Kategori: Brev

Sällsynt men vacker

Idag är sällsynta dagen. Då uppmärksammas vi som är unika och sällsynta. En del av oss är zebror, enligt sjukvården. Om patienten inte är en häst då kan den vara en zebra, som jag. Skapad precis så som Gud ville ha mig. Sällsynt men vacker.

Sällsynta Dagen firas den sista februari varje år. Det finns minst 150 olika sällsynta diagnoser. Jag har en av dem: ehlers danlos syndrom, som har zebran som logotyp och kännetecken. Många ränder – en kropp.
Att vara zebra kan innebära att jag blir missförstådd när jag går till sjukgymnasten, när jag går till doktorn eller när jag är på apoteket och ska hämta ut medicin.

Det gjorde jag senast nu i veckan och hon som jobbar på apoteket blev väldigt brydd över hur jag tog min medicin. Det stämde inte med hennes mall och föreskrifter, och då ringde hon upp den förskrivande läkaren. Jag passar inte in i ramen. Jag har en egen form, jag är zebra, och det här fungerar för mig. Som tur är så förstår min läkare det så jag fick med mig medicinen hem 🤗

Förkunnelser från frusen fåtölj

Idag är en vacker och kylig fredag. Runt minus tjugo. Vårt hus står i skuggan av Stenseleberget, men solen verkar lysa på trädtopparna vid Centralskolan. En sån här dag önskar jag att jag hade energi för en skidtur eller att baka något, men mitt fokus är för nära min oförmögenhet till arbete så jag försvinner in i en lek med språket. Primitiv underhållning. Jag gillar det. Behöver det. Kan ibland fastna i att försöka göra dikt av en enda bokstav, eller nån annan knasig form och fördjupa mig i det flera timmar. Sånt händer, som synes. 😅

fredag
fullmåne
fast förvissad
funnit frälsning
färdiga förebilder
framsteg för frihet
förstklassiga frukter
fridsamt fallande flingor
firmamentets fromma filt
försöker forma flera fraser
förvånansvärt förbluffande
fel fokus får förödande följder
försöker framställa förlåtandet
förhoppningsvis fri från fördomar
finns flera förfärande föredrag
finner fridfulla förnimmelser
från förgångna företeelser
familjära filmer från förut
flammande förälskelser
farligt fika för fröknar
fem friska förslag
förvärvs från far
fantastiskt fint
flera fantasier
fotografier
finurligt
flätat

Ingalunda solo på Bibelns dag

dväljes ej mol allena
änskönt ensam
månde bliva kvällsaria
i vördnad inför
fadern i det fördolda

Vilken glädje! Jag är inte ensam i min ensamhet. Gud bor i mig med sin Ande och därigenom kan jag få prata med Jesus. För de tre är ju som en och samma väsen, fast olika ändå. Fråga mig inte hur för jag är ingen teolog. Jag tycker iallafall att jag upplever de tre varelserna på olika sätt.

Gud är en storslagen skapare i alla former av kreativitet.
Jesus är en vän att umgås med och av en vän blir jag varm och glad.
Helig Ande ger mig extra energi, är den som blåser på det onda och den som gör mig kär i Gud.

Om jag kunde skulle jag vilja höra Guds röst. Ibland har jag inbillat mig att jag gjort det. Inte som en vanlig röst utan som en som finns i tanken. Jag har tänkt många gånger att Gud behöver nog överrösta det ljudet jag har i huvudet. Det sammelsurium av cikador och syrsor som aldrig har vett att sluta nån gång, men alltmer har jag börjat förstå att Gud hellre talar till mitt hjärta än till mina öron. Smart drag, för mina öron är hela tiden upptagna av annat. Är det inte jobb så är det denna kör av tjutande insekter.

Så nu ska jag träna på att lyssna in hjärtat. Kanske har Den Högste några nya hemligheter att viska till mig. Framför allt hoppas och tror jag att Han kommer att ge tröst, hopp, och frid mitt i stormen, för jag har hört att minsta lilla gnutta tro kan försätta berg.

Idag är det Bibelns Dag. Då tänker jag dela med mig av ett par bibelord som burit mig genom åren: förutom Psaltaren 23 så har jag ett gäng favoritställen i Bibeln. Jag ska visa er tre av dem. Bilderna till bibelorden har jag hämtat i Bibel-appen jag använder. Du kan hämta den appen från YouVersion.com (klicka här för att öppna länk)

Ett stort löfte som jag fortfarande lutar mig mot. Fastnade för det för 22 år sen cirka.

Att be om beskydd för tankar och hjärta har fungerat för mig. Bönesvar alltså.

I en annan bibelöversättning står det att: ”Han bor ’i’ dig”. Det är underbart att veta. Att Han som är ’i’ mig är större än allt annat som jag möter.

Adventsfika

Vilken glädje när barn och föräldrar är tillsammans. Idag har vi varit med i digitalt adventsfika med vår familj som bor på minst 4 olika platser. Morfars/farfars, mammor, pappor, barnbarn och vi tre syskon. Att mötas och fira advent på det här sättet är nytt, och spännande. Att få prata live över internet gör det möjligt för oss att ses och prata litegrann.

