Skulle väl behöva göra nåt nyttigt, men det är ju söndag…så jag funderar och filosoferar lite över den här dagens sakrala input…
I ljuset av Dig
Inga sorger
Inga bekymmer
Blir vi synliga
Nära Dig
I sanningens kvarter
Inga baktankar
Inga lögner
Bara frid och glädje
Ouppnåeligt som en dröm
Eller kanske
En dag
Ett lärjungaskap
Efter knutna vänskapsband
våra livsfärgers
införlivande gemenskap
vävs tillsammans
i verkliga, sanna relationer
till hjälp och vederkvickelse
till befrielse och räddning
Då, måhända
Hakuna Matata?
Matt 4:18-22 De första lärjungarna
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Regn ute
Regn inne
Då blev det dags igen
För magen att krampa 🙁
Och alltid frågar jag mig…
Var det nåt jag åt?
Var det stressen?
Jag vet inte.
Men det gör ont.
Hur som.
Så försvann arbetslusten.
Hur får jag tillbaka den?
Och märgen i benen.
Var tappade jag den?
Den försvann efter vägen.
Måste fråga Mästaren.
Om Han sett
Mitt förlorade mod.
Nånstans.
Ords 17:22 Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
Ibland kommer inspirationen på märkliga ställen. Man borde ha papper och penna med överallt. Annars får man lov att minnas vad man tänkte i ögonblicket.
Jag hörde denna melodin; Edelweiss, spelas av ett par flöjter bakom en stängd dörr när jag satt i korridoren på Parkskolan och väntade på att Miriam skulle komma ut från klassrummet:
Flöjten spelar sitt Edelweiss
runtomkring är ystra barn
jag försöker koncentrera mig
på Edelweiss
det rena och sköna
avskalade och vackra
kom ge mig Edelweiss
fastän kylan biter
fastän själen sliter
skänk mig Edelweiss
mitt i oron
som flöjtens ljusa ljuva ton
gör mig stark och klar
fridlyst från ondskan
vit och ren
så jag blommar för evigt
som Din Edelweiss
Det blev en lång paus – med webb-mått mätt. Facebook skickade mig mail om att jag hade brev från vänner som väntade på svar…ihärdigt, i ett par veckor. Tjurigt system det där. Fast jag var tjurigare. Och nu under påsken försökte vi ivrigt att få igång mobila bredbandet i stugan, men utan att lyckas. Därför blev pausen längre än jag tänkt mig.
Vi satt på Gardfjället en dag, och Calle körde upp på en topp och tog denna bilden.
Först tänkte jag referera vad som hänt under pausen, men sen tänkte jag att…
Eller också får allt vara som min Gud och Fader Är – i det fördolda.
Men något ska jag dela med mig av:
Den ”långa” pausen började med en fantastisk helg i Örnsköldsvik. LovsångNorr med TMU (Team Med Uppdrag) i spetsen hade dragit ihop ett stort gäng musiker och tillbedjare. Där, i Elimkyrkan, mötte jag Gud….flera ggr.
Inga syner. Inga uppenbarelser. Bara skön gemenskap med Fadern, Sonen, Den Helige Ande, och människorna. Och mycket sång. Både på svenska och på mitt andliga språk. Efter att ca 200 pers (däribland jag) hade sjungit lovsång i en timme så att taket nästan lyfte och golvet verkligen gungade så står alla alldeles tysta i total Gudsnärvaro. Den, Han, var SÅ påtaglig. Och fantastiskt skön. Herren var där med hela (tror jag) sin härlighet.
På Gippmokkhobben
Och avslutades med en HELT UNDERBAR vecka i stugan tillsammans med svärföräldrar och svåger med sin ena ½:a av familjen.
Däremellan har det hänt både fasansfulla och fantastiska saker. Mest fantastiska…
En flicka, vars mamma jag känner, höll på att falla ihjäl sig men överlevde (mirakulöst). Guds skyddsänglar finns, säger jag. Vi är ett gäng som bett till Gud för henne och vi har all anledning att tacka Jesus.
USB-minnet där min förra blogg (FIV – min digitala dagbok) ligger hände nåt med så den filen går inte öppna. Bra att man lärt sig att säkerhetskopiera :/ så jag tappade inte mer än en dryg vecka.
