Hoppa till innehåll

Trolikt & Rimlikt Inlägg

När dimman lättar

Jag hör ett rop
det är svalt och fuktigt
Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog
Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit
Försöker höra varifrån ropet kommer
men det är svårt
Det liksom studsar mellan granarna

Går mot stranden
igenom en slyhög dunge björkar
De väter min joggingoverall
får det att kännas som det regnar
Ropet hörs igen
stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer
Det kommer överalltifrån
Det bara Är

Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?
En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.
Varför är jag ute?
Jag känner mig tvungen att gå ut
Det är någon som vill det
Konstigt, det är samma röst överallt
Inne och ute
Eller är det bara i mitt huvud?

Stranden känner jag väl
Här har jag letat stenar och badat
lekt och fiskat sen jag var liten
Nu är annorlunda
rädsla
sjön är stilla
en tät dimma alldeles ovanför
kan inte se andra stranden
Som att titta i mjölk

– Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman
så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt
Står och tittar in i dimman
funderar på att gå tillbaka till huset
fryser av vätan
Plötsligt lättar dimman till en stående oval
ser i den en människa
han kommer gående emot mig
gående på sjön

Jag skakar på huvudet
slår mig på kinden
det hjälper inte
Är redan vaken
det är sant det som jag ser
Ryser
– Hallå, vem är du?
Han svarar inte, och jag darrar
Rädsla

Vänder mig om
tar sats för att springa därifrån
– VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft
jag faller ihop i den fuktiga sanden
-gud, viskar jag ohörbart.
-Ja, men spring inte ifrån mig
Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön
Han kan väl inte va nån Gud?
Han syns ju!
-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig
att jag är med dig även nu
när det är mörkt och kallt omkring dig
när du är trött på livet

Reser mig
borstar av mig sanden
tittar upp, ut över sjön
allt är som mjölk igen
dimman ligger tät
lika tät som när jag kom
skillnaden är
att rädslan är borta
och jag förnimmer en ström
av frid

1992

Så kär

Du var och är
nu och här
känner Din atmosfär
det gör mig kär
i Dig
Kär i Gud

Du bär och lyfter
över berg och hinder
när orken tryter
det gör mig kär
i Dig
Kär i Gud

1992

Jer 31:3
Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.
Joh 15:9
Liksom Fadern har älskat mig (Jesus), så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.
Luk 10:27
Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”.

Beskuren vänskap

Törnroshäcken är hög
vi ser inte
vi når inte
våra röster kommer inte
fram till varandra
Du är du
Jag är jag
Ett tag kände du mig
trodde jag kände dig
tiden har gått
tack och lov
häckar kan klippas

1992

Fågelunge

Närmare havet
blågrönt skummande hav
Ingen själ så långt ögat kan nå.
En sol så gul och stor,
som värmer stranden jag går på.
Fötterna får varm härlig sand mellan tårna.

Vinden är ljum och fläktar svalt i håret.
Vårfrisk vind i junisol
Många ljusgröna träd, nyutslagna i vårskrud.
Vajar med i den ljumma vinden. Bladen glittrar i solens sken. Här går jag ensam på den vidsträckta stranden.
Endast fåglarna ser mig. De svävar i den nattblå himlen.
Nära solen.
De talar sitt språk på fåglars vis, och jag talar mitt språk på mänskors vis.

Ibland med framgång och ibland med nederlag.<
Pinsamma sådana.
Sanden värmer under mina fotsulor.
Solen bäddar mig på sitt speciella sätt;
i en bädd av gul sol och värmande skogsgrön bomull.
Jag tror att fåglarna vill säga något, men jag kan inte tyda deras sång.

De sjunger så vackert.
De flyger runt runt i det soliga blå himlahavet till synes utan mening.
Om jag hade vingar skulle jag resa;
följa fåglarna upp i det blå havet med ljumma vindar och varma soliga dagar.

Glittrande glad. Med en vacker vårsång på stämbanden.
Sången och lyckan i själen, värmen från stranden, solen, och det blågröna havets brus.

1991

Försök till rim vid högtidliga tillfällen

Med ring och frack
med pompa och ståt
ni gick till en präst
och lovade så
att trogna stå

Nu är bara tårtan kvar
många skratt ni spisat har
Men vänta, det är inte slut
Vi vill för er skjuta salut

3,2,1 … och vips
ni köpte brudbukett!!

1990

Räddad

Igår jag såg en konung
Han sa Han var
en kung

En kung med rätt recept
jag ville ha
Han gav

Jag tog det för givet
jag missade
gåvan

Han gav utan tanke
på betalning
jag grät

Äntligen jag kunde
Han löste mig
från synd

Glädjen och de tårar
som rann på kind
glöms ej

En ny själ, nytt hjärta
ny skapelse
jag är

1990

2 Kor 5:17
Alltså, om någon är i Kristus är han eller hon en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Det eviga svärdkastandet

Vid en svart vägg
en svag skepnad
framför är en klunga drägg
Vem som börjar vet ingen
de är brinnande
sluten är den; ringen
Någon själen sårar
ord kastas fram

blodiga snitt och kalla kårar
Dräggen skjuter denna gång
blir som studsbollar
ingen fattar din sång
Vassa, kalla, blanka samurajsvärd
samurajerna är bumeranger
kvar sitter en sårad värld

1990

Roliga jul

Jul, jul, roliga jul
hur kan du va så fruktansvärt kul
läxorna inga
polarna ringa
och ut i snön de mig tvinga

1990