Hoppa till innehåll

Kategori: Zebrans kamp i vår Herres hage

Tomt ältande

Känner mig tom, trött och tråkig. Kanske för att det är tisdag. Vilket idag inneburit rehabmöte, där jag träffade min läkare, min handläggare på försäkringskassan och min chef.

Kunde inte låta bli att gruva mig, som en ballong som blåses upp och sen är allt liksom en tom ballong. Slapp, uttömd och oformlig.

Och nu finns bara en väg att gå. Framåt. Uppåt i trappan.
Nu har jag ältat färdigt på detta steget.

Man vet inte hur det är eller hur det går förrän man provat. Så nu kliver jag upp. Fastän det ikväll känns som pannbenet gått rakt i betongen.

Dagens ”gröna rum” kom via Facebook där en vän länkat upp radions morgonandakt: Missmodets sång av Liza, präst och musiker, som talade om att ältandet behövs i livet. Om du också vill lyssna på den klicka här

Åh, tänkte jag. Så bra. Då behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag inte klarar att vara positiv jämt. Åsså har jag ett ställe att älta på. Här!
Välkommen upp på nästa nivå av ältande.

I väntan på

Ikväll är tisdag, vilket kunde inneburit
kvällsträff med Syskonen i Tro
Men kroppen sa stopp för denna dagen
och doktorn skulle ringa
”En bättre period nu”
Men ett snöfall trycker på
Och ett rehabmöte är planerat
”Bra balans”
I influensatider
Jag mixade lite grönsaks-juice
morot, citron och ingefära
Boostar mig i morgon bitti
Huvva, starkt!!

Påsken var glad

Startade påskhelgen med att på skärtorsdagen åka till Umeå och kolla in nya köpcentrumet på söderslätt. Blev avsläppt vid Avion 2. Gick i alla möjliga intressanta affärer i ett par timmar. Sen ett par timmars vandring på Ikea (bara nedre plan) och tänkte inte egentligen handla så mycket men gjorde några fynd. De hade fortfarande nån slags nystartsrabatt på en del butiker. Bland annat detta tränings-kit som var på halva priset.
20160329_191554
Blev en jättebra uppdatering.
Har funderat på bollen i ett par år men aldrig kommit mig för, och nu fick jag ju ett gummiband, en matta och ett hopprep på köpet. Hantlarna på bilden har jag haft sen tidigare.
Efter att ha använt Calles tryckluftspump…kompressor heter det kanske… så kom jag på att bollen har perfekt höjd för att sitta och glo in i akvariet.

Resten av påskhelgen kan dessa bilder få symbolisera:
pixlr_20160329195839160
I och för sig var det bara helt soligt en dag av fem möjliga men jag har blivit väderbiten ändå, och det är solen, skoterturerna, husvagnslivet, alla rödingar och alla underbara människor jag fått sitta till bords med som jag vill minnas.

Känner mig så välsignad.

Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.
Länk till Bibeln Första Timoteusbrevet 4:8 klicka här

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
länk till Bibeln Johannesevangeliet 11:25-26 klicka här

Snöstorm ute och Tinnitus inne

efter en tid med Intensiva Smärtan
är det i morgon dags att dela ut Hjärtan
fortfarande tveksam till att öka tiden
på arbetet som inte känner till Friden

Snöstorm ute och Tinnitus inne
– det är då sant
jag gör något som mitt sinne
– finner vilsamt

tidning, korsord och sång
prata med Gud gång på gång
tänder ljus – tittar ut
som om Tinnitus vore vindens tjut

stänger av TV:n – ser mina fiskar
och önskar att nån annan diskar
sätter upp foten med åderbråck
idag blir ingen dans till lovsångs-rock

huvudet värker alltför ofta
helgen ägnas åt att softa
nya kaminen och en härlig brasa
och försöker glömma all världens fasa

Ränderna går aldrig ur

Jag är introvert (detta konstiga modeord). Jag har försökt hela livet att vara motsatsen. Om jag ansträngde mig riktigt kunde jag få bättre betyg. Sen det blev tal om jobb, ja då skulle jag få högre lön. Men nu har jag ansträngt mig färdigt. Tänker inte försöka mer. Ränderna går aldrig ur, och jag mår bäst av att ha dom ränderna kvar.

Födelsedag och migrän

Vaknade med en våldsam smärta. Gårdagens härliga simtur, besök på jobbet och kvällsmyset i trädgårdstäppan är väl en bov. Men det kanske va att jag satt uppe t 12 å såg film som fick huvet att ge upp.

Födelsedagen började med strålande sol. Efter lunch börja det regna. Efter middagen så hörde vi åskan med tillhörande slagregn.

Calle föreslog Lunchbuffé på Kitas. Det var gott …och starkt.
Middag beställde vi pizza från Frasses till hela familjen.

Jag gick rundan sjukan-kommunhuset-apoteket-blomstergården, men mitt ryggslut kändes som det skulle gå isär.
Har jag verkligen tappat så mkt i vinter? Eller… har den troliga eds-sjukdomen ökat i min kropp?
Att jag börjat tänka på mig själv så. Förr tyckte jag att jag var frisk men var frustrerad över att inte kunna träna som andra. Det vill säga , ta i hårt och bli starkare.

Denna evinnerliga balansgång i träningen. Och att jag upplever det som att min kropp inte vet själv hur den ska hålla sig. Att jag alltid måste tänka på kroppshållningen är SÅ tröttsamt.

Men inunder allt så känns friden och kärleken till familjen och vännerna. Jag är så glad och tacksam. Bröstkorgen fylls med ljuvlighet. Och musiken…. utan den hade jag inte överlevt denna vintern. Som jag sa till min chef… Jag tjuvspelar lite. För det är egentligen inte så bra för mig rent kroppsligt. Men själen mår bättre av det.

Ny syn – en pilgrims kamp

Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.

I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.

FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?

BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.

DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.

ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.

TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.

LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.

ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.

Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.

Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.

Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.

Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?

Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum

Länk till Bibeln.se Ordspråksboken 3
…Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
Tänk på Honom var du än går, så ska Han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda
Det ska ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben…