Läste i en tidning idag om en som filosoferade över internet och gammaldags telefoner. Hur snabbt det går att hämta information om nånting numera. Förr kunde det ta flera dagar, men nu är det bara ett par musklick bort och tar bara några sekunder…och vad ska vi prata om sedan. Det blir liksom dötid. Som man bara måste fylla ut med mera informationsteknik.
Sedan sa han liksom på skoj ungefär de här orden:
Har ni hört om den nya S24:an som man bara håller mot hjärtat och tänker på den man har kär och så ringer telefonen upp den personen.
Jag tänkte direkt på….
♫ Ring i telefonen,
alltid är den där.
Alltid kan du nåå den,
varhelst du är ♫
Kanske inte så science fiction som många tror. Jag (och många före mig sen ca 2000 år tillbaka) har praktiserat och behöver inte ens en telefon. Jag bara knäpper händerna, blundar och tänker på Honom jag har i hjärtat och vips, så har vi kontakt med varandra.
Det är underbart!
Och jag kan avslöja att det funkar utan att blunda och knäppa händer också. Du får hålla händerna hur du vill.
Här är en bild på min morfar Everts glasögon. När han läst klart Livets bok så knäppte han händerna. Han skulle blivit en bit över 100år den här veckan.
Var välsignad!
Bli först att kommentera