Tystnad och Sol går altargången fram
gifter sig fint
bland gräs och moln
bevingad solosång
ackompanjerad av bäckens brus
paret böjer knä inför vindens sus
Välsignade
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Etikett: Natur
sommarkvittret överröstar vinterns kyliga visslanden
vågar säga sanningen
färgerna kommer tillbaka när vinden spelar sin skogsmelodi
till helande friheten
äter längtande den språkliga harmonins dynamiska smakbild
öppnade händer ser
hur andlig klarsynthet ter sig i kompakt mörker
bedjande ögons ljus
ljuset blev mörkt i månens sken
alla skuggor dunkla
den som hoar i natten ger kårar
lämnar golvet
svävar fritt en stund
landar sen hårt på vattenytan
fjädrar flyger
älgar smyger
björnungar springer till mor
för den som hoar i natten ger kårar
Den Högstes penseldrag skapade universum
skapade dig att passa in i tavlan
och ljudet av harmoni mellan raderna
Vill du spela den bilden om igen
Känna vinden svepa sin ljumma sommarkväll
Bryta ondskans kvistar till brännved
Lyssna till det segervissa knastret
där oron flyger bort mellan inande mygg
och solnedgång vid stilla vatten
Hela bilden tillhör dig
när du låter den vara kvar
i väster och kylan
lägger sig månen tillbakalutad i mörkret
nöjd och intet anande,
när du låter den hänga med
i ljuset och värmen
går friheten hand i hand med himmelriket
visslande en ny sång
sjöng så kedjorna rasade
följde ljuset ut ur tunneln
gick till solen och tillbaka
alltmedan snöflingornas himmelska dans
mellan kylans moln och snövit jord
vackert färgades andetagen varmt
aldrig har väl hjärtat bultat så
för en himmelsk dans
mellan fridsförändring och köldångest
en antinomi i process
på gröna ängars framtidsplaner
hörs fåren nynna sitt bä, bä
Trots lågvattenmärke,
isen följer frusen strandkant
tillsammans går de
hand i hand
mot okända vyer
spåren i snön vittnar
någon går bredvid
hän med ljuset
vinter i sommarparadiset
utsikten är obefintlig
vackerheten furstligt storslagen
kylan vill tränga sig på
elden inuti värmer
upp hela livets balustrad
styrkelågor för sinnebilder
omtag
sminklösa kindknotor
rosiga av vindpinande
samlas i risig hög
med skogsmullens doft
nydaning och simtag
vågornas isiga rasslande mot strand
andetag efter andetag
bolmande varm
förlänger kylan mil efter mil
fotspår på sandiga stränder
omtag
långa köer av dagar
tills väntan är slut
tills mörkret ger vika
för ljusets hastighet
vinter i sommarparadiset
utsikten är obefintlig
vackerheten furstligt storslagen
nydaning och simtag
vågornas isiga rasslande mot strand
nydaning och simtag
nydaning och simtag
nydaning och simtag
nydaning och simtag
❄️❄️❄️
stolthet,
är att våga visa alla sina färger
och vila på löftet
att allt kommer att stå kvar
oavsett färg och form
att Gud håller i vattnet
oavsett tid och rum
att löftet består
oavsett mänskliga dömanden
att evigheten bär
oavsett människors synder
att nåden räcker
för allt skapat
Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.”
1 Moseboken 9:12-16 NUB
https://bible.com/bible/916/gen.9.12-16.NUB