”Hur kan den som är ung hålla sitt liv rent? Genom att hålla sig till Ditt ord”, står det i Bibeln. Fast egentligen tror jag att det gäller alla åldrar.
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Etikett: Tro
Fick hem den här i veckan. Andaktsbok för tonårsfamiljen Carlhed. Jag, och min man, tyckte det va dags nu bara, helt enkelt. Boken börjar ju med januari men jag kan nog inte hålla mig till dess. Vi tjuvbörjar redan under advent, tycker jag, för det är ju så underbart med Guds ord.
Orden kommer sent
nära Dig
föds i smärta
och avskildhet
tillsammans med Dig
som En källa ur klippan
Utan Den är ensamhet
tomhet i befolkad skog
Blandade stammar
flyr till gemensam ort
söker Passion för frukt
skördar vämjelse
Men Mörkret sover
ett par steg framför Morronljuset
i gryningen
hand i hand med sommarvind
Himmelska superkrafter
dansar backen ner
hämtar upp orken
För Kärlekens skull
bär den allt
Balanserade harmonier
i vågskålens skarpa Klang
grå är smakerna,
men sväljer ändå
För Kärlekens skull
tror den allt
Noterar musikens iver,
busiga lek och skratt
låg blir Tålamodet
med vibrerande värk
För Kärlekens skull
hoppas den allt
Diamanternas stjärnglans
sjunger försiktiga toner
Ytan till synes blank
skymmer underliggande smärta
För kärlekens skull
uthärdar den allt
Inte g som i gud utan som Simon Ådahl och hans granne Örjan vittnade om ikväll: att gå med Gud är att vara lyhörd för vad den helige ande säger till männskor vi möter och tala profetiskt till dem. Att vara en vardagsprofet och ha HONOM (Guds Ande) med sig överallt och jämt.
Vilken skön atmosfär det var i mötet ikväll.
Jag önskar att jag skulle ha modet att ”gå med Gud” sådär som dom gör. Va häftigt det skulle vara.
Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.
Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.
När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.
Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.
Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.
♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫
Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!
Läs gärna dessa verser i Bibeln
1 Thess 5:17
Ef 6:18
går förbi alla högar
lämnar allt ogjort
hämtar min tjocka bok
blundar för alla måsten
säger Nej och Hej Då
bär min tjocka bok
landar i soffan
försöker vila
öppnar min tjocka bok
med öppna ögon
intar jag läsandet
äter varje ord och fras
tills tårarna bränner
Det står mer och mer klart för mig att september har stor betydelse i mitt liv. Och särskilt de här första tio dagarna. För bara nån dag sen kom min bror med en nostalgitripp som heter duga. Den här ungdomskalendern som han hittat i barndomshemmet. Där står allt som jag tyckte var viktigt det året.
![IMG_20160901_220108_20160903082808020[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2016/09/IMG_20160901_220108_201609030828080201.jpg?resize=300%2C285&ssl=1)
Då inser jag att den här veckan betytt mycket i mitt liv. Då fick jag mitt första piano.
Många år senare, samma vecka, kom vårt första barn. Vilken lycka det var. Han var frisk och stark och Så fin. Det är han fortfarande.
Och idag, 3:e september, för 18 år sedan då låg jag på operation i Umeå och fick titanskruvar i ryggen.
![Ryggsmärta_Lovsång_(2)_(640x541)[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2016/09/Ryggsm%C3%A4rta_Lovs%C3%A5ng_2_640x5411.jpg?resize=300%2C254&ssl=1)
Det var tok-jobbigt men det blev så bra. Det kändes så skönt när det var gjort. Jag fick ett bättre liv med skruvarna. Och jag tackar Gud att den operationen blev så pass lyckad. Lovsången bar mig igenom den smärtan då och det har fortsatt vara en bro till hälsa och glädje. Att visa sin tacksamhet till Gud, och ära Honom, bara för att Han är den han Är, det är inte det som ligger närmast till hands när det är svåra tider, men det är det som burit mig genom alla svåraste perioder hittills i livet.
Vårt tredje barn är också född denna perioden, och hon var en rejäl överraskning. Och vi är Så glada att hon kom.
Vad mer… älgjakt har blivit en stor del av mitt liv. Min man är jägare. Och det är nu det händer.
Hejs svejs från lyckliga mej ❤