Här hemma pyntar, bakar och lagar vi mat i en ständig ström. Som tur är har våra barn, som nu är ungdomar, kommit hem från sina studieorter. Nu får vi glädjas, och göra fint och gott tillsammans. Och vara så där hemlighetsfulla som vi bara blir dagarna före jul. Hopp och förväntan. Kärlek.

Visst finns det mycket runt om i världen som kan störa julfriden. Det är ett mycket annorlunda år och ångesten och rädslan kan komma på, men på något övernaturligt sätt så är det inte rädslan som tar över här hemma. Jag känner glädje, kärlek, hopp, tro och frid denna advent. Guds fullkomliga kärlek till mig driver bort rädslan och mörkret, och jag ber att du också ska få del av det ljuset och den kärleken.

Jag känner Guds kärlek mitt i vardagen. Hur det än känns och vad som än händer så vet jag att hans Ande bor i mig, och det är så tryggt att luta tankarna emot det när det stormar runtomkring. Redan när Jesus skulle födas så sa Gud till henne som skulle bli hans mor: ”Maria, var inte rädd” (Lukasevangeliet 1:30). Jag sökte på precis de tre orden i bibelappen och en väldigt lång rad av bibelställen dök upp där Gud och Jesus, och änglarna säger till olika människor att inte behöva vara rädda eller ängsliga.

Nästan som min man brukar säga till mig: Släpp det, Maine! Inte så lätt. Sånt har jag fått träna på hela livet. Att släppa tankar. Släppa oron. Så nu är det som att Herren säger till oss nu genom julens budskap: ”Var inte rädd! för Herren din Gud är med dig vart du än går!” Jag har en barnslig tro på att Jesus beskyddar tankar, ger själen full trygghet här på jorden och sen access till Guds himmel i Evigheten. Känns bra att tänka på det löftet.

Jag ber att du som läser också ska få känna tro, hopp och kärlek som ger frid och skapar fred. Stora kramar från mig.

God Jul! ❤️🤶❤️

Återblick på Corona-mountain

Nu har jag jobbat en vecka efter att jag blev friskförklarad från Covid19. Det har varit en tuff arbetsvecka. Jag har somnat jättetidigt (19.30) ett par kvällar, och ändå sovit hela natten. Lite rester av hosta och snuva finns kvar. Andningen har varit så pass påverkad att det har känts som att lungorna har krympt så att promenera var jobbigt i början. Därför har jag liftat med maken till och från jobbet några gånger, för att orken ska bestå hela dagen.

Den här veckan gick så fort. Möjligen för att jag jobbat hårt i efterdyningarna av Coronaviruset. Lynniga sjukdom som lamslår på mindre än en halv dag. Som att vända handen. Ena stunden är man frisk och i nästa stund ligger man däckad. Allt är annorlunda i Pandemins värld. Allt är ställt om. Inget är som vanligt. Det nya normala är inte mänskligt. Inte roligt. Inte lätt. Bara tungt och avskärmande. Förminskar lungorna, som att fisken i vattnet håller på att drunkna.

Dessutom lyckades jag i tisdags halka i rampen till barnvagnsförrådet på jobbet. Obra! som vi säger här uppe i Västerbotten. Är det inte typiskt! Som att det inte vore nog med ett pandemiskt virus, man ska måsta skada sig också. Nacken är väck igen. Huvudvärk mer än vanligt. Bröstkorgen smärtar för jag tror att några kotor glidit fel, och som vanligt bröt jag inget ben i kroppen.

Turen är den att jag bryter aldrig något, tack vare mitt syndrom; Ehlers Danlos. Eller så har jag i hela mitt liv haft speciella änglar som skyddat mig vart jag än ramlat. Slalombackar och annat. Jag blir bara översträckt i alla leder och ligament. Då är det som att börja om på noll: ”Ta först en värktablett. Gärna full dygnsdos eller lite till om det behövs. Tejpa båda axlarna med kinesiotejp Använd armbågs-stödet du köpte på apoteket. Ta gärna på en scarf för att hålla värmen i musklerna runt halsen. Tänk sedan på hur du sitter, ligger, går, står, vid tandborstning, diskbänk, datorjobb, ja allt, och glöm inte att stretcha hela kroppen varje dag. Ta det sen försiktigt med träningen. Vila nacken ofta, dvs ryggläge, och… skynda dig inte.”

