tvättat var ur ögonen
sett 3(!) baby ancistrus
torkat rosblad
druckit te
peppat dotter
skrivit
promenerat med hund
lapat sol
tittat längtansfullt på pianot
övat frisyrer – gick inte bra
sett en bra film
undrat varför rättfärdiga får lida
suckat och tänkt på folk
verserna i böckernas bok knäpper händerna under täcket och hoppas på att orden ska lysa upp Livet så att Klarhet kan visa vart Vägen tar vägen.
Det är mörkt.
Försöker hålla sig kvar på banan.
Ögonen rör sig snabbt fram och tillbaka.
Bortom mörkret.
Plogkäpparnas reflexer rusar förbi i en blixtsnabb cirkus med fåglar och fyrbenta varelser.
Ingen natt är för mörk för att ge Urskiljningens ljus under vingar som flyr.
Klarhet i natten klingar ljuvt och njutningsfullt.
Men kommer den mig tillmötes?
Bländar den av?
Så att resan blir behaglig
mörkret snurrar i rummet
vänder runt
ingenting lyder
liten klump innanför pannbenet
säger stopp
ingenting hör
elden är vägen genom sanningen
går framåt
ingenting hindrar
upproriskhet är tröttheten i tiden
vill mer
ingenting händer
bara molandet fortsätter att krypa
pressa ner
ingenting lindrar
möjligen kan sången vara svaret
vända om
ingenting sakar
passionsfrukt smakar alltid gott
mognar sakta
ingenting mankerar
när musiken talar om för själen
älska uppåt
ingenting förlorar
Jag har ett bollplank. Hon är ett halvår äldre än mig. På bilden är jag 18. Ibland går chatten varm. Med glädje och skratt. Ibland behövs pepp. En hand som drar upp en annan. Och det är ömsesidigt. En vän visar alltid kärlek. Hon gör det. Hon tröstar. Hon sjunger. Hon är arg. Hon gråter. Tillsammans med mig. Skickar mig bibelord, bilder och lovsång på Spotify, men… hon bor 1271km söderut, eller 15 timmar och 4 minuter bilresa.
Maine 18 år
En dag förra veckan skickade hon ett peppande och tröstande bibelord, varpå jag svarade att det var skönt att lita på det ordet för att jag nyss blivit gillaspammad av en instagrammare som lägger upp Tikva-övningar.
Jag frågade min vän om hennes erfarenheter kring Tikva, och vi hade upplevt ungefär samma saker så jag kom fram till en slutsats…
eller vi gjorde det, efter att ha lyft både positiva och kritiska röster från olika webbsidor.
Hon: Jag tror Gud beskyddar oss på olika sätt och i situationer där vi har ett ”?” Allt är tillåtet men allt är inte nyttigt.
Jag: ja, då känner jag att jag vill ha mer av Jesus❤️
Dags att börja spela piano igen kanske 🙃
sen läste jag ett par bibelord, som jag sen länge lutar mig mot:
”Oroa er inte för någonting, utan be och vädja alltid till Gud, tacka honom och låt honom veta vad ni behöver. Då ska Guds frid, som är djupare än vi någonsin kan förstå, skydda era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”
//Filipperbrevet 4:6-7 Bibeln
”Fysisk träning är bra på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt. Den innebär ju ett löfte om liv både i den här världen och i den kommande. Därför arbetar vi också och kämpar, för vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är alla människors Frälsare, deras som tror.”
//1 Timotheosbrevet 4:8-10 Bibeln
lade alla melodier på hyllan
ord fritt strömmande
några dar i kroppen
stannade till vid sängen
tittade, log
det är huvudsaken
som byter bort den onda hyllvärmaren
