Hoppa till innehåll

Författare: Trolikt & Rimlikt

Kom, håll mig!

Herre,
törsten efter dig
i mitt inre bränna
alla sinnen i mig
vill dig djupt känna
Skölj över mig först
Håll mig, kom nu!
Kom med Din heliga källa
Håll mig, kom nu!
Släck nu min törst
minnen kan ej få mig att kvälla(=flöda)

Herre,
längtan efter dig
i mitt själsliga liv
alla djupen i mig
vill vid dig ständigt bli
Skölj över mig först
Håll mig, kom nu!
Kom med Din heliga källa
Håll mig, kom nu!
Släck nu min törst
minnen kan ej få mig att kvälla

Ps 84:2-3
Hur ljuvliga är ej dina boningar, HERRE Sebaot!
Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar,
min själ och min kropp jublar mot levande Gud.

Den eviga Kärlekens verktyg

Lust och Ljus
med varandra dansandes i sprudlande liv
tillsammans växande i levande tro
kommer bärandes på uppmuntrande glädje och hopp
som skänker själen sitt behagfulla vingelyft

Lust och Ljus
ibland instängda i sitt hjärterum
mellan sig det kvävande tvivlet
läggande sin tunga sorgmantel omkring
i den ständiga kampen om världarnas tillvaro

Lust och Ljus
dessa Kärlekens verktyg invid själens evighetskamp
målandes sitt regnbågsmönster på livsvägen
bortvändandes från tvivlets mörka tankespår
som förgäves söker fängsla hjärtats liv, hopp och tro

Lust och Ljus
vem tillåter dem att krympa och låsas in
de som utbyter vänskapliga ord med varandra
dansandes förtroligt i tankens väsen
tills Morgonstjärnan sprider sitt eviga sken

Kylskåpspoesi 1

sanning och kunskap
dallra som lysande vemod
tänker galen sommar illusion
öppen vilar måndagens stress
söker måsten, längtar tystnad
som delikat viskning vilja fylla
evighetens mäktiga rum gör minnen
som honung ta fram i nyans

Avsked

Stare, du som kom när våren
i födslovånda stod
du som sjöng i knoppig poppel
så att jag fick mod
Flyg ej bort till främmande land
jag behöver dig ännu en gång
Våren kommer snart tillbaka
sjung för mig nu; din lovsång

Du som log och lyfte din vinge
varje gång vi såg varann
Du som önskade och drömde
fastän du egentligen inte hann
Stanna hos mig inatt
spela din kärleks harmoni

Låt ej kylan få tysta din näbb
vi får tröst och värme av din symfoni
Du som i sommarnatten kvittrade
så att min själ blev fri
Du som gav mig ditt hjärtas ädelsten
så att min ande fick liv

Vänd inte bort din blick
glöm ej våra hjärtans telepati
och när du nu måste fly
Snudda vid tanken; vi
(1987)

Kämpigt värre

snårskog
mitt svärd
hugger mig fram

Ef 6:10-17 Den andliga vapenrustningen:
10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

Befrielse

Tacksamhet och ljus i mitt innersta rum
av Hans beröring jag kan ej gå stum
mitt inre jublar inför Levande Gud
för befriande nåd helt enligt Hans bud

Han som ser till mitt unika innersta JAG
Genom den leende fasaden varje dag
Levande strömmar från höjden Han sänder
En öm beröring av Hans underbara händer

När själen gör ont, växer och värker
är Han den som leder, styrker och stärker
Vem kan Hans oerhörda kraft bestå?
Ett uns av Hans helighet kan allting förmå

Varthän jag vänder i världen vida
står Han trofast kvar vid min sida
Han viskar kärleksfullt mitt egna namn
låter mig hållas i Hans underbara famn

Trots den fatala ovärdighet jag känt
har nu detta fantastiskt sköna hänt
Kamp och strid är blott ett minne
Han bytte sol mot mitt mörka tunga sinne
2009

Ps 103
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.

I mitt ljuva ♥-bo

Ett blankt blad
tillförsikt och tro
pärlor på rad
i mitt ljuva hjärtebo

Vem kan väl förklara
alla prövningar man får
man får blott erfara
på stigen där man går

Lätt är att vara efterklok
vill ha det trevligt och glatt
allt står inte i en bok
om hur man fångar skratt

Man förundras över livet
de små gör pärlor där de går
svårt att inte ta för givet
men en tacksamhet består

2009

I en öm hand

Vishet
o, att äga dig
är dygd och rätt
rättfärdighet och kompetens

Du gudagåva
till framsynt klarhet
på trånga ställen
ett ljus i mörkret

Av nåd given
för var och en
erfaren människas sätt
och sköna levnadsattribut

O Vishet,
att få hålla dig
liggandes i en öm hand
tillsammans med pärlor på rad

O, att jag
mitt svaga naiva ego
fick nudda vid dig
i livets svåra stund
2009

1 Kor 2:6-7
Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet.
 
 
Ords 3:13-18
Vishetens välsignelser:
13 Lycklig den människa som finner visheten,
den människa som får förstånd.
14 Ty det är bättre att få vishet än silver,
den vinst den ger är bättre än guld.
15 Den är dyrbarare än pärlor. Allt härligt du äger går ej upp mot den.
16 Långt liv bär den i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.
18 Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den,
de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
 
 
Job 28
1 Silvret har sin gruva, guldet en plats
där det renas.
2 Järn hämtas upp ur jorden, stenar smälts till koppar.
3 Människan sätter gränser för mörkret
och utforskar det yttersta djupet, där stenen är natt och svartaste skugga.
4 De spränger schakt långt från människoboningar,
där ingen satt sin fot, de hänger svävande, fjärran från människor.
5 Jorden, från vilken bröd kommer, förvandlas där nere som av eld.
6 Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
7 Stigen dit är ej känd av örnen, falkens öga har ej upptäckt den.
8 Stolta vilddjur har inte trampat på den,
inget lejon har gått fram på den.
9 På den hårda stenen lägger man sin hand
och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna, och ögat får se härliga ting.
11 De stoppar upp vattenådrornas gråt,
de drar fram dolda skatter i ljuset.
12 Men visheten, var finns hon? Var har förståndet sin boning?
13 Människan vet ej hennes värde, man finner henne ej i de levandes land.
14 Djupet säger:
”Hon är inte i mig”,
havet säger:
”Hon finns inte hos mig.”
15 Man kan inte köpa henne för guld,
inte väga upp silver för att förvärva henne.
16 Hon kan ej köpas med guld från Ofir
eller med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas kan inte jämföras med henne,
hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
18 koraller och kristall må inte nämnas.
Att äga vishet är mer värt än pärlor.
19 Topas från Kush kan ej jämföras med henne,
hon kan ej vägas upp med renaste guld.20 Men visheten, var kommer hon ifrån?
Var har förståndet sin boning?
21 Hon är gömd för alla levandes ögon,
hon är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och döden säger:
”Endast hörsägner om henne har nått våra öron.”23 Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
24 Ty han skådar till jordens ändar, han ser allting under himlen.
25 När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått,
26 när han gjorde en lag för regnet och en väg för åskans blixt,
27 då såg han henne och uppenbarade henne,
han lät henne stå fram och utforskade henne.
28 Och till människorna sade han:
”Se, Herrens fruktan är vishet, att fly det onda är förstånd.”