Förväntansfullt gick barnen till skolan. Glada. Det gjorde mamman glad. Välkommen vardag! Skriver Coop på sitt reklamblad. Men för den som hellre skulle haft semester nu när bär-insamlingen just börjat då? Det är ju så härligt med bär. Hallon och vinbär. Mums! Och potatis och morötter. Nej, nu ska vi ha lunchlådor att längta till. Varför har man semester? För att åka runt på äventyr? För att laddda energi för en ny kall mörk vinter? Varför tog jag inte semestern nu istället? Fast man vill ju ha semester med övriga familjen. Att börja jobba igen blev ett enda stort blodsockerfall. Att man aldrig lär sig. Med godsakerna. Lunchen får bli min microsemester. Fast lunchrummet mest påmminner om ett långdraget flygplanslyft. Vi kommer aldrig upp i höjd bara. Jag längtar hellre till annat…. ska bekanta mig mer med den här mannen: Mozart. Och njuta av musiken. Och glömma det som gör ont…
Månen är nästan full
som vore den av guld
himmelen är vackert blå
som unga älskande två
Sommaren är nästan slut
skolan börjar resolut
konkurrerar med bär och kött
tills modern ser rött
Natten blir alldeles svart
stjärndroppar lyser likt Mozart
bären smälter i grytan glad
och vips har vi marmelad
Drömmar och längtan är gott
en lysande låga; ett fjärran slott
som tålamodsbygge för egots själ
när lidandets kalk blir läppars befäl
