Hoppa till innehåll

Som torka i fåran

Det är som torka i fåran
det rinner lite trögt
sporadiskt och ansträngt
fast regnet öser ner

Solen orkar inte riktigt
den lyser lite klent
strålar tunt och skirt
fast himmelen är blå

Vad klarar en själsvinds vilja?
Hur ska den slå sin virvel?
Till vem ska böneljuden nå?
Varför är också en didaktisk fråga!

Mitt i höstens virvlande storm
böneljuden åker runt och upp som löven
Mitt i mörkrets framåtmarsch
tränger sig ljuset ner över jorden
i guldgult och blodrött
som korsets fot
för var och en som trött
längtar efter bot

Publicerat iAtt vandra trons vägDikterPå bönernas bro

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *