Hoppa till innehåll

Författare: Trolikt och Rimlikt

Marginalernas gud

marginalernas gud står på gräsmattan
precis som han förutsagt
ljuv musik och sommarens guldregn
i vilket människor badar
tills bastun smälter samman
och grannarna gnäller på röken

marginalernas gud står kvar
precis som alltid
trygg och oföränderlig
bergfast i hjärtats innersta
till vilket människor borde lyssna
och stilla sin ångest

marginalernas gud står för fiolerna
priset redan betalt
för stora och små synder
borgenssumman räcker för alla
som vill tacka och ta emot
sanningens och fridens ande

marginalernas gud står bredvid
tätt intill människans tanke
viskar väg och stig
uppmuntrar till rättfärdighet
tills hon har mod att gå
kärlekens väg

………………………
Bibeln
Ordspråksboken 16:9
1 Korinterbrevet 13

Hoppar höjd

hoppar höjd över smärtan,
som kryper in under skinnet,
som bränner under fötterna
som lamslår kreativitet och glädje
med sagolik trötthet

letar luckor och andas i lufthålen,
som bubblar omkring i det kvävande vattnet
som svävar runt ovan jord
som väljer utväg härsåtvärs genom stormen
med vindens hastighet

förväntar mig landa i grönskan
som omsluter med kärlek
som sjunger tröstesången
som läker de djupa såren
med balsam för sökande själ

Axplock från semestern

hoppas de smakar
bären
frukterna
och alla färger jag dukar upp
i varukorgen ligger den
regnbågen i skyn
blixten från klarblå himmel
och sanden mellan tårna

Sommarkvittret

sommarkvittret överröstar vinterns kyliga visslanden
vågar säga sanningen
färgerna kommer tillbaka när vinden spelar sin skogsmelodi
till helande friheten
äter längtande den språkliga harmonins dynamiska smakbild
öppnade händer ser
hur andlig klarsynthet ter sig i kompakt mörker
bedjande ögons ljus

Ondskan pulserar

Ondskan pulserar
Visar sin sanna natur
djurisk metall
ljuset flämtar starkt
spränger fram
ett mörkrets strömavbrott

I rutan

pustar ut
med långsamhet i vardagsbestyren
det är tyst i byn
lättnaden och friden är mig trogen
naturens under i rutan
vilsamma ljud
stillsamma bilder
klövar och klor väljer väg
den smala stigen över ån
år ut och år in
tillsammans mot världen

Den som hoar

ljuset blev mörkt i månens sken
alla skuggor dunkla
den som hoar i natten ger kårar
lämnar golvet
svävar fritt en stund
landar sen hårt på vattenytan
fjädrar flyger
älgar smyger
björnungar springer till mor
för den som hoar i natten ger kårar