Hejsan!
Först tänkte jag bara blogga en dagsaktuell dikt men efter att jag ikväll suttit i Kåtakyrkan och lyssnat till underbar musik av fyra underbara instrument så kan jag inte låta bli att säga något om det. Det var fantastiskt!
Var det förresten någon av er som lyssnade till Sommar i P1 idag. Jag gjorde det medan nästan hundra bullar blev till i mitt kök. Vad hette hon nu… iallafall… Mindfullness-terapin sågades och sinnesrobönen (den finns att läsa här) framhölls som bättre för oss alla ♥ Bön hjälper!♥
Lång Semester
ingen lista
bara göra saker
som faller mig in
datumet
är så laddat
fast
verkar inte
i mig
för mig
verkar någon annan
bor en ande
en kraft
jag är tacksam
Min mindfullness
min mindfullness
fokus på Jesus
är skönt
är behovsprövat
fyller rätt
rätt tid
och glömmer inte
det njutbara
nuet
jag blir full
av Helig Ande
tomhet och längtan försvinner
jag blir mätt
av Helig Ande
törst och hunger försvinner
Det är min egen födelsedag. Den 43:e. Låter mycket. Kanske därför det känns som jag är i en dimma.
Tog det riktigt lugnt på förmiddan. Bön och frukost i sängen.
Marinerade middagsköttet. Diskade och duschade. Målade både naglar och ansikte. Tog på nya snygga glasögonen. Städade lite igår. Barnen var ovanligt lydiga och snälla. De två yngre LEKTE med varann och den äldre gjorde ett ärende på byn åt mig. Det är en present i sig.
Efterrätten
Det regnade. Annars skulle en promenad varit härlig.
Kanske ska fixa lite inför bröllopet. Borde rensa undan lite i källaren. Det ligger kläder överallt.
Min födelsedag? Nä.
Min ensamhet bröts av Lillebror. (Barnen var ute på andra upptåg och Calle på jobbet). Han kom med Gyllenbär i fröform. Tack bror!
Hur som. Lite kläder blev vikt ihop. Man kan ju inte ligga på soffan en hel dag. Jag gick upp och satte på mig högklackade bröllopssandalerna.
Dagens outfit.
Måste ju träna lite så jag pallar syrrans bröllop.
Mannen kom hem lagom till middagen. Familjen sjöng för mig och kom med ett litet paket.
Paket till middag!
Calle och jag passade på att dansa lite till Deux Melodies nr.1 av A. Rubinstein (klassisk musik). Så romantiskt! Miriam klappade i händerna. Let’s dance!
Men sen blev jag faktiskt lite sur där på kvällen av nån knasig anledning, och för att inte bli kvar i suret så gick jag med på att baka chokladbollar med Miriam.
Dem åt vi upp medan vi körde Sverige Runt tillsammans med Morgan.
Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?
Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.
Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.
Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.
Kram ♥
Skulle väl behöva göra nåt nyttigt, men det är ju söndag…så jag funderar och filosoferar lite över den här dagens sakrala input…
I ljuset av Dig
Inga sorger
Inga bekymmer
Blir vi synliga
Nära Dig
I sanningens kvarter
Inga baktankar
Inga lögner
Bara frid och glädje
Ouppnåeligt som en dröm
Eller kanske
En dag
Ett lärjungaskap
Efter knutna vänskapsband
våra livsfärgers
införlivande gemenskap
vävs tillsammans
i verkliga, sanna relationer
till hjälp och vederkvickelse
till befrielse och räddning
Då, måhända
Hakuna Matata?
Matt 4:18-22 De första lärjungarna
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Det blev en lång paus – med webb-mått mätt. Facebook skickade mig mail om att jag hade brev från vänner som väntade på svar…ihärdigt, i ett par veckor. Tjurigt system det där. Fast jag var tjurigare. Och nu under påsken försökte vi ivrigt att få igång mobila bredbandet i stugan, men utan att lyckas. Därför blev pausen längre än jag tänkt mig.
Vi satt på Gardfjället en dag, och Calle körde upp på en topp och tog denna bilden.
Först tänkte jag referera vad som hänt under pausen, men sen tänkte jag att…
Eller också får allt vara som min Gud och Fader Är – i det fördolda.
Men något ska jag dela med mig av:
Den ”långa” pausen började med en fantastisk helg i Örnsköldsvik. LovsångNorr med TMU (Team Med Uppdrag) i spetsen hade dragit ihop ett stort gäng musiker och tillbedjare. Där, i Elimkyrkan, mötte jag Gud….flera ggr.
Inga syner. Inga uppenbarelser. Bara skön gemenskap med Fadern, Sonen, Den Helige Ande, och människorna. Och mycket sång. Både på svenska och på mitt andliga språk. Efter att ca 200 pers (däribland jag) hade sjungit lovsång i en timme så att taket nästan lyfte och golvet verkligen gungade så står alla alldeles tysta i total Gudsnärvaro. Den, Han, var SÅ påtaglig. Och fantastiskt skön. Herren var där med hela (tror jag) sin härlighet.