Men idag välsignades jag med ork för lite bullbakning. Jag bakade på 2 gånger en halv liter. Blev tre lusselängder, femton lussekatter, och ett helt gäng kanelbullar. Mums! Sedan gick jag en 45 minuters promenad. Halvvägs stannade jag till hos pappa och mamma med tvåkomponentslim som jag köpt ut åt honom. Ynnest att ha dem på promenadavstånd ❤️

Kom ihåg att hålla avstånd och restriktioner. Ha personalmöten på Teams, adventsfika med familjen på Google Meet och shoppa Online. Ibland när jag sitter så här och skriver kommer sångstrofer upp i huvudet som nu den här 🥰 Vilken underbar dag det ska bli 🎶 Klicka här och lyssna

Cyberkram från mig ❤️

Utsikt från Corona-Mountain

Börjar se en ände på det här nu. Idag är det två veckor sen jag fick positivt svar på Covid19-testet. Efter en berg- och dalbana i Mariokart-stil har jag nu haft feber i drygt två veckor. Kroppstempen gått ner till mer normala nivåer. Lite hosta och snuva kvar och andningen verkar återgå till det normala. Jag har provat gå små promenader. Det har känts bra men kroppstempen har legat aningen hög på eftermiddagen för att kallas feberfri. Jag är inte säker om jag kommer att kunna jobba på måndag, men är jag feberfri i helgen så kommer jag att vara frisk då, nästan tre veckor senare. Vi får se.

Hoppas att det var första och enda gången jag drabbas av detta. Den här lynniga sjukdomen som ena dagen är man frisk och nästa dag ligger man däckad… i två veckor. Med det i ryggen tar man det försiktigt när vardagen drar igång igen. Då vänder jag mitt hjärta till Gud och ber om beskydd över min familj och mina vänner.

Håll avstånd och håll ut! Håll i detta och du skyddar inte bara dig själv utan också andra. För att hålla mentalt: Se till att på ett säkert sätt träffa dem du älskar mest, och ring vänner som betyder mycket för dig.

paus på Coronaberget — Paus på Coronaberget

från mitt fönster i karantän
är det måsars skrän
eller tranorna vid fontän
nej, bara nyhets-rapporten
om cupen i Corona-sporten

läget kritiskt stabilt
ingen kritik
inte ens panik
bara vård-kalabalik
i kubik
utan ljuv musik

men svårt att sova
vill jag lova
Covid19 spelar oss spratt
får nytt liv varje natt
sköterskan blev patient
frun en ekvivalent
assistent

som håller Herrens hand
på väg mot ringmärkt land
följer vi varandra
en efter en vi vandra
upp till bergstoppsanda
munskydds – host host – vanda

knäpper händer här
i världens mörker, när
det kittlar i halsen
drar jag bönevalsen
i coronaberg-pausen

den valsen ger mig hopp
och styrka till min kropp
och glädjen spritter
i mig som fågelkvitter

febrans osis
flyg din kosis
Save and quit!
(spara och ge mig antikroppar!)
Exit area!
(lämna mig för evigt!)

Hopp om evigt guldskimmer

Aktar mig från att lägga guldskimmer på min gulbleka panna. Det är den gyllene regeln om ohälsans vinstlott. När guldregnet svävar runt mig likt talangernas buzzers. Då håller jag i paraplyet av blå himmel och låter mig föras upp och landa mjukt bland lindrande moln….

det var någon på tv som efterlyste hopp i den här mörka tiden. Så här sju dygn efter febern anlände till min kropp så kan jag inte riktigt se ljuset i tunneln, men jag anar en Gud som är god, eftersom många människor hör av sig med ”krya på sig”- hälsningar. Det känns tryggt att ha den stora familjen runt mig – församlingen.

När jag nån gång kommer ut ur tunneln på andra sidan så finns hoppet att du också kommer ut ur mörkret. Såg ett citat för något år sedan som lyder ungefär:

det är inte lönt att gräva ner sig, för det är så jobbigt att gräva upp sig igen

Så här sitter jag och kämpar mot tankarna som vill att jag börjar gräva ner mig. Nej! Nog för att november är mörkare än någonsin, men i mitt hjärta spirar ett ljus. Ett hopp om vad som ska komma. Ett evigt skimmer av guld omsjunget av tusentals änglar och människor. Första gången var den första julenatten i Betlehem.

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Så jag tar fram julmusiken som fyller mig med hopp och tro. Om Kärleken i de sångerna kan förändra världen då kan de förändra mina tankar.

Kram Maine ❤️

Rapport från Coronaberg

alla kommer att få det, sa dom, ingen kommer undan, och så blev det. Det var väntat. Inte efterlängtat. Känner febern stiga uppför berget. Huvudvärk från avgrunden. En pinne i näsan och sedan är det klart. Stanna hemma. Var säker. Spåra var du varit. Viruset vandrar fort. Men vem köper mat till våra gamla föräldrar nu? Hur löser vi det? Kanske med on-line beställning och hemkörning. Tack för tekniken! Den fungerar än. Vilka fiffiga lösningar det finns. Men träffas får vi inte. Det är sorgligt! Men sant.

Vi äter och dricker Mycket är bara smicker Längtan ut till friheten gröna ängars stillheten gasa på i 110 tänk aldrig: gå på bio klona personalen spring runt i sandalen

Ta kurvan i 100 knyck ett okristligt tryck

Stripes änd stars änd volvocars den och pedagogen stolle demagogen borta i dalen stäng av kanalen

istället gå med hunden lev för stunden stilla bön, är grunden i gröna lunden