rakt in i elden med vardagsmöten
blomstren i diket längs upploppet
sköljer över mig en sorg
som ljungeld en flukt av hösten
tömmer tanken på midsommar
solens bortvända ansikte
den ljuva sommarens topp är nådd
var finnes annars friden och värmen
än hos vänskapens blomning
den drömmen är levande
och föreställningen kan börja
med böljande musiken
mjuk och skön för hjärtat
kom, min älskade
så fylles själen på nytt
bjud upp
likt örnens vingslag
med ringdans, blommor och sång
tvättat var ur ögonen
sett 3(!) baby ancistrus
torkat rosblad
druckit te
peppat dotter
skrivit
promenerat med hund
lapat sol
tittat längtansfullt på pianot
övat frisyrer – gick inte bra
sett en bra film
undrat varför rättfärdiga får lida
suckat och tänkt på folk
kämpar kampen
så det smärtar
som bräckligt verktyg
i hans fasta hand
stadiga
kraftiga
just nu plågande
ställer fram en skål
i tro på svar
men svag
svagare
svagast
kämpar vidare
flyger fram
med orken inslagen
i finpaket
ställer fram en skål
i tro på svar
brer ut vingar av tro
lättar upp stämningen
vänder steken
äter ordet
längtar efter mer
igen
och återigen
ställer fram
ställer om
i tro
tänker det bort
finns inte längre
bara nakenhet
och bävan
ställer fram en skål
i tro på svar
från överläkaren
och andens vind för mig
leder mig
dit Han vill
igen och igen
andens vind
som Han vill
på nytt
åter igen
som när solen silar sig genom nattfrostigt grenverk och ekorren samtidigt hoppar dit så att kristallerna regnar ner över lekande barn som skrattar högt av glädje
skogen är full av solbelysta kristallkronor
ingen av dem är varm
all kyla kommer utifrån
och livet bara pågår
smärtsamt och kärleksfullt
med Hjälparen
medhjälpare de luxe
Ljuset
och Sanningen
om huvudsakens brännande känsla
i tid och otid
knäpptes händer
i hopp och förtröstan
sån fröjd att möta en vän längs vägen
de är vandringens ljus i mörkret
oro och sorger blir lätta att bära
kyla och regn värms bort av vänskapens vind
de ger tvivlande vandrare styrka
längre och snabbare steg
tanken stillhet
trosviss trygghet
mod och själaglädje
vårsånger börjar kvittra
spela sin lovsång till Herren, som
ser till att vägar korsas
att tider sammanfaller
att hjärtan lyssnar på varandras ogenomskådliga komplexitet
i tidlös varm förtrolighet
detta tecken på gudomlig agenda
ger lycksaligheten evigt perspektiv
livet melodiös närvaro
fick lov på äventyr
utan bilder
familj och goda vänner med tur
ledning med spänning
så kul så gott
mackor i elden
svettigt, soligt och bikini
upp å ner på sjö
å skotrar tippar
alla skrattar
smattrar, rattar med trattar
och sprattlar
i pimpelhål
en enda öring
med toa i skogen
på stående krok
motor på tok
meka lite dans
inte tveka alls
bara köra allt som går
över sprutande vatten
hem till katten
ingen katt!
har ni ingen katt?
nej, men hund
sova en stund
ägg, kycklingar och små ljusgröna löv
påminner om nåd
nyfött liv
vår och evig himmel
solvarm sjöis
hur har ni klätt er för att inte svettas,
frågade jag träden
De böjde sig i vinden och sa:
vem kan fatta Skaparen
ödet visar sitt missnöje
upprätthåller sin gröna linje
med liv och lust
fastän kroppen pressar sig
genom ökentorra pimpelhål
och vita bomullstäcket
ligger hopskrynklat på taket
på grund av värmen
det är våren
som spänner armarna
och vid brytningspunkten
rinner tankarna bort till sommarens slut
med en bön för den som roddar
båten full av möjligheter
eller kanske omöjligheter
beror på om alla vissna grenar repar sig
från ihåliga trädets ödeslek:
hålögd tomhet