Hoppa till innehåll

Etikett: Poesi

Rosens ballade

En ros är för lite värd
doften av den räcker ej
till att visa
till att skänka
Dig, för allt du är värd
för allt du givit mig

Den djupröda färgen
är ej tillräckligt röd
för att kunna visa
för att kunna skänka
Dig, för det du har hjälpt
för de gånger du torkat tåren

Den gröna stjälken
med dess blad, har ej rätt grön färg
till att visa
till att kunna bevisa
att siffran mellan ett och fem betyder ingenting
när en själ är vackert mörkt röd

Den djupröda rosens hållning
dess uttryck och dess ljuva doft
till att visa
till att vilja skänka
något som den känner
när solen värmer i bittra stunder

Snart faller snön över rosen
ingen vet om den åter
ska visa
ska få tillåtelse att skänka
en doft av glädje
till Dig, som vattnat med tålamod

Det härligt gröna och det vackert röda
också den ljuva doften ger vika
kan inte längre visa
inte längre skänka
där saknaden tar vid
och rosen slits bort från solen och värmen

Den ej tillräckligt röda, och den ej tillfredsställande gröna
rosen lever dock kvar
och visar
och fortsätter skänka
när minnenas film spelas upp
och tanken tillåter henne att möta Dig

(1989)

I väntan på

Gråspräckligt stengolv
gula tegelväggar
kallt, kallt
korridormöbler
naturakvariet
uppstoppade ugglor glor
pianospel
sånger utan gränser, inne
på toaletten
är Maria Fredriksson
sanna mina ord
trumpeten skar sig
det blöder!
vem klinkar?
plåster
Kul! skelleftebondska
vi synes ikväll
dörrar öppnas
och stängs
trumpeten slår en drill
bakom dörren atonalt piano
stengolv
vita skåp
nr 83 nyckel 153
53 öppnar 83
och stänger
vem går på stengolvet?
skratt
dörren är öppen
tills automatiken dör
kallt
från fem till tolv
vaddå?
kallt, prat
full trumpet
blandar prat i korridor
eko i korridoren, hemma
får inte öva; eko
ekosång utan gräns
stengolv
kala väggar
kallt
ingen pratar
flaskan är grön
han tappade hatten
den föll av
när trumpeten blev full
trumpeten gurglar cider
äppelsmak
synd för dig
terminsuppspelning
det är gallsten
stengolv
en halvtimme kvar
bas
aulan
trött
less

(1989)

Frälsar’n på ofernissat golv

Grus i dojjan
halkigt på vägen
ökenmöss på ett
golv med gammal fernissa
Agda heter hon som
har streck på ryggen
pälsen är len
jag sopade nyss
golvet med gammal
sprucken fernissa
två feta råttor
hoppar i skon
ja, faktiskt!
springer över golvet
stannar i hörnet
jag hör ett bubbelljud
det är nog pizzan
i min mage
klättrar upp
i sykorgen, finns
garn och sticknålar
hon ser på mig, Agda
eller är det Frälsar’n?
hopp i hopp, vad hon är fet!!
Frälsar’n alltså
är hennes namn
hon stampar på
det gamla golvet
Nej!
nu gräver hon
i ena hörnet
(paus)
jag tittar dit igen
borta, är hon
ökenmusen Agda
är så nyfiken
nosar på allt och
på min sopkvast
är mycket damm
Usch!!
det drar kallt från fönstret
det är tyvärr öppet
det hörs ljud
därifrån hörs bilar och
spikklackar på trottoaren
frenetiska intensiva
steg av stress
Agda gräver
undrar om hon hittar nåt?
jasså, du klättrar upp
på stolen, din filur
du ska ner!
äh, jag är less
tvättten är i maskinen
och på sängen
jag skriver också
mellan bytena i den
underliga tvättmaskinen
står i källar’n
nu har dom hittat nåt
på det ofernissade golvet
där var hon, Frälsar’n, i min
skrivbordshylla med saker
oj, vad de piper!
Jag skulle ringa ett
samtal, men det pep
i luren så hemskt, och
golvet är fortfarande gammalt
sprucket, ofernissat, och
nyfikna möss är som barn
det vill säga
man måste passa dem

(1989)

Typ

Somliga är stora
somliga är små
somliga är högfärdiga
med smink eller lögn uppå

Somliga är goda
somliga bär svek
somliga är duktiga
i flärd och värdslig lek

Somliga är vuxna
somliga är barn
somliga är bundna
vid prylar – Satans garn

Somliga är hungriga
somliga är rika
somliga är törstiga
på andligt himmelskt fika
(1989)

Psaltar-rock

När tonerna i radioapparaten blev för skarpa
tog David fram psalmboken och sin harpa

Han spelade för skog, och sjö, och alla andra
medan han med sin fårahjord vandra’

Han spelade för mig en skön melodi
att lära mig och lycklig bli.
(1989)

Från Bibeln:
Psaltaren 23:
1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Kyrkligt tjafs

Alltför sällan går vi till bönen
vi sjunga därom är källa till liv
Men är aldrig nöjd över lönen
ständigt aktiva i politiskt kiv

Sammalunda tog han ock kalken
vad är det vi dricka, förnyelse eller dom?
Kom Noa hem med arken?
Låt inte gudsordet fastna i din gom.

Vems är kyrkan, min eller din?
gemensam stolthet eller egoistiskt högmod?
Vad det än må vara i ditt sinn
Min gud är som oftast god.

Offra frikostigt till fattig och rik
den lilla slant du har med idag.
Många frågor kring kyrkans etik
vad är praxis och vad är lag?

Sång och spel till kroppen leda
lovsjung Gud med rop och dans
Låt oss en väg åt Herran bereda
sitt inte och sov, ge Gud en chans!
(1988)

Tankar om Gud

Tro i smått
och tro i stort
Herren före dig har gått
och stora ting det har Han gjort

Liten människa på jord
går ut att tala Herrens ord
till det folk som inte tror
men föder barn och mjölkar kor

Pris ske Gud Han lever ju
Skänker oss den ljuva frid
Tackolov han ger den nu
den kallas omsorg för all tid

Vad gör oss så olika?
Pingstkyrka eller missionsförbund
I himlen är ju alla lika
Varför gruppera oss på jorden rund?

Kärleken är gränslös
förstås genom Golgata-historien
även om du är gatutös
gå till honom – du blir förlåten!

Alla de som tror ska dömas
och svara på frågan av Herren Gud
när jorden vi bor på ska tömmas
står vi vid porten och tio bud

I nöd och lust så vitt vi vet
Jesus aldrig svika kan
varför beskylla Honom för det
när vi själva drar oss undan

Underbar i råd, väldig också
Evig Fader, Emanuel, Adonai
Han går alltid lita på
Gud är trofast, ingen blaj

(1988)

Samla drömmen

Samla min dröm
ge mig din vän
försök vara öm
Högt i det blå
svävar en fågel
du vill gå
Nej, inte nu
se på fågeln
”Ja’ tyck’ om du”
Om sanningen ska fram
kram och förlåt
from som ett lamm
En romans
lång eller kort ?…kort!
bjud upp till dans
Följas en stund
Jag är trött
Go’natt, John Blund.

(1988)