Idag (läs: igår, eftersom jag skrev det igår)
tvingas till ingenting
till sofflocket
allt, är en påfrestning
igår, gick väl
Men trögt.
Idag, är en kniv i huvet
igår;
Allt, var lugnt
tyckte jag
tills tålamodet tappades
idag,
blir det inget.
Nytt år
Nytt dokument
Nytt oskrivet blad
Vet inte vad jag ska skriva
att skriva vers
på tomma ord
det är inte lätt
hur ofta har jag inte tänkt så
sen begynnelsen av min skrivartid
ändå denna ventil med ord
som ett evigt
aldrig sinande samtal
med Dig i det fördolda
går med på promenaden
vill bara vara
med Dig
har inget att säga
bara vara tillsammans
Du kräver inget annat
känns det som
Du är min sång
Du är min glädje
min kraft
min hälsa
min eviga boning
Mitt enda ord är
Tacksamhet
för ett år
fullt och fyllt av Dig
av hopp
av din gudakärlek
Du Är
från morgon till kväll
i ännu ett år
Någonting från hjärtat
värmande leende
närhet och glädje
dofter och smaker
det vill jag ge
Famnen full av tro
en bön om välsignelse
evigt beskydd
glädje som aldrig tar slut
det vill jag ge
En korg full
av skönaste sång
kanske en tomte
en svävande ängel
det vill jag ge
Och skulle du behöva
så även på toan
finns goa julkramar
till Dig!
♥
Ibland blir det inte
som man tänkt
Det blir mer
som himlen skänkt
När masken faller
och tänket försvinner
hjärtat får fnatt
och huvudet brinner
bärighet slut
stubinen kort
fast glädjens ljud
och vänskapens sort
Lägg allt åt sidan
vänta ett slag
i morgon är åter
en annan dag
Bläää!
Vitaprick-sjukan i akvariet 🙁
Idag när jag matade mina fiskar så upptäcker jag till min fasa att honan som ynglat har vita prickar både på höger och vänster sida. Läste lite på nätet. Lyste på henne med en ficklampa och insåg att om jag ska kunna rädda populationen så måste jag få tag i medicin genast. Jag ilade till Nya Hundkällaren.
Så nu har jag gjort julfint hos fiskarna och gett dem medicin.
Krya på er små fiskar!
Här är en bild på den fina fisken som överlevt både algblomning och förmodad vattenläcka. Kuhlii. Den följde med när jag köpte akvariet. Hittade en gammal bild på den. Hade tänkt ladda upp en ål-film på youtube men julstressen sätter stopp. Be att alla, små och stora överlever.
Och i morgon är sista arbetsdagen före jul och sen en välbehövlig julsemester.
Det är nästan ett år sen jag köpte en ny julkrubba. Jag hade ju redan ställt upp den gamla då, så den här fick vänta tills nu. Den kom upp förra helgen. Nästan alla änglar får vara med. Någon ängel har andra platser i rummet som de skyddar året om. Två änglar är inte med på bilden eftersom de behövs på andra platser och passar bättre för andra uppgifter, som att glädja en syster och en vän året om. (Dvs de hänger framme i mitt vardagsrum alltjämt och är dessutom för stora att rymmas på den lilla hyllan.) Även den trasiga får plats i Guds rike. Men hon, eller han, behöver lite extra vård och omsorg. ♥
En favvo-finger-ramsa så här vid juletid som passar till bilden:
Här är Josef
Här är Maria
Båda är trötta
och behöver vila
De vandrar på vägen till Betlehem
Hoppas det finns något rum för dem
Knack, knack, knack
får vi komma in
Nej, nej, nej
här finns ingenting
De vandrar och frågar och väntar i kö
Hittar till slut ett stall fullt med hö
Där hos djuren i julnatten kall
Föddes Guds Son i ett enkelt stall
Jag önskar att mitt i all kommersialism och mitt i allt julestök få ha Jesusbarnets enkelhet. Men jag vill ändå inte låta bli att fira. Jag kan inte låta bli att fira jul. Den är ju underbar! Men man behöver väl ändå inte överdriva det. Fira Jesus, hylla Honom, alla vänner! Han är värd det. Han kom ju för att rädda oss. Till evigt liv. Lovsjung Honom som kom i Herrens namn och låt oss uppfyllas av Hans glädje.
Det här läste jag i morse: (I och för sig ryckt ur sammanhanget när Israels barn, Guds folk, bekänner sina och folkets synder. Men ändå. Det hör väl ihop på nåt sätt. Att bekänna och bli befriad. Dessutom är det dit jag kommit i min bibelläsning. Och att bönen börjar med en sådan mäktig lovsång. Jag tycker det stycket passar bra här också): Nehemja 9:
”Må ditt ärofulla namn bli prisat,
det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.
Du är Herren Gud,”
Och pastorn läste det här på gudstjänsten idag: Joh 3:16:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Kärleken
flyger som den vill
lägger sitt skimmer
varhelst sinnen är öppna
värmer skönt i varje vrå
där människor hålles av
och trohet gives
undfår måhända gudomlig välsignelse
ock till dess beskydd
Kärleken
ogripbar och underbar
så hög
så djup
så vid
och vi älskar
ännu
Somnar
i en bädd av mjuk bomull
och rogivande ljungblommor
vaknar
på en säng fylld av tistlar
och nötande grått grus