Musiken fick större utrymme. Poesin och tankarna också. Och bönen. Kanske hamnar något rimlikt från tystnaden här, men vi får se……
Hoh, wow. Och jag fixade att få ut dator-ljudet igenom pianohögtalarna. Vad smart! Vilket innebär att jag kan öva piano till cd utan att störa familjen. Dessutom kan jag öva utifrån youtube, spotify etc som jag inte kunnat förut (jo kanske men det har varit lite tjorvigt) Och utan att ha dubbla hörlurar själv. Så bra! 🙂
Ökade på träningen. Det gjorde ont, men kanske får jag utdelning. Jag tycker det känns så i alla fall. Eftersom jag klarat (observera ordvalet) att åka både skoter och skidor (både slalom och längd) utan att få mer än träningsvärk.
En bild från Nalovardo, och eftersom jag fotade så är mina slalomkompisar på bilden.
Jo, Gud har mig masserat
och min själ har inkasserat
informationsflödet som stört min autopilot
har i frånvaron nu gett mig lite bot
Så om jag nu klarar att behålla
kärlek varm och himmelsk glöd
Hålla mig att fejjan o bloggar kolla
och istället äta Livets Bröd
Nu vet jag att det fungerar
att alltid söka Gud
när livet känns tungt och falerar
eller bara för att Han är Gud
Av himmelsk glädje har jag fått del
stått i Hans härlighet och blivit hel
Jag säger inte att det inte behövs sen
för jag söker Honom på nytt igen
och igen och igen och igen
varje dag
och igen överflödar Han mig
med nåd och barmärtighet
och kärlek och glädje
ljuvlig och varm som en sommardag
Tit 3:4-7
Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade Han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att Han är barmhärtig – och Han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den Heliga Anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har Han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.
Jag kom att tänka på en dikt jag skrivit när jag satt och lyssnade på predikan idag. Den har ”legat i byrålådan” sedan strax före nyårsafton. Nu känner jag ännu mer att jag vill dela med mig av den. Nära, nära…det är där jag vill vara. Det är dit jag går, och ibland bara måste, för att hämta kraft, vägledning och andlig näring. Nära, nära Jesus, så att förhoppningsvis mitt ♥ fylls, växer och bär frukt. Men hur svårt ska det behöva vara? Att det ska vara så smärtsamt att våga, växa, och gå vidare.
Om vartannat
Snön föll
Landade på kind
Gjorde sig tårvägar
Värmde hjärtats dunkla
Inre samtal
Lyste ljust i mörkret
Lade av bördor
Nära nära
Den stora rösten
Gal 5:22-23 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
Läste i en tidning idag om en som filosoferade över internet och gammaldags telefoner. Hur snabbt det går att hämta information om nånting numera. Förr kunde det ta flera dagar, men nu är det bara ett par musklick bort och tar bara några sekunder…och vad ska vi prata om sedan. Det blir liksom dötid. Som man bara måste fylla ut med mera informationsteknik.
Sedan sa han liksom på skoj ungefär de här orden:
Har ni hört om den nya S24:an som man bara håller mot hjärtat och tänker på den man har kär och så ringer telefonen upp den personen.
Jag tänkte direkt på….
♫ Ring i telefonen,
alltid är den där.
Alltid kan du nåå den,
varhelst du är ♫
Kanske inte så science fiction som många tror. Jag (och många före mig sen ca 2000 år tillbaka) har praktiserat och behöver inte ens en telefon. Jag bara knäpper händerna, blundar och tänker på Honom jag har i hjärtat och vips, så har vi kontakt med varandra.
Det är underbart!
Och jag kan avslöja att det funkar utan att blunda och knäppa händer också. Du får hålla händerna hur du vill.
morfar Everts bibel
Här är en bild på min morfar Everts glasögon. När han läst klart Livets bok så knäppte han händerna. Han skulle blivit en bit över 100år den här veckan.
vilsen i tankens labyrint
där ingen tid finns
där ingen frid finns
vardagskampen lockar fram liknöjdhet
främlingen vid det goda samtalet
talar orden om vägen ut
portens nycklar ligger i min hand
låser upp och låser igen
väldig är den
välsignelsens kraft
som självet bönfaller
