välsignelsens kraft
som självet bönfaller
låt oss Jesus hylla
magen fylla
låt oss pynta huset
tända ljuset
låt oss glada vara
som en barnaskara
låt oss längtan bejaka
pepparkakor baka
låt oss putsa och damma
nu meddetsamma
låt oss ännu en gång
höra änglasång
Bibeln lär
att Kärleken är en väg
Vägen framför andra vägar.
Ett sätt, på vilket man lever.
Något att sträva efter
samtidigt som den redan finns
inombords
Advent är väntan
på Herrens ankomst
den Fullkomliga Kärleken
Jesus, Guds kärlek till oss
Han, har gjort det
Jubla
Han har gjort Den
Kärleken
En Kärlekens högtid
Advent, julens ouvertyr
till den Fullkomliga Kärleken
Hylla Honom med instrument
Dansa
Jubla, alla körer
Han är Den
Kärleken
Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
1 Kor 13
Vägen framför andra: kärleken
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Tårtan blir till i ett kaos
Presenter lämnas till huvudpersoner
Kan lunchreceptet utantill
Ett huvud klipps till
Därtill ätes tårtan
Huvudvärken blir tillintetgjord
Tre rätter till middagsbordet
Tjänstvillighet där sånger läggs till
En märklig dag
Av Far
Ef 1:3
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen
I morse när jag vaknade till tänkte jag att ikväll ska jag nog skriva ett brev, till… ja vem då? När jag var yngre hade dagboken namn….”Hej Rosa-Li”…var en av dem som inte fanns, som fick brev av mig. Nåja….nu till andra som faktiskt finns och funnits…
Så efter frukostgröten tog jag en skön promenad i höstdimman. Ensam fast ändå inte.
Idag har vi (jag och de yngre barnen) varit på en fantastisk Änglafest. Du borde vart mé 🙂 Tävling, tårta, drama och musik, och därefter en massa klipp och klistra, pyssla och måla. Den som vann tävlingen (Emanuel) fick gå först i fikakön. Bra pris! Och sist godisregn. Ja alltså inte för dem som kom sist i tävlingen utan regnet kom sist på kalaset. För alla.
Vi har som tradition den här helgen att på Alla Helgons Dag äta gott och sedan mörkret fallit på åka till kyrkogården. Ikväll har vi (min familj: idag nio stycken i skiftande åldrar) stannat till vid 9 gravplatser och tänt 5 ljus, för mina och Calles farföräldrar och hans morföräldrar och en släkting som slutade leva för tidigt samt den förste Gustaf (mina pojkar är 5:e generationen Gustaf i rakt nedstigande led) som började bygga på lillstugan.
Vilken vacker vilostad alla de som kämpat den goda kampen och gått före oss har. Mörk fast ljus. Ungefär som det står i bibeln ”natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus” (Ps 139).
Den här bilden är från 2004. Miriam låg i vagnen och pojkarna hjälpte till att tända ljusen vid Alice och Axels familjegrav. Idag sprang Miriam och Emanuel omkring med varsin ficklampa och lyste på stenarna för att kunna läsa i mörkret, och Johannes följde med på morbroderns tidigare uppmaning. Sedan vid middan fick han frågan av fadern ”Visst ska du med?”
”Det verkar så” blev tonåringens svar.
Vad vi åt?
Grannäs-öring i en bädd av grädde, turkisk youghurt och räkost. Till det serverades pressad potatis och kokta grönsaker. *mums*
Sov Gott