Mannen har fredagkväll nu. Eftersom han jobbade hela långhelgen, och jag…vilken kväll har jag? En kväll i mängden av kvällar.
Trött. Som på en fredag. Fast jag sovit bra och varit ”ledig” i drygt en månad.
Godis. Som på en fredag. Fast det är måndag.
Jobbat idag. Fast ändå inte. Inte med mitt vanliga jobb på förskolan. Utan på Livet. Mitt eget. Får läxor. Hittills av läkaren, dietisten och sjukgymnasten. Som i skolan. Fast hemma.
Hemma. För att det vanliga livet tog stopp. För att huvud axlar knä och tå, samt mage, själ och hjärta protesterar mot ”det vanliga”. Idag är den dag det ovanliga börjar. Fast egentligen så började det för drygt en månad sedan. Då jag bestämde mig för att hoppa av vanlig-tåget. Det skenade. Körde för fort. Som en racerbil. Som nu behöver köra in i depå. Fast jag tycktes ta det lugnt.
Eller. Var det så att jag tillät måstena och ”det vanliga” att trycka undan mitt hjärtas längtan och mina intressen?
Så idag kära vänner, idag måndag…. och samtidigt fredag. Idag är jag i depå. Där står bilen stilla och teamet pysslar om den. Blir fint omhändertagen. Mig. Jag. ”Ledig”, som skrivs s j u k. Idag gjorde jag mitt hjärtas längtan. Återerövrade en bit av mitt hjärta. Idag skrev jag en sång. <3
Som en ljuv viskning gråter tystnaden, vilar i kärleken från en speciell vän, som solen kysser en vacker morgon, står hon i min trötta värld, mellan illusion och sanning.
Det är hoppet som lyser
som visar vägen
Det är hoppet som bär
som lyfter i vardagen
Det är hoppet som värmer
som ger energi
Det är hoppet som blir
som väljer att stanna
Det är hoppet som skapar
som ger kreativa tankar
Det är hoppet som pulserar
som får hjärtat att älska
Det är hoppet som lever
som finns fastän det inte syns
Idag är det tisdag Trettondedag jul – röd dag i almanackan. Firas till minne av Jesus som Guds Son, Jesu dop, och de tre vise männen.
Vilken fest
i kyrkan
i himlen
att i dopet gå
till ett liv med Jesus
till efterföljelse
och lärjungaskap
ett iklädande av Kristus
en rustning att ta på
renhetens och sanningens
vattnets kraft i tron
ett skydd
för tanke och ♥ hjärta
till salighet
och himmelsk glädje
Tung men glad början på året…
JAG FICK IGÅNG SKRIVAREN IGEN. Bra jobbat!
Jag tränade. Testade skidspåret/elljusspåret här hemma. Jätteskönt! 4 km på ca 30 min. Svettigt! Sedan 20 minuter gummibandsträning. Känns som framsteg bara det att jag pallar skidåkning på detta vis. Har inte hänt på flera år. Känns fantastiskt. Tack Jesus!
Jag blev på våren nån sorts racerbana för tusen nålar. Jag var med Maria-kören och sjöng temamässa Mozart med mera. Men…
Maj: Magen pajjade igen.
Träningspassen glesades ut…
Och sen blev det sommar.
Johannes tog ju studenten med pompa och ståt. Skolavslutningar och kalas om vartannat.
Juli: Semester.
Augusti: Tränat promenader bara i sommar. Jag och Gud. All annan träning, skura altangolv och annat har gjort för ont.
Sep: Hösten kom i alla fall med allt vad det innebär.
Oktober: inget skrivet men magen pajjade ännu en gång och fick äntligen genom en riktig utredning på den och i november är det klart att jag har IBS Och börjar med FODMAPs-mat i december.
Nov-dec: Mer uppförsbacke men nu kantad av överraskningar. Och jag bestämde mig för att göra det som är bäst för MIG. Bland annat så överraskade Gud mig så totalt så jag blev full av både hopp och glädje och värme. Och sedan upptäckte jag att de platyhonor jag köpt hade ynglat. Och nu i veckan kom en kull yngel till och vi begriper inte hur för jag tycktes inte köpa någon hanne.
På det hela taget var året en långdragen uppförsbacke. Egentligen. Eller också var det bra. Bara det att jag har inte sett det än.
Var det inte ändå en härlig blandning av lycka, kärlek, vänskap, skratt och gråt. Det känns bra som det blev till slut, och nu ser jag fram mot ett 2015 fyllt av hopp, glädje och fler överraskningar.
Jag ska ta hand om mig själv och min familj och göra roliga saker. Det tycker jag att ni också ska göra.
Jag avslutar med en fantastisk sommarbild, för den här sommaren och hösten går till historien med all värmen.
