Det kommer nåt till mig
I samtalet med Gud
Den treenige
Det är nåt där till mig
I umgänget med Gud
Den treenige
Det ligger nåt magiskt
I att be till Gud
Den treenige
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Författare: Trolikt & Rimlikt
Nu är det sommar. Idag gjorde Calle och barnen och jag nytt i jordgubbslandet. Så fint det blev. Vi har fikat och ätit ute i trädgården. Sommar! Och inte just någe ohyra. Tvekar om jag ska skriva mera här…
Inte så ont idag. 3a på skalan. Bara lite och behövde inget värktabletter. Det ger resultat att vila 2-3 dar. Dvs att inte träna. JAg har ju jobbat lite i hushållet och trädgården iveckan iaf.
Längtar till jobbet. låter inte klokt egentligen. Jobbet är ju det som tär…om jag minns rätt. Men det ger rutiner och umgänge som slipar mig till människa. 2½ vecka kvar. Så nu ska jag bara njuta av ledigheten.
Längtar efter att vara själv med Gud också…..det är svårt när man har familj. Det blir microböner. På toan. I sängen innan man stiger upp eller innan man somnar eller om jag råkar bli ensam en stund i köket. Köket är ett bra ställe att be. Medan matlagningen. Diskningen. Och musiken ur apparaten.
Gonatt ♥
Efter en tung vinter
sjunger Fåglarna sitt ”Nu är det sommar”
halvt manglad i smärtor sitter jag här
med tankarna på denna tunga veckan
Gröna rum omsluter mig
blommor på smultron och viol
humlor och myggor flyger omkring
altanen ligger varm i kvällssolen
En dimma av sorg vilar över bygden
hjärtan skickas till varandra
och varma kramar
Gudstjänsten andades Nåd över allt förnuft:
Tänder ljus
Och ber…….
Vila i frid hos Gud <3
Idag blev det klart hur jag ska arbetsträna. Det blev som jag ville. Jag slipper semestrar med vikarier och sommarförskola. Så jag börjar vecka 32. Härligt. Hon är bra att prata med, min handläggare på försäkringskassan. Och i morgon går jag till Vickevire på besök.
Heldag m.a.o..som började med ½ migräntablett. Men jag är glad. Glad över att det går såhär bra i det att komma tillbaka till vanliga livet och glad när jag tänker på vänskaperna, och det känns så skönt. <3
Jag är introvert (detta konstiga modeord). Jag har försökt hela livet att vara motsatsen. Om jag ansträngde mig riktigt kunde jag få bättre betyg. Sen det blev tal om jobb, ja då skulle jag få högre lön. Men nu har jag ansträngt mig färdigt. Tänker inte försöka mer. Ränderna går aldrig ur, och jag mår bäst av att ha dom ränderna kvar.
andra dar
är kallelsen ett krav
riktar blicken framåt
uppåt i trappan
jaget vill slippa förtroendeuppdrag
Kämpar framåt
på väg tillbaka
vart är framåt?
tillbaka?
Vilsen och förvirrad ropar
vill inte
orkar inte
vill inte bli stor
Bara vara
liten
kallelsen
jobbigt ord
vad betyder det?
det som rör mitt hjärta
finns däri
drömmar
som strömmar i ögonvrårna
som flammar upp igen
där vinden tagit askan
borde orka
ord som inte passar ihop
ord som inte ska sägas efter varandra
men som ändå hamnar nära varann
ibland är andra dar
som svarta hål
mitt i en solig sommar
mitt i kärleksmättad gemenskap
fastän längtan finns…
Ute är regnet
Inne är solen
Och däremellan
detta livgivande centrum
Bönen
Vaknade med en våldsam smärta. Gårdagens härliga simtur, besök på jobbet och kvällsmyset i trädgårdstäppan är väl en bov. Men det kanske va att jag satt uppe t 12 å såg film som fick huvet att ge upp.
Födelsedagen började med strålande sol. Efter lunch börja det regna. Efter middagen så hörde vi åskan med tillhörande slagregn.
Calle föreslog Lunchbuffé på Kitas. Det var gott …och starkt.
Middag beställde vi pizza från Frasses till hela familjen.
Jag gick rundan sjukan-kommunhuset-apoteket-blomstergården, men mitt ryggslut kändes som det skulle gå isär.
Har jag verkligen tappat så mkt i vinter? Eller… har den troliga eds-sjukdomen ökat i min kropp?
Att jag börjat tänka på mig själv så. Förr tyckte jag att jag var frisk men var frustrerad över att inte kunna träna som andra. Det vill säga , ta i hårt och bli starkare.
Denna evinnerliga balansgång i träningen. Och att jag upplever det som att min kropp inte vet själv hur den ska hålla sig. Att jag alltid måste tänka på kroppshållningen är SÅ tröttsamt.
Men inunder allt så känns friden och kärleken till familjen och vännerna. Jag är så glad och tacksam. Bröstkorgen fylls med ljuvlighet. Och musiken…. utan den hade jag inte överlevt denna vintern. Som jag sa till min chef… Jag tjuvspelar lite. För det är egentligen inte så bra för mig rent kroppsligt. Men själen mår bättre av det.
