De är en kula
omspunnen av spindeltråd
svävande i ett vakum
tyngdlöst
utan begrepp om rum
om tid
Kulan rymmer godhet
liv
välsignelser
Kulan rymmer
längtan
förbannelser
I rödsvart skimmer
ger den sitt sken
såsom av glas
är den skör
Varje spricka blir gråt
varje läcka en känsloflod
utan ord
grå, tjock spindelväv
stoppar ljuset
kväver orden
1993
Vakum
i en plastförpackning
syrebrist
i en liten mörk låda
köra huvét i väggen
tar verkligen stopp
fälla krokben och
ramla pladask i skiten
Brickor i ett spel
styrs av andra
lampan tänds när
det passar andra
vägarna finns men
bommarna är låsta
haven finns men
båtarna har sjunkit
Drömmarna sitter som
fångar i fantasins värld
målen är bakom galler
i mörkgrå celler
metoderna har fått
handklovar och fotbojor
resultaten sjunger, inlåsta
i sina tomma gravar
Kunskapen finner inget offer
Motiven lägger ner sin stav
Slaktbilen lastar inspiraton
Utbildningens egen förintelse
arbetslöshet
1993
Kära Du
ge mig ro
kära du
låt mig tro
att blommorna blommar ännu
Kära Du
tryck min hand
kära du
knyt ett band
så jag känner samhörighet
Kära Du
vagga mig lite
kära du
sjung för mig lite
så jag somnar in lugnt och skönt
Kära Du
se i ögonen mina
kära du
en eld som skina
varm och klar; hoppas du ser den
Kära Du
lyssna på mig
kära du
säg vackra ord till mig
och solen stannar kvar en stund
Kära Du
låt mig leva nära
kära du
undrar om jag orkar bära
den sten som just lagts på min vagn
Kära Du
jag bygger drömmar
kära du
i mina fantasier öppnas dörrar
som endast i sagorna vara riktiga
Kära Du
kom, vandra en stund
kära du
på jordens sköna grund
led mig genom skogens mörker
Kära Du
lämna inte en vän
kära du
jag längtar; så känn
en sfär av glödande värme omsluta våra hjärtan
1993
Låt mig vila mina ögon
i din sammetsbruna blick
Låt mig vila min mun
i din mjuka kyss
Låt mig vila mitt huvud
mot din starka axel
Låt mig vila mina bröst
i dina kupade händer
Låt mig vila mitt sköte
i älskogens ljuva rike
Låt mig vila mitt öra
så jag hör ditt hjärta slå
Låt mig vila min kropp
i din underbara famn
1993
Ljus är solen som lyser
Ljus är kronor i håret
Mörk är natten i skogen
Mörkt är grumligt öga
Grå finns ej när man vet
Grå finns när man ej vet
Dunkel är skuggan i skymning
Dunkla är grå moln i Livet
Mörkt är hjärta av avund
Mörkt är liv som ej levs
Ljus är sol genom lövtomma träd
Ljus är gnistrande nyfallen snö
Hav är landet under vatten
Hav är irrande fiskar under is
Land är marken som bär oss
Land är krokus upp genom snö i vårsol
Gult är solen, sveket och korset
blått är allt runtomkring
Rött är kärleken, rodnaden och blodet
svart är allt runtomkring
Vitt är renhet och blommande prästkragar
brunt är allt runtomkring
Himmel är Guds Rike i ett hjärta
Himmel är älskande människor
Helvete är en *planka i ögat
Helvete är andar som kastar sten
Himmel är ljus i mörker
är gult, rött och vitt
Helvete är kompakt mörker
är blått, svart och brunt
1993
Luk 6:42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.Att lita på
att lita till
gudar, personer eller saker
det är frågan
All tillit ger trygghet
trygghet går ej att mäta
ej heller vetenskapligt bevisa
En bogserande sytråd brister
ett förtroende bryts
Den tillitsfulle sin vän då mister
förtroende i misstänksamhet byts
Är det någon som vill,
vad är förtroende?
Är det någon som vågar,
vad är tillit?
Är det någon som tror,
på trygghet?
Tryggare kan ingen va
se till mig som liten är
än den som fina vänner ha
som lever som de lär
Ensam faller lätt i fällan
några öppnar fällan upp
Ensam klarar sig så sällan
några hjälper henne upp
Att lita på någon
att gå på en skör spindeltråd
att våga sväva över djupet
att vinna eller försvinna
i förtroendets balansgång.
1993
Jag vill ge dig hjärtan i en korg
Det kommer ständigt nya till korgen
De är många och tar aldrig slut
De är olika stora
De har olika innehåll
Mina hjärtan till dig är röda
Ta emot dem som en gåva
Läs varje hjärta som en bok
Tro på kärleken i varje hjärteord
Jag vill ge Dig mina hjärtan i en korg
1992
Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet
Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen
Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an
Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre
Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig
Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
1992