På Gippmokkhobben
Och avslutades med en HELT UNDERBAR vecka i stugan tillsammans med svärföräldrar och svåger med sin ena ½:a av familjen.
Däremellan har det hänt både fasansfulla och fantastiska saker. Mest fantastiska…
En flicka, vars mamma jag känner, höll på att falla ihjäl sig men överlevde (mirakulöst). Guds skyddsänglar finns, säger jag. Vi är ett gäng som bett till Gud för henne och vi har all anledning att tacka Jesus.
USB-minnet där min förra blogg (FIV – min digitala dagbok) ligger hände nåt med så den filen går inte öppna. Bra att man lärt sig att säkerhetskopiera :/ så jag tappade inte mer än en dryg vecka.
Musiken fick större utrymme. Poesin och tankarna också. Och bönen. Kanske hamnar något rimlikt från tystnaden här, men vi får se……
Hoh, wow. Och jag fixade att få ut dator-ljudet igenom pianohögtalarna. Vad smart! Vilket innebär att jag kan öva piano till cd utan att störa familjen. Dessutom kan jag öva utifrån youtube, spotify etc som jag inte kunnat förut (jo kanske men det har varit lite tjorvigt) Och utan att ha dubbla hörlurar själv. Så bra! 🙂
Ökade på träningen. Det gjorde ont, men kanske får jag utdelning. Jag tycker det känns så i alla fall. Eftersom jag klarat (observera ordvalet) att åka både skoter och skidor (både slalom och längd) utan att få mer än träningsvärk.
En bild från Nalovardo, och eftersom jag fotade så är mina slalomkompisar på bilden.
Jo, Gud har mig masserat
och min själ har inkasserat
informationsflödet som stört min autopilot
har i frånvaron nu gett mig lite bot
Så om jag nu klarar att behålla
kärlek varm och himmelsk glöd
Hålla mig att fejjan o bloggar kolla
och istället äta Livets Bröd
Nu vet jag att det fungerar
att alltid söka Gud
när livet känns tungt och falerar
eller bara för att Han är Gud
Av himmelsk glädje har jag fått del
stått i Hans härlighet och blivit hel
Jag säger inte att det inte behövs sen
för jag söker Honom på nytt igen
och igen och igen och igen
varje dag
och igen överflödar Han mig
med nåd och barmärtighet
och kärlek och glädje
ljuvlig och varm som en sommardag
Tit 3:4-7
Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade Han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att Han är barmhärtig – och Han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den Heliga Anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har Han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.
Jag kom att tänka på en dikt jag skrivit när jag satt och lyssnade på predikan idag. Den har ”legat i byrålådan” sedan strax före nyårsafton. Nu känner jag ännu mer att jag vill dela med mig av den. Nära, nära…det är där jag vill vara. Det är dit jag går, och ibland bara måste, för att hämta kraft, vägledning och andlig näring. Nära, nära Jesus, så att förhoppningsvis mitt ♥ fylls, växer och bär frukt. Men hur svårt ska det behöva vara? Att det ska vara så smärtsamt att våga, växa, och gå vidare.
Om vartannat
Snön föll
Landade på kind
Gjorde sig tårvägar
Värmde hjärtats dunkla
Inre samtal
Lyste ljust i mörkret
Lade av bördor
Nära nära
Den stora rösten
Gal 5:22-23 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
Läste i en tidning idag om en som filosoferade över internet och gammaldags telefoner. Hur snabbt det går att hämta information om nånting numera. Förr kunde det ta flera dagar, men nu är det bara ett par musklick bort och tar bara några sekunder…och vad ska vi prata om sedan. Det blir liksom dötid. Som man bara måste fylla ut med mera informationsteknik.
Sedan sa han liksom på skoj ungefär de här orden:
Har ni hört om den nya S24:an som man bara håller mot hjärtat och tänker på den man har kär och så ringer telefonen upp den personen.
Jag tänkte direkt på….
♫ Ring i telefonen,
alltid är den där.
Alltid kan du nåå den,
varhelst du är ♫
Kanske inte så science fiction som många tror. Jag (och många före mig sen ca 2000 år tillbaka) har praktiserat och behöver inte ens en telefon. Jag bara knäpper händerna, blundar och tänker på Honom jag har i hjärtat och vips, så har vi kontakt med varandra.
Det är underbart!
Och jag kan avslöja att det funkar utan att blunda och knäppa händer också. Du får hålla händerna hur du vill.
morfar Everts bibel
Här är en bild på min morfar Everts glasögon. När han läst klart Livets bok så knäppte han händerna. Han skulle blivit en bit över 100år den här veckan.
