Hoppa till innehåll

Ropen utan ord

kanalisera ut smärtan
kläm och vrid
trasans sista droppar

droppar

kläms fram ur suckarna
de knäppta händernas ljud
droppar, faller

berör sina närmaste
käraste tankar
droppar, suckar

vidrör det innersta
till bäckar av tårar
droppar, rinner

smärtans förväntan
anar ingenting
men ropen utan ord
skallar i evigheten

Publicerat iDikterMitt sjuka liv

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *