Då förstod jag
vad felet var
hade inte skrivit
på ett tag
Trötthet är en megaflod
rinner nerför kind
tröttheten kämpar mod
seglar vind mot vind
Föräldrars möten var och när
kom ihåg att vara där
Livet med familj och liten
lust och nöd och kroppen sliten
Jobb och jakt som vardagspress
ökar lätt septemberstress
Åker andninghålens båt
samlar vila, ro och frid
lyssnar på en ensam låt
mellan skärens liv och strid
Blås i revelj
ut och skjut en älg
Höst och morgondimma
kylan lätt förnimma
Vilka mängder regn
i Faderns fria vilda hägn
På handen inget daller
mitt i prick och tjuren faller
Robusta vandringskänga
bytet ska sig hänga
Hjärtat han nu fått
djuret tillika flått
Köttet fryses in
av mig och jägarn min
Stillhet
sol
stilla lugn
fågelkvitter
stilla morgon
dagg
stilla tystnad
ro
stilla lovsång
frid
stilla vind
sol
stilla morgonbön
dagg
stillhet
Skogspromenad förbi alla torn
där spanas på såna med horn
plockade också lite blåa bär
tillsammans med honom jag har kär
Solen den lyste
vi känner oss rika
i tornet vi myste
och tog oss ett fika
Han spikade, han röjde
och sen vi oss nöjde
satte oss på moppen hem
litrarna i hinken blev nog fem
En skön dag i skogen
inget lingon riktigt mogen
älglort lite här och var
nu är bara jakten kvar
Blåklockorna dansar
ängsullen skakar skägg
hundarna har svansar
myran bär på ägg
Mycket har Gud skapat
som står i dikesrenen
solen som de lapat
bränt på lilla stenen
Förbi drar vindilar
kyliga eller varma
små och stora bilar
dess farter är enorma
böjer klockan ner
till gruset grått och torrt
ingenting hon ser
oj, ullen blåser bort
vänta; plötsligt stilla tyst
svansen lyfter viftar glatt
myran säger intet knyst
jobbar sliter, sen god natt
Blev så tomt och tyst
i min skrivbok
nån slags Norge-koma
ekot av terrorn skrällde
skakade semestern
ismannen
skräcken
terrorn
den vite ismannen
kylan
skräcken
rädslorna fick näring
orden försvann
Kärlek och godhet fördrevs
trampades ner
av den onda vargen som erövrat
en vilsen pojkesjäls föresatser
att förändra världen
blev nog inte som han tänkt sig
ljusen började brinna
gråt
blomhav
tystnad
erövrad pojkesjäl
sorg
tystnad
gråt
Blomhavet växer
rädslorna försvinner
kärleken vinner
och ljusen fortsätter brinna
liksom mina böners rökelse
för godhet
för kärlek
för drabbade offer
för stackars vilsen pojkesjäl
för hans familj
för medmänsklighet och acceptans
för mer av Guds kärlek
för Norge
oss
och världen
Den ljuva fågelsången
väcker min trötta själ
morgonen ler mot dagen.
Den ljumma sommarkvällen
sjunger godnattvisor
vågorna lägger sig till ro
Den ljusa norrlandsnatten
spelar en skön symfoni
asparna klappar i händerna