Hoppa till innehåll

Kategori: Den andliga kampen

Karusell

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
1992

Ps 94:17-19,22
Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: ”Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.

Det eviga svärdkastandet

Vid en svart vägg
en svag skepnad
framför är en klunga drägg
Vem som börjar vet ingen
de är brinnande
sluten är den; ringen
Någon själen sårar
ord kastas fram

blodiga snitt och kalla kårar
Dräggen skjuter denna gång
blir som studsbollar
ingen fattar din sång
Vassa, kalla, blanka samurajsvärd
samurajerna är bumeranger
kvar sitter en sårad värld

1990

Kärleksbåt

Sjön ligger blank
Ljum vind smeker min kind
Det luktar nymålat och tjära
Den är vit
och vacker att se
Jag sätter mig i den
Årorna doftar ny polish
Jag styr ut
Små vågor sprider sig
som ringar på vattnet
Träden på stranden
speglar sig i det grunda vattnet
En svart sten närmar sig
Flyter stilla förbi
och drunknar snart i Glömskans Sjö
Vattnet blir mörkare blått
Gemenskapen allt djupare
(1987)