Hoppa till innehåll

Kategori: Brev

20 dar och Knut tar fatt

Så var denna julen förbi
Själv önskar jag den förbli
Vi krossar huset med näven
Dansar och sjunger om räven

Blåser från taket bort dammet
Sparar kvar änglarna en stund
Tomtarna med kappa i sammet
Idag de ska få sig en blund

En sista flukt och slick på det goda
I ring jag dansar som groda
Frossar i knäck ♫ Oh helga natt ♫
Hoppas inte att Knut får mig fatt

Och jo… gravljuset lyser än! 🙂 Mer om det kan du läsas HÄR. Det har nu lyst i 41 dar. Ungefär = 985 timmar…beroende på vilken tid på dygnet vi tände det.

Tänker på dig

Ger en kram
hoppas du kan föreställa dig

Ser dina ögons ljus
hoppas du kan se mina

Sänder positiva tankar
hoppas du kan ta dem till dig

Blomstrande hälsa
för din kropp och din själ
önskar jag dig

Mer kraft från den himmelska världen
hoppas jag också på

Vardagsglädje med lycka
står också på min önskelista för dig

Ber om ny klar låga till ditt inre rum
hoppas du känner värmen snart

Må du också beskyddas
av Guds änglahärar

Undra på juldagsmorgon

När juldagsmorgon glimmar så sitter jag i tankar…
Jesusbarnet ligger i sin krubba och myser och änglarna sjunger sitt

”Ära i höjden åt Gud,
och på jorden fred åt dem Han har utvalt” (Luk 2:14)

Är inte ALLA utvalda?  Hur tänkte Gud egentligen? Jesus kom ju till för att rädda oss alla. Fast det handlar väl förstås om himmelriket. (Joh 3:16-17)
Dit vill väl alla?

Vad är det som säger att alla änglar är ljushyade?
Och har vingar?
Bland annat de här står på min änglahylla.

Det här är en barnsång som Karin Ankarberg skrivit. Den finns på albumet: Alice & Dennis ”Vilken fest!”

♫ Jag undrar hur änglarna ser ut
har dom kanske kepa, eller stjärngossestrut?
svävar dom omkring på moln,
eller åker rymdraket?
det är ingen som vet ♫

♫ Har du sett en ängel?
Det har inte jag.
Men jag vet dom skyddar mig
både natt och dag.
Alla barn har änglar som är sina.
Jag tror att dom är väldigt, väldigt fina ♫

♫ Dom har säkert vingar
och vackert lockigt hår.
Jag tror dom finns här överallt
och vet hur alla mår.
Finns det änglaslott med guld och glitter?
Kanske med en tron där Jesus sitter.

♫ Jag undrar hur änglarna ser ut
har dom kanske kepa, eller stjärngossestrut?
svävar dom omkring på moln,
eller åker rymdraket?
det är ingen som vet ♫

När tredje ljuset brinner…

♬♩ ♪ …vi juleklappar syr, och mamma bakar kakor,
och har ett fasligt styr… ♫

Idag har jag varit hos Kråkorna, och julpysslat. De bjöd på glögg och go’bröd, som kråk-ungarna till viss del bakat själva.
Så mysigt! Och gott!
Det var julefrid. Fast det var knökat med folk.
Att det kan finnas så fina och underbara kråkor.

Jo, så äre, men ibland måste man få sig en paus mitt i allt styr. Och jag är en sån som verkar behöva mer ”paus” än ”styr”. Just nu i alla fall.

De här underbara bullarna bakades igår. Av Emanuel, Miriam och jag. Jag kände mig pigg efter middagen och drog igång ett storbak.

Tänk om man slapp att bli trött, eller slapp att få ont i halsen. Halsen började igår och nu börjar det i huvét, bihålorna och… öronen, nacken.
NEJ, nu får jag ge mig.
Så ikväll bloggar jag, som paus i styret, och tvättar trasor.

Mys å må!
och glöm inte blåsa ut ljusen.

Tomtarnas pepparkakshus

GLAD ADVENT ALLIHOPA!!

Medan Charlotte och Per sjunger sitt ”Till Betlehem, till Betlehem, där Jesus snart är född…” i högtalarna så skapades det här goda lilla huset. Tomtarna fick sig ett vackert välsmakande krypin i väntan på Knut.
Efter en stunds planering så kom de två syskonen överens om hur kristyren skulle ligga. Ni har väl hört uttrycket ”katter styr och hundar lyder”. Hon är hund och han är katt! Han målade strecken fint på taket och hon dekorerade med non-stop, och när den lille arbetsledaren gav upp så fick modern ta över.

Det här låter ju idylliskt, eller hur?
Det är det. Några minuter av dagen, och vi njuter tillsammans. Dessemellan kämpar föräldrarna mot trötthet och bristande tålamod, en tvätthög som bara växer och en pelletspanna som behöver sotas.
Nåväl.
I fjol hemsöktes pepparkakeland av en jordbävning innan Knut kommit. Vi hoppas att Knut hinner före i år.
Vi ställde förresten ett batteri-gravljus inne i pepparkakshuset som ger ett mysigt sken när det är mörkt i rummet. Ca 700 timmar står det under det. Få se…kan räcka till nyår om vi har tur.

Tipp tapp, så länge!

En fest för Kärleken

Bibeln lär
att Kärleken är en väg
Vägen framför andra vägar.
Ett sätt, på vilket man lever.
Något att sträva efter
samtidigt som den redan finns
inombords

Advent är väntan
på Herrens ankomst
den Fullkomliga Kärleken
Jesus, Guds kärlek till oss
Han, har gjort det
Jubla
Han har gjort Den
Kärleken

En Kärlekens högtid
Advent, julens ouvertyr
till den Fullkomliga Kärleken
Hylla Honom med instrument
Dansa
Jubla, alla körer
Han är Den
Kärleken

Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

1 Kor 13
Vägen framför and­ra: kärle­ken
Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

Kärle­ken upphör ald­rig. Den pro­fe­tis­ka gåvan, den skall förgå. Tungo­ta­let, det skall tyst­na. Kun­ska­pen, den skall förgå. Ty vår kun­skap är be­gränsad, och den pro­fe­tis­ka gåvan är be­gränsad. Men när det full­kom­li­ga kom­mer skall det be­gränsa­de förgå.

När jag var barn ta­la­de jag som ett barn, förstod som ett barn och tänk­te som ett barn. Men se­dan jag blev vux­en har jag lagt bort det barns­li­ga. Ännu ser vi en gåtfull spe­gel­bild; då skall vi se an­sik­te mot an­sik­te. Ännu är min kun­skap be­gränsad; då skall den bli fullständig som Guds kun­skap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, des­sa tre, och störst av dem är kärle­ken.

Idag blev vinter


Så har marsipantårtjorden äntligen fått sitt flor
sockrigt och stämningsfullt
skänker himlen sitt ljus
Barnasinnen tar hand i hand
sin kalasglada dans

Själva mörkret är ljus

I morse när jag vaknade till tänkte jag att ikväll ska jag nog skriva ett brev, till… ja vem då? När jag var yngre hade dagboken namn….”Hej Rosa-Li”…var en av dem som inte fanns, som fick brev av mig. Nåja….nu till andra som faktiskt finns och funnits…

Så efter frukostgröten tog jag en skön promenad i höstdimman. Ensam fast ändå inte.
Idag har vi (jag och de yngre barnen) varit på en fantastisk Änglafest. Du borde vart mé 🙂 Tävling, tårta, drama och musik, och därefter en massa klipp och klistra, pyssla och måla. Den som vann tävlingen (Emanuel) fick gå först i fikakön. Bra pris! Och sist godisregn. Ja alltså inte för dem som kom sist i tävlingen utan regnet kom sist på kalaset. För alla.
Vi har som tradition den här helgen att på Alla Helgons Dag äta gott och sedan mörkret fallit på åka till kyrkogården. Ikväll har vi (min familj: idag nio stycken i skiftande åldrar) stannat till vid 9 gravplatser och tänt 5 ljus, för mina och Calles farföräldrar och hans morföräldrar och en släkting som slutade leva för tidigt samt den förste Gustaf (mina pojkar är 5:e generationen Gustaf i rakt nedstigande led) som började bygga på lillstugan.

Vilken vacker vilostad alla de som kämpat den goda kampen och gått före oss har. Mörk fast ljus. Ungefär som det står i bibeln ”nat­ten är ljus som da­gen,
själva mörk­ret är ljus” (Ps 139).


Den här bilden är från 2004. Miriam låg i vagnen och pojkarna hjälpte till att tända ljusen vid Alice och Axels familjegrav. Idag sprang Miriam och Emanuel omkring med varsin ficklampa och lyste på stenarna för att kunna läsa i mörkret, och Johannes följde med på morbroderns tidigare uppmaning. Sedan vid middan fick han frågan av fadern ”Visst ska du med?”
”Det verkar så” blev tonåringens svar.

Vad vi åt?
Grannäs-öring i en bädd av grädde, turkisk youghurt och räkost. Till det serverades pressad potatis och kokta grönsaker. *mums*

Sov